Hej Mats och alla andra, det var inte igår! Att vi hade ämnens ämne, menar jag. The mother of all topics. Men så småningom undrar jag verkligen om det finns en naturlag att alla arroganta tyskar flyttar till Mallorca.
Jag har lite funderat på saken och vad det nu egentligen är som gör att detta tema blir så oerhört upprörande ibland. Inte ditt inlägg, utan själva ämnet. Det konstiga är ju att man knappast uppmärksammar tyskar eller folk i allmänhet som beter sig lugna och vanliga och vänliga. Nåja.
Nä, nu måste jag erkänna att min upprördhet inte alls har att göra med ditt inlägg, utan med en tråd som jag hittade alldeles nyss av ren slump. Jag tyckte nämligen att det här...
malindo; sa:
Eller kanske i demokratins namn vi skulle göra
en "Tyskar vs. Svenskar", sâ att även George och resten av tyskarna pà Utsidan kan fà dra sina básta Svenskar-som klantat-sig-eller burit-sig allmánt-knäppt-ât-historier?
Mvh / Mats
...var en inte så dum idee! Sedan sökte jag här på Utsidan efter en speciell begreppskombination eftersom jag var osäker om jag redan hade dragit den lilla historia jag tänkte berätta. Och
då hittade jag den här tråden
http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=11818
som verkade vara intressant eftersom rubriken lovade en diskussion om svenskarnas egna små egenheter. Nej, idel önsketänkande!! För det gick så här: "Nja, visst är vi svenskar ibland lite stela, men vet du
tyskarna hör du,
tyskarna, de är ju bra mycket stelare och överhuvudtaget är de så bla bla bla och därtill så bla bla bla." Svårt att återge det svammlet. Fantastiskt, tänkte jag, svenskar diskuterar sig själv och hamnar nästan med en gång hos grannen som enligt deras tycke är bra mycket värre i alla avseenden.
Nä, det finns egentligen inga "Svenskar-som klantat-sig-eller burit-sig allmánt-knäppt-ât-historier?" (ditt citat). Jag trivdes mycket bra i Sverige och det är ju inte utan anledning att jag funderar på att utvandra dit.
Det finns inga negativa klischeer om svenskar, inte utanför Skandinavien. Därför är det omöjligt att konstruera ett sammanhang mellan en (icke existerande) svensk-klischee och en upplevd händelse. Dessutom finns ju knappast några svenska turister i Tyskland. Inte så att de syns på något speciellt sätt. Att kommentera svensk affärsfolk i Tyskland lönar sig knappast. Vattenfall är ganska aktuell, de köpte minst ett kärnkraftverk och andra stora energibolag och kolgruvor. I sina förhandlingar och sitt uppträdande är de inte ett dugg mindre krävande än de två tvivelaktiga MTB-tyskar som du nyss hade äran att träffa. Men sådant har i mina ögon inte så värst mycket att göra med om man är svensk eller tysk eller inuit. Det handlar om affärsmetoder i allmänhet...
Men vad jag kan göra är att framställa några personliga iaktagelser om Sverige och svenskarna. De av er som förväntar sig pajkastning av en ursinnigt rasande Georg får hoppa över resten av detta mitt inlägg.
Alkohol är inget nytt tema direkt - men det är ett tema. Å ena sidan halvmilitanta och strängt organiserade nykterhetsrörelser med offentliga löften - avskräckande!!! Å andra sidan ett rejält supande med huvudmålet att få i sig så mycket som möjligt - vidrigt! (Gäller givetvis inte för alla!) Folk är stolt på att inte ha några hågkomster av kvällen. Då är man tuff. Macho. Jag undrar om detta är baksidan av den annars rätt så återhållsamma svenska mentaliteten. Gäller det att släppa ut något? Det anmärkningsvärda för mig var att jag trodde att
alla lär sig under tonåren att hela kvällen och dagen efter förstörs totalt om man överskrider njutningsgränsen. Man gör sig bort på ett fullständigt pinsamt sätt, man är inte i läget att röra en fena eller eller att kommunicera göra något annat än att halvligga i en vrå. En svensk som ligger raklång i sin egen spya är ingen vacker syn direkt.
Att njuta. När jag var ute med f.d. kollegorna och vi gjorde beställningen så sa alla "En stor starkis!", alla utom mig som jämnt frågade servitrisen först "Va har ni för öl?". Kollegorna flinade något ursäktande och upplyste den förvånade servitrisen: "Han är tysk!". Spelar det ingen roll vad man dricker för öl? Man säger ju inte heller bara "En tallrik mat, tack!". Jag vill ju veta om jag får en Lapin eller en Spendrups eller en Staropramen. Eller vad nu än. Ingen smygreklam.
Eller folk som tror att de blir alkoholister när de tar en bärs mitt i veckan!
Undantag finns. Somliga har en avslappnad relation till alkohol.
Om ni nu absolut vill höra en alkoholhistoria så kan jag dra den här: Det var alltså i denna lilla stad i södra Norrland. En lördagkväll i krogen, jag var ute med en kompis, vi satt vid baren. En medelålders kvinna kommer från dasset, hon är ordentligt packad, nu försöker hon att ta sig till sin flock. På vägen dit måste hon passera hela baren. När hon är i samma höjd med mig snubblar hon...håller på att falla...tar tag i mig...och lyckas nästan att riva mig ända ner till golvet. Vi kommer upp igen, jag tittar lite frågande på henne. Vad gör hon? Börja flörta eller ursäkta sig eller knipa käft? Nej, inget av det. Hon stirrar på mig och väser "Gååååååhängejjjj!". Wow, häftigt, jag hade inte gjort eller sagt någonting och hon rekommenderar att jag skall hänga mig. Jä**a kärring.
Kom igen, jag vet ju att "Gå och häng dig!" knappas menas så dramatiskt, men det känns ändå inte riktigt bra att uppmanas att hänga sig.
Överhuvudtaget, att svära!!! F***n vad ni svär! Det blev så tydligt denna långfredag i kyrkan, återigen i den lilla staden i södra Norrland. Långfredag alltså, jag var där med mina riktigt trevliga kyrkokörkamrater. Så roligt, och samtidigt så absolut oförståeligt: å ena sidan blir jag ombedd att inte komma med färgglada byxor (jag äger inga sådana, men de sa till ändå, man vet ju aldrig vad tyskarna får för sig
) till långfredagsgudstjänsten - men å andra sidan sitter de och svär, de sitter i långfredagsgudstjänsten och svär!!!! Är det bättre att ropa på själva djävulen mitt i sorggudstjänsten än att ha färgglada byxor på sig??? Oförståeligt...
Okeeeeej, jag vet ju att svärandet inte heller är så dramatiskt. En infödd svensk lägger ju knappast märke till alla dessa svordomar som på något sätt tillhör det vanliga vardagsspråket. (Georg: "Ha, ropade du på djävulen mitt i gudstjänsten?"--Trevlig körkamrat:"Va? Vafan menar du?")
Nu ber jag om er fullaste uppmärksamhet, bara för ett litet ögonblick: Skulle det möjligtvis kunna vara så att det sträva uppträdandet var lika icke-opassande i tyskarnas ögon som det var icke-opassande för svenskarna att ropa på djävulen i långfredagsgudstjänsten? Tänk lite på saken, är ni snäll. Det handlar så att säga om "yrkesskador"...
Inte alla svenskar ropar på djävulen i gudstjänsten. Inte alla tyskar är sträva i sitt uppträdande. Det vill jag också ha sagt!!!
Ytterliggare en iakttagelse handlar om en viss
naivitet som då och då kan upptäckas i svenskarnas vardag och samhälle. Naivitet som sådan här ju mycket att göra med oskuld. På många sätt lyckades ni att förbli oskyldiga i det gångna århundradet...
Hursomhelst.
Några scenerier:
Ett jaktbombplan monteras år 1996 30 meter bredvid stadens stora inköpscentrum på en åtta meter hög stålpelare. Det hela ser mycket estetiskt ut, Viggenplanet lutar lite uppåt och verkar just starta.
Vad händer? I t.ex. Tyskland skulle tre timmar senare börja en stor protestdemonstration, folk skulle kräva att ta ner jaktbombplanet. I Sverige händer - ingenting.
Jag är inte pacifist, jag tycker att försvarsmakten är lika oumbärlig som polisen eller sophämtningen. Någon måste hämta avfallet, någon måste ta hand om brottslingar, någon måste finnas till för att kunna försvara landet.
Men: hur ska vi lära våra barn våldlös konfliktlösning om vi dagligen presenterar dem ett perfekt vapen på ett estetiskt sätt och utan några som helst inskränkande förklaringar eller åtminstone en kontext som lämpar sig, t.ex. ett museum. (Jag är själv mycket flygplansintresserad!) Varför monterars inte en lika oumbärlig sophämtningsbil på en stor pelare, eller varför inte en lika oumbärlig polisbil???
I köpcentrumet (bredvid Viggenplanet) går jag i honungsavdelningen och tar en burk honung. Honungen kommer från sydamerika och bär Sveriges officiella ekologimärke. Sedan läser jag på baksidan, hur honungen kunde kvalificera sig till ekologimärket. Inte genom att ha blivit producerad i en omgivning utan miljögifter eller pesticider eller herbicider eller vad nu än - utan av den enda anledningen att honungen
transporterades med båt och tåg!!! Det här är inget skämt, verkligen inte.
I Tyskland skulle tre timmar senare en stor protestdemonstration...nä, skämt, givetvis inte, men det skulle på något sätt uppmärksammas och bli föremål för allmän satir. Själva honungen kan innehålla vad som helst, men den transporterades i alla fall med båt och tåg. Wow! Imponerande. Att honungsproducenter skriver vad som helst på sina produkter, det kan man lugnt räkna med. Men varför prostitueras det officiella statliga svenska ekologimärket för en sådan uppenbart löjlig grej? Synd.
Politiken. En viss lättstyrdhet kan nog konstateras när det handlar om svenskarnas politiska beteende. Men jag är glad över att jag hade helt fel med min prognos att JA-sidan skulle lyckas att dra större valstrategiska växlar på utrikesministermordet. Det fanns vissa tecken på det. Jag hade befarat att en hel del svenskar skulle köpa det mer eller mindre subtilt lanserade budskapet att ett euro-NEJ inte skulle gå ihop med att hedra Anna och hennes mångfaldiga insatser för Sverige.
Ja, det var det.
@Raskesven: kolla hur jag nu stavar!
@Lars G A och walk_alone: onödigt med "hm hm" och "de kom från ett europeisk land"
@lowe: intressant synpunkt!
@Malindo: Ditt inlägg var inte ett dugg "hets mot folkgrupp", inte heller känslosårande. Inte för mig i alla fall.
@alla: Hur var det nu med övervintrandet vid Akkabryggan?
Mvh/
Georg
