Man kan förstå att det är stötande när euforiska jägare springer runt bärandes på varg.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6381962.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6381962.ab
vargjakten
- Trådstartare -Patric-
- Start datum
Hela denhär historien gör mig bedrövad. Jag tycker inte sättet detta gick till på är rätt! 250 vargar är för få att decimera. Saken varken förenklas eller försvaras av att vargstammen redan i grunden är så inavlad som den är. Patric m fl uttryckte saken väl nog. Detta långa inlägg är i viss mån egen terapi och ett sätt att häva ur mig frustration. Jag ville först bemöta en del inlägg som jag anser tråkiga och bygger på okunnighet, men jag väljer att skriva om en annan aspekt som jag tycker är viktigare istället.
Jakten har kommit att få en viktig roll i mitt liv. Från en ungdom som präglades av engagemang i naturskyddsförening, sof och fältbiologerna uttökades mitt vuxna liv av jakt. Det var viktigt för mig att känna mig "hel" i relation till naturen jag annars mest betraktar/leker i och i relation till maten jag äter(läs andra arter). Jag störs av låtsasvärlden där kött är en röd inplastad klump. Men märk väl, det innebär inte att att jag köper alla företeelser eller all argumentaion som förekommer av o bland andra enskillda jägare!
Jag kan dock garantera er att i samma ögonblick som jag berättar för en ickejagande omgivning att jag jagar så pådyvlas jag skuld för alltifrån varghat, sgt, utrotning av arter i andra länder, tjuvjakt i allmänhet och tjuvinplantering av vildsvin osv osv. Jag slås av att etiken kring hur man uttrycker sig om människor inte är jämstäld alls. Det sätt som "jägare" generalliseras på i dom här sammanhangen är ytterst tragiska. Tänk för ett ögonblick bort sakfrågan och sätt in något annat ord än "jägare" i en del av argumentationen. T e x en könstillhörighet, sexuell läggning eller etnisk tillhörighet. Upprepa argumentation och reflektera. Jag tror att de flesta av dom som utan eftertanke hasplar ur sig åsikter om "hur jägare är" och vad som "är jägarnas rätta ansikte" skulle reagera mkt negativt över sättet att pådyvla grupper egenskaper när det gäller andra grupper, men nämn "jägare" och det blir fritt fram att släppa fram mänsklighetens alla mest inskränkta och fördomsfulla sidor ohämmat. Om du ständigt möts av den förutfattade meningen om vad du är, ja då spelar det ju tillslut ingen roll vad du säger? Den enda gruppen du får ro hos är den grupp du inte atttackeras av, och därmed är polariseringen ett faktum! En del vargkritiker gör givetvis exakt samma övertamp. Du som argumeterar med de hårdaste orden och de största generraliseringarna bör nog fundera över vad det är du vill! Vill du ha en stärkt motståndarsida eller vill du nå framgång i det du brinner för?
Jag vänder mig mot beslutet att avskjutningsbeslutet som nu genomförts. Jag anser att det är vår plikt att värna om en livskraftig stam av varg i vårt land. Jag anser att vargstammen på sikt bör jagas, men att vi inte är där idag. Jag tror att inplantering av annat genetiskt material bör genomföras, jag anser att totalantalet bör vara högre än i dag, därutöver anser jag att spridningen bör vara avsevärt större än idag, den möjliga spridningen kommer vara avgörande för var "taket" för vargstammen bör vara. När vi är där kan balansen mellan människors jaktliga uttag och andra rovdjurs uttag kunna regleras med jakt även på rovdjur.
Framförallt önskar jag ett diskussionsklimat som inte ständigt strävar efter att tränga ut åsikter och människor åt kanterna. För jag tror att polariseringen är vargens största fiende. Polarisering skapar desperata människor, på bägge sidor av skranket och förloraren blir en redan kämpande vargstam.
Till skillnad från Patric vägrar jag skämmas för att vara Jägare. För att skämmas måste jag först anse att jag har en egen skuld i frågan, och det har jag INTE! Att jag är jägare har helt enkelt inte med den saken att göra! ...men jag förstår vad du menar Patric. ;-I
Jakten har kommit att få en viktig roll i mitt liv. Från en ungdom som präglades av engagemang i naturskyddsförening, sof och fältbiologerna uttökades mitt vuxna liv av jakt. Det var viktigt för mig att känna mig "hel" i relation till naturen jag annars mest betraktar/leker i och i relation till maten jag äter(läs andra arter). Jag störs av låtsasvärlden där kött är en röd inplastad klump. Men märk väl, det innebär inte att att jag köper alla företeelser eller all argumentaion som förekommer av o bland andra enskillda jägare!
Jag kan dock garantera er att i samma ögonblick som jag berättar för en ickejagande omgivning att jag jagar så pådyvlas jag skuld för alltifrån varghat, sgt, utrotning av arter i andra länder, tjuvjakt i allmänhet och tjuvinplantering av vildsvin osv osv. Jag slås av att etiken kring hur man uttrycker sig om människor inte är jämstäld alls. Det sätt som "jägare" generalliseras på i dom här sammanhangen är ytterst tragiska. Tänk för ett ögonblick bort sakfrågan och sätt in något annat ord än "jägare" i en del av argumentationen. T e x en könstillhörighet, sexuell läggning eller etnisk tillhörighet. Upprepa argumentation och reflektera. Jag tror att de flesta av dom som utan eftertanke hasplar ur sig åsikter om "hur jägare är" och vad som "är jägarnas rätta ansikte" skulle reagera mkt negativt över sättet att pådyvla grupper egenskaper när det gäller andra grupper, men nämn "jägare" och det blir fritt fram att släppa fram mänsklighetens alla mest inskränkta och fördomsfulla sidor ohämmat. Om du ständigt möts av den förutfattade meningen om vad du är, ja då spelar det ju tillslut ingen roll vad du säger? Den enda gruppen du får ro hos är den grupp du inte atttackeras av, och därmed är polariseringen ett faktum! En del vargkritiker gör givetvis exakt samma övertamp. Du som argumeterar med de hårdaste orden och de största generraliseringarna bör nog fundera över vad det är du vill! Vill du ha en stärkt motståndarsida eller vill du nå framgång i det du brinner för?
Jag vänder mig mot beslutet att avskjutningsbeslutet som nu genomförts. Jag anser att det är vår plikt att värna om en livskraftig stam av varg i vårt land. Jag anser att vargstammen på sikt bör jagas, men att vi inte är där idag. Jag tror att inplantering av annat genetiskt material bör genomföras, jag anser att totalantalet bör vara högre än i dag, därutöver anser jag att spridningen bör vara avsevärt större än idag, den möjliga spridningen kommer vara avgörande för var "taket" för vargstammen bör vara. När vi är där kan balansen mellan människors jaktliga uttag och andra rovdjurs uttag kunna regleras med jakt även på rovdjur.
Framförallt önskar jag ett diskussionsklimat som inte ständigt strävar efter att tränga ut åsikter och människor åt kanterna. För jag tror att polariseringen är vargens största fiende. Polarisering skapar desperata människor, på bägge sidor av skranket och förloraren blir en redan kämpande vargstam.
Till skillnad från Patric vägrar jag skämmas för att vara Jägare. För att skämmas måste jag först anse att jag har en egen skuld i frågan, och det har jag INTE! Att jag är jägare har helt enkelt inte med den saken att göra! ...men jag förstår vad du menar Patric. ;-I
Att jägare ofta utmålas som ett smått hysteriskt kollektiv vågar jag påstå beror på att den del av jägarkåren (möjligen majoriteten) som har en vettig inställning till jakt och rovdjur är så tyst. De tar inte strid i alls den utsträckning som man kunde önska med Jägarnas Riksförbund och liknande tokar. Det är inte alls olikt hur Svenskt Näringsliv, som ju på intet sätt representerar det svenska näringslivet, gör att många företagare får klä skott för åsikter de inte alls har. Det är naturligtvis orättvist och olyckligt, men inte särskilt konstigt.
hund och varg
det sägs att vargen är ett stort hot mot jakthundarna, säkert så men jag gissar att i vargjakten har man inte använt jakthundar i någon större utsträckning, alltså går det att jaga varg utan hund, då borde det gå och jaga övrigt vilt utan hund också,
förmodligen blir jakteffektiviteten mindre om man inte jagar med hund men då får man väga risk / nytta om man skall jaga med hund i vargrevir eller inte.
polen har 2000 vargar och 40 miljoner människor, sverige 200 resp 10, det är ngt som inte stämmer
det sägs att vargen är ett stort hot mot jakthundarna, säkert så men jag gissar att i vargjakten har man inte använt jakthundar i någon större utsträckning, alltså går det att jaga varg utan hund, då borde det gå och jaga övrigt vilt utan hund också,
förmodligen blir jakteffektiviteten mindre om man inte jagar med hund men då får man väga risk / nytta om man skall jaga med hund i vargrevir eller inte.
polen har 2000 vargar och 40 miljoner människor, sverige 200 resp 10, det är ngt som inte stämmer
Bra inlägg...
Det finns svenska jägare som förespråkar varghat, sgt, utrotning av arter i andra länder, tjuvjakt i allmänhet och tjuvinplantering av vildsvin mm. och dessa är ofta högljudda. Ibland till och för högljudda som medför att man tror att alla jägare står bakom dem. Jag tycker att jägarförbunden borde tillåta jägare som gillar rovdjur komma fram mer i debatten så att man inte tror att alla jägare har den uppfattningen att vargen är utsänd av Satan.
Jag ser inget fel att ha jakt på varg om vi hade haft en stark vargstam men med dagens stam går det inte. Att skjuta av 10 procent av en rovdjursstam under en dag bara för att några jägare glada tycker jag är helt fel att gå. Att man kan anse att en stam på 210 individer och 20 föryngringar är livskraftig för varg samtidigt man anser att det krävs 1000 björnar och minst 100 föryngringar för att få björnstammen livskraftig förstår jag inte. Det borde krävas betydlig fler vargar än björnar för att hålla samma genetiska pol under längre tid med tanke på att i en vargflock är det bara två genetisk aktiva individer.
/Stellan
Jag kanske borde ha poängterat det, men tyckte det var så självklart. Ger dig naturligtvis rätt i att uppläget för den här vargjakten var helt förkastligt. Hade det varit mitt beslut så hade vargarna fått vara, och fått ett tillskott av vargar insatta österifrån. Men om det inte skulle vara poltiskt möjligt, borde ett direkt inbyte av varg österifrån kunna gå något lättare än att i ett svep utöka stammen. Då kan poltiker altid säga att "vi har beslutat att ha varg, vi ökar inte antalet men gör stammen friskare". Men som sagt, med så få djur tycker jag verkligt illa om vargjakten, och i synnerhet hela upplägget. Dessutom tycker jag politikerna borde visa lite stake och följa genetikers rekommendation om 500 djur. I andra sammanhang berömmer sig nuvarande regering ofta om att "forskningsbasera" politiken. Men det gällde tydligen inte i vargfrågan.
Raskesven
Jag tycker att man ska kompencera denna jakt med att inplantera 10 stycken friska ryska vargar. Tror att både jägare och naturvänner faktiskt skulle kunna acceptera detta. Det behövs en livskraftig vargstam och då är frisk arvsmassa jätteviktigt.
10 friska vargar istället för 27 dödade. Det borde vi väl kunna genomföra.
10 friska vargar istället för 27 dödade. Det borde vi väl kunna genomföra.
Det vädras mycket åsikter om antalet vargar i denna tråden.
Antalet 200 är ju ett annat sätt att säga 20 årliga föryngringar vilket är den minsta storlek som de forskare som vet mest om den svenska vargstammen (vilken faktiskt är en metapopulation av den euroasiska stammen) har beräknat som en långsiktigt hållbar population (definierat som en >5% risk för slumpmässigt utdöende under en 100 års period) om det tillförs nya gener i form av en invandrad varg vart tredje år ungefär. Därför sattes etappmålet för många år sedan (under en röd/grön regering vill jag minnas) till just 200 individer. Stammen skulle tillåtas öka obehindrat till denna nivå (därav den mycket restriktiva hållningen till skyddsjakt) och sedan skulle populationen begränsas och situationen utvärderas innan en ny målnivå sattes.
Vilken substans finns det i åsikter om att en population på 200 individer, av nuvarande genetisk sammansättning, med viss tillförsel av nya gener inte är en långsiktigt hållbar population?
Varför är ni så förvånade att regeringen och naturvårdsverket genomför en plan som beslutades och har genomdrivits mycket konsekvent i över 10 år?
Antalet 200 är ju ett annat sätt att säga 20 årliga föryngringar vilket är den minsta storlek som de forskare som vet mest om den svenska vargstammen (vilken faktiskt är en metapopulation av den euroasiska stammen) har beräknat som en långsiktigt hållbar population (definierat som en >5% risk för slumpmässigt utdöende under en 100 års period) om det tillförs nya gener i form av en invandrad varg vart tredje år ungefär. Därför sattes etappmålet för många år sedan (under en röd/grön regering vill jag minnas) till just 200 individer. Stammen skulle tillåtas öka obehindrat till denna nivå (därav den mycket restriktiva hållningen till skyddsjakt) och sedan skulle populationen begränsas och situationen utvärderas innan en ny målnivå sattes.
Vilken substans finns det i åsikter om att en population på 200 individer, av nuvarande genetisk sammansättning, med viss tillförsel av nya gener inte är en långsiktigt hållbar population?
Varför är ni så förvånade att regeringen och naturvårdsverket genomför en plan som beslutades och har genomdrivits mycket konsekvent i över 10 år?
Ännu ett långt inlägg, jag kommer nog inte skriva så många fler i denna frågan, kan jag dock lugna er med.
Ett citat från Olof Liberg, känd vargforskare:
"– Naturen är inte så väldigt naturlig längre. Människan är överallt. Att släppa en vargstam fri vore katastrof. Vargar är enormt smarta djur och ett stort rovdjur och de skulle ta sig allt närmare bebyggelse. I ett modernt, civiliserat samhälle går det inte att släppa en rovdjursstam fri. Vi har jagat rovdjur i alla tider och måste så fortsätta att göra, säger Olof Liberg. Olof Liberg säger att debatten mycket är en fråga mellan dem som bor i glesbygden och de som bor i storstaden, mellan majoriteten som inte lever nära varg och minioriteten som gör just det. – Jag älskar hela naturen och framförallt vargen som jag forskar om. Den är ett fantastiskt djur, spännande och respektingivande. Men man måste förstå att alla inte tycker så och att vargarna faktiskt ställer till stora problem. Romantikerna måste inse att det faktiskt är så, annars blir debatten så fel. Det vore som att glesbygdsborna hade åsikter om vägtullarna i Stockholm."
Olof Liberg har sagt mycket klokt, att jag valde just detta citat beror på att jag tycker att just detta forumet och just denna tråden behöver det.
Nota bene: Citatet är inte hämtat från någon direkt kommentar till vargjakten som just utspelat sig utan är en generell kommentar.
Själv sitter flera tiotals mil från något kännt vargrevir (kanske inte så långt från ströexemplar, men det får tiden utvisa), jag är därmed högst medveten om att mitt stöd för inplantering och starkare vargstam kostar mig mycket lite i praktiken. Hade jag kanske lagt ned en mindre livstid på att avla fram t e x goda jämthundar och valt att bo långt från städernas bekvämligheter för att kunna jaga och leva för mina hundar, och plötsligt inte kunna släppa dom för att vargar etablerat sig och att älgtilldelningen sjunker från 10-15 vuxna djur till endast kalvjakt.. (som har varit fallet för en del jaktlag, visades t e x på ett rätt bra tv-program för inte så länge sedan) ... Ja, då hade mitt stöd för vargen kostat mig ett högre pris! Hade jag dessutom förlorat en hund till vargen, vilket lätt händer innan man blir varse att vargarna etablerat sig, då skulle det blida sinnelaget ha kostat mig mkt-mkt mer. Låt oss nu säga att hund och vargkonflikten inträffat framför mina ögon för några år sedan, innan 28§ ändrades, då jag inte fått lov att ingripa för att rädda livet på min livskamrat utan att vara beredd att gå i fängelse för saken.. Ärligt talat, då börjar priset bli väldigt-väldigt högt. Vi får inte glömma denna färska historia när vi betraktar de upprörda känslorna som ibland kommer till ytan. Jag tror personligen att den tidigare lydelsen på §28 har gjort större skada för vargacceptansen hos djurägare, låt det sedan vara jagande hundägare eller annan djurhållning, än någon annan enskilld faktor. Utifrån mina egna känslor för mina egna hundar känns den förra lydelsen som bra nära ett samhälleligt mäskligtövergrepp! Tonläget från jägarkåren ändrades i mina öron tydligt efter den förändringen, men jag tror vi kommer få lida för det länge. Många kommer efter det aldrig kunna lita på myndigheter eller rovdjursorganisationer.
Mitt eget engagemang för vargen har lett till konflikter med en del jagande vänner som inte delar min uppfattning, men de mest onyanserade dispyterna har jag upplevt med urbaniserande friluftsvänner och vänner i ex vis naturskyddsföreningen. Tonläget och viljan till ett konstruktivt samtal har absolut inte varit bättre hos de grupper som tror sig värna om vargen.
j_stellan: Tack! Jag håller med, trycket inom jägarförbundet att ta ställning "mot" vargen har varit stort, jag önskar ochså att det var mer tollerant för mer "vargliberala" åsikter(jag vet egentligen inte vad ord jag ska använda här, för ytterst få jägare tycker illa om vargen som djur, det är annat frågan handlar om även för den majoritet som vill ha begränsning och jakt på vargen) MEN... poängen med mitt inlägg är att ansvaret för det frågan inte enbart ligger hos jägarförbunden! Om man argumenterar hätskt och klumpar ihop folk i ett fördomssammelsurium skapar man precis det man säger sig kämpa mot! Alla bär ansvar för sitt agerande! Även.. vi som vill ha en starkare vargstam!
Ett citat från Olof Liberg, känd vargforskare:
"– Naturen är inte så väldigt naturlig längre. Människan är överallt. Att släppa en vargstam fri vore katastrof. Vargar är enormt smarta djur och ett stort rovdjur och de skulle ta sig allt närmare bebyggelse. I ett modernt, civiliserat samhälle går det inte att släppa en rovdjursstam fri. Vi har jagat rovdjur i alla tider och måste så fortsätta att göra, säger Olof Liberg. Olof Liberg säger att debatten mycket är en fråga mellan dem som bor i glesbygden och de som bor i storstaden, mellan majoriteten som inte lever nära varg och minioriteten som gör just det. – Jag älskar hela naturen och framförallt vargen som jag forskar om. Den är ett fantastiskt djur, spännande och respektingivande. Men man måste förstå att alla inte tycker så och att vargarna faktiskt ställer till stora problem. Romantikerna måste inse att det faktiskt är så, annars blir debatten så fel. Det vore som att glesbygdsborna hade åsikter om vägtullarna i Stockholm."
Olof Liberg har sagt mycket klokt, att jag valde just detta citat beror på att jag tycker att just detta forumet och just denna tråden behöver det.
Nota bene: Citatet är inte hämtat från någon direkt kommentar till vargjakten som just utspelat sig utan är en generell kommentar.
Själv sitter flera tiotals mil från något kännt vargrevir (kanske inte så långt från ströexemplar, men det får tiden utvisa), jag är därmed högst medveten om att mitt stöd för inplantering och starkare vargstam kostar mig mycket lite i praktiken. Hade jag kanske lagt ned en mindre livstid på att avla fram t e x goda jämthundar och valt att bo långt från städernas bekvämligheter för att kunna jaga och leva för mina hundar, och plötsligt inte kunna släppa dom för att vargar etablerat sig och att älgtilldelningen sjunker från 10-15 vuxna djur till endast kalvjakt.. (som har varit fallet för en del jaktlag, visades t e x på ett rätt bra tv-program för inte så länge sedan) ... Ja, då hade mitt stöd för vargen kostat mig ett högre pris! Hade jag dessutom förlorat en hund till vargen, vilket lätt händer innan man blir varse att vargarna etablerat sig, då skulle det blida sinnelaget ha kostat mig mkt-mkt mer. Låt oss nu säga att hund och vargkonflikten inträffat framför mina ögon för några år sedan, innan 28§ ändrades, då jag inte fått lov att ingripa för att rädda livet på min livskamrat utan att vara beredd att gå i fängelse för saken.. Ärligt talat, då börjar priset bli väldigt-väldigt högt. Vi får inte glömma denna färska historia när vi betraktar de upprörda känslorna som ibland kommer till ytan. Jag tror personligen att den tidigare lydelsen på §28 har gjort större skada för vargacceptansen hos djurägare, låt det sedan vara jagande hundägare eller annan djurhållning, än någon annan enskilld faktor. Utifrån mina egna känslor för mina egna hundar känns den förra lydelsen som bra nära ett samhälleligt mäskligtövergrepp! Tonläget från jägarkåren ändrades i mina öron tydligt efter den förändringen, men jag tror vi kommer få lida för det länge. Många kommer efter det aldrig kunna lita på myndigheter eller rovdjursorganisationer.
Mitt eget engagemang för vargen har lett till konflikter med en del jagande vänner som inte delar min uppfattning, men de mest onyanserade dispyterna har jag upplevt med urbaniserande friluftsvänner och vänner i ex vis naturskyddsföreningen. Tonläget och viljan till ett konstruktivt samtal har absolut inte varit bättre hos de grupper som tror sig värna om vargen.
j_stellan: Tack! Jag håller med, trycket inom jägarförbundet att ta ställning "mot" vargen har varit stort, jag önskar ochså att det var mer tollerant för mer "vargliberala" åsikter(jag vet egentligen inte vad ord jag ska använda här, för ytterst få jägare tycker illa om vargen som djur, det är annat frågan handlar om även för den majoritet som vill ha begränsning och jakt på vargen) MEN... poängen med mitt inlägg är att ansvaret för det frågan inte enbart ligger hos jägarförbunden! Om man argumenterar hätskt och klumpar ihop folk i ett fördomssammelsurium skapar man precis det man säger sig kämpa mot! Alla bär ansvar för sitt agerande! Även.. vi som vill ha en starkare vargstam!
Vargjakt
Sverige är till ytan Europas tredje största land - Ryssland och Ukraina ej medräknat. Vi är utan tvekan det mest glesbefolkade av länderna. Norr om Gävle bor c:a 1 million människor. De flesta vid kusten. Vi hade c:a 220 vargar. Dvs ungefär lika många som Indien har tigrar. Vilken global proteststorm det skulle blivit om Indien av samma orsaker skulle börja skjuta av sin tigerstam. I Indien dödas människor av tigrar. Här sker inte det av vargar. Italien har c:a 1000 vargar, Spanien c:a 2000 osv. I dessa länder hör man sällan detta varghat. Låt oss konstatera, om vi nu vill hålla oss till biologiska fakta, att en stam på dryga 200 djur även den är för liten för att inte få inavel. Nej det finns inga som helst argument för en vargjakt som håller måttet, mer än det rovdjurshat som tycks finnas hos en del jägare. Jag skäms över att mitt lands regering tillåter ngt sådant på en art som funnits i detta land säkert innan människan kom hit.
Sverige är till ytan Europas tredje största land - Ryssland och Ukraina ej medräknat. Vi är utan tvekan det mest glesbefolkade av länderna. Norr om Gävle bor c:a 1 million människor. De flesta vid kusten. Vi hade c:a 220 vargar. Dvs ungefär lika många som Indien har tigrar. Vilken global proteststorm det skulle blivit om Indien av samma orsaker skulle börja skjuta av sin tigerstam. I Indien dödas människor av tigrar. Här sker inte det av vargar. Italien har c:a 1000 vargar, Spanien c:a 2000 osv. I dessa länder hör man sällan detta varghat. Låt oss konstatera, om vi nu vill hålla oss till biologiska fakta, att en stam på dryga 200 djur även den är för liten för att inte få inavel. Nej det finns inga som helst argument för en vargjakt som håller måttet, mer än det rovdjurshat som tycks finnas hos en del jägare. Jag skäms över att mitt lands regering tillåter ngt sådant på en art som funnits i detta land säkert innan människan kom hit.
Titta på reella faror. Inga barn blir atackerade av rovdjur på vägen till skolan utan det är helt andra faror som lurar i vassen. Varje år körs det ihjäl barn på väg till och från skolan, till detta kommer ett stort antal som skadas allvarligt. Vad gör samhället åt detta? Antalet trafiklektioner i grundskolan är väl fortfarande NOLL gissar jag. Skolverket borde faktiskt ta och lägga in några lektioner trafikvett under grundskolan eftersom föräldrar inte klarar av att lära ut det.
Till hundägarna säger jag bara att det är säkrast att ni håller era hundar i koppel.
2008 dödades 27 hundar av varg (är det månne därför 27 vargar ska jagas i år?).
Tittar man på försäkringsbolaget Agrias statistik http://www.agria.se/Agria/bilder.nsf/LookUpByKey/Femarsskrift/$file/Femarsskrift.pdf (sid 37)
Agria visar antalet dödade per 10 000 hundar, måste alltså multiplicera siffrorna med 80 för det finns ca 800 000 hundar i sverige.
Dödade hundar:
Trafikolyckor 40*80 = 3200 dödade hundar /år
Tåg 5*80 = 400 dödade hundar /år
Enligt: http://www.viltskadecenter.se/index.php?option=com_content&task=view&id=26&Itemid=42#statistik dog sammanlaggt 30 hundar i rovdjursattacker under 2008 av de 5 stora Rovdjuren.
Slutsats:
Både föräldrar och hundägare ska vara djävligt rädda för trafiken. Skogen är den tryggaste plats man kan vara i.
Till hundägarna säger jag bara att det är säkrast att ni håller era hundar i koppel.
2008 dödades 27 hundar av varg (är det månne därför 27 vargar ska jagas i år?).
Tittar man på försäkringsbolaget Agrias statistik http://www.agria.se/Agria/bilder.nsf/LookUpByKey/Femarsskrift/$file/Femarsskrift.pdf (sid 37)
Agria visar antalet dödade per 10 000 hundar, måste alltså multiplicera siffrorna med 80 för det finns ca 800 000 hundar i sverige.
Dödade hundar:
Trafikolyckor 40*80 = 3200 dödade hundar /år
Tåg 5*80 = 400 dödade hundar /år
Enligt: http://www.viltskadecenter.se/index.php?option=com_content&task=view&id=26&Itemid=42#statistik dog sammanlaggt 30 hundar i rovdjursattacker under 2008 av de 5 stora Rovdjuren.
Slutsats:
Både föräldrar och hundägare ska vara djävligt rädda för trafiken. Skogen är den tryggaste plats man kan vara i.
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Vargjakten | Jakt | 3 |
Liknande trådar
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.