Jag upplever att kroppen anpassar sig till kylan efter att man exponerats för den ett tag. T ex så märker jag en klar skillnad efter en vecka till fjälls under vintersäsongen. Sen handlar det nog inte bara om fysisk anpassning, utan även om att man kommer in i rutinerna, hanterar kylan bättre, samt att toleransnivån ökar. Man blir lite härdad.
I den här sevärda videon intervjuas den legendariske jägaren Sigurd Länta från Aktse. Han berättar bl a om hur han brukar förbereda sig för vinterkylan. Det lär dock inte vara en metod som passar alla.
Själv fryser jag sällan så länge jag är i rörelse. Detta under förutsättning att jag ätit och druckit tillräckligt. Undantaget är fötter och framförallt händer, eftersom jag har Raynauds fenomen. Kan oftast inte gå barhänt om det är under 8–10 plusgrader.
På mina långpromenader här hemma brukar jag klara mig bra med en Power Stretch-tröja ner till ca -5 grader, även om det blåser en del. Generellt så föredrar jag vindbromsande plagg i stället för vindtäta. Brukar njuta av att känna den kalla vinden blåsa bort överskottsvärmen genom tröjan. 😊
Under sommarvandringar i fjällen går jag större delen av tiden i en relativt tunn tröja i syntetmaterial (Patagonia Midweight Capilene) och mellanlager har jag aldrig använt. Vindblus/jacka tar jag bara på om kyleffekten blir alltför stor, och vid regn förstås.
När jag var ung hade jag mer kläder, men började så småningom klä mig tunnare. Upptäckte att det var bekvämare, och jag avskyr att svettas. Kanske är det därför jag blivit tåligare med åren. Med det sagt, så är jag inte längre fullt så okänslig för kyla som i 40–50-årsåldern (är snart 64) så det är nog i viss mån åldersrelaterat.
I vila däremot, är min värmeproduktion mer ordinär. Det gäller både under raster, i sovsäcken och hemma.
Värme klarar jag förvånansvärt bra, särskilt med tanke på att jag inte alls gillar det. Men det gäller att jag kan dricka mycket i så fall. Ägnar mig ofta åt ”okynnesdrickande” i sånt väder. Alltså att jag dricker mer än själva vätskebehovet för att svalka kroppen.
I den här sevärda videon intervjuas den legendariske jägaren Sigurd Länta från Aktse. Han berättar bl a om hur han brukar förbereda sig för vinterkylan. Det lär dock inte vara en metod som passar alla.
Själv fryser jag sällan så länge jag är i rörelse. Detta under förutsättning att jag ätit och druckit tillräckligt. Undantaget är fötter och framförallt händer, eftersom jag har Raynauds fenomen. Kan oftast inte gå barhänt om det är under 8–10 plusgrader.
På mina långpromenader här hemma brukar jag klara mig bra med en Power Stretch-tröja ner till ca -5 grader, även om det blåser en del. Generellt så föredrar jag vindbromsande plagg i stället för vindtäta. Brukar njuta av att känna den kalla vinden blåsa bort överskottsvärmen genom tröjan. 😊
Under sommarvandringar i fjällen går jag större delen av tiden i en relativt tunn tröja i syntetmaterial (Patagonia Midweight Capilene) och mellanlager har jag aldrig använt. Vindblus/jacka tar jag bara på om kyleffekten blir alltför stor, och vid regn förstås.
När jag var ung hade jag mer kläder, men började så småningom klä mig tunnare. Upptäckte att det var bekvämare, och jag avskyr att svettas. Kanske är det därför jag blivit tåligare med åren. Med det sagt, så är jag inte längre fullt så okänslig för kyla som i 40–50-årsåldern (är snart 64) så det är nog i viss mån åldersrelaterat.
I vila däremot, är min värmeproduktion mer ordinär. Det gäller både under raster, i sovsäcken och hemma.
Värme klarar jag förvånansvärt bra, särskilt med tanke på att jag inte alls gillar det. Men det gäller att jag kan dricka mycket i så fall. Ägnar mig ofta åt ”okynnesdrickande” i sånt väder. Alltså att jag dricker mer än själva vätskebehovet för att svalka kroppen.
