Varför fjällvandra ?

[tbergman]

Många intressant motiv hittills och jag kan nog stämma in i de flesta. Framförallt gillar jag Raskesvens hyllning till den stilla ro som endast naturupplevelsen kan skänka oss. Men jag vill gärna addera ytterligare ett motiv till varför, i alla fall jag, återvänder varje år till fjällen för att vandra, nämligen känslan av ursprunglighet

Ursprungligheten tar sig till att börja med uttryck i landskapets beskaffenhet. Att vandra vid kanten av en glaciär och höra jokkens frustande fors samtidigt som amfiboliten glänser i solljuset ger mig alltid en känsla av att jag besöker en annan tid. Jag förflyttas tillbaka till den mänskliga kulturens gryning då nomader följde iskantens tillbakadragande allteftersom istiden släppte sig grepp över Europa. För mig är detta mäktiga fantasier och blotta flykten in i dem är värd mycken möda.

Ursprunligheten upplevs också i själva vandrandet. Jag inbillar mig att den lågintensiva ansträngning som vandrandet innebär harmonierar med själva essensen av vår fysiska konstitution; kroppen njuter av att utsättas för vad evolutionen ämnat den för. Vidare innebär det faktum att jag under en vandring är självförsörjande med de ägodelar jag bär med mig, att jag forslas tillbaka till tiden före bosättandet och jordbrukskulturen; det steg i den mänskliga kulturens fortskridande som bröt med årtusenden av jägar- och samlarkultur.

Fjällen och vandringen erbjuder mig alltså ett dagdrömmeri på hög nivå, en verklighetsflykt om ni så vill.

 

[Martin Fjäderlätt]

en verklighetsflykt om ni så vill.

Jag upplever det som en flykt till verkligheten snarare än från. Det liv många av oss lever är så fullt påhittade värden och krav att vi glömmer att leva på riktigt.

 

[camoscio]

Du hann före

 

[The Trooper]

För att allt ska motiveras och vara så skitnödigt,kan vara skoj att göra nåt man tycker är kul och bara därför.


peter

 

[nmr]

Jag upplever det som en flykt till verkligheten snarare än från. Det liv många av oss lever är så fullt påhittade värden och krav att vi glömmer att leva på riktigt.

Vad är att leva på riktigt? lever man på riktikt i fjällen men inte i staden? jag tror jag förstår tanken men tycker inte att man skall värdera liv beroende på vart man lever.

 

[oscar jensen]

För min del handlar det om att de svårigheter man ställs inför är av den sort som jag är gjord för egentligen:
- Var ska jag slå läger i natt?
- Hur ska jag se till att hålla mig och min utrustning torr trots regnet?
- Orkar jag gå en bit till eller ska jag stanna här?

Vardagens svårigheter i stil med "hur ska jag koppla ihop de här två databastabellerna i sql-frågan, så att det blir rätt i slutänden?" är inte vad jag egentligen är gjord för.

Slutsats: någon del av mig längtar tillbaka till stenåldern.

/OJ, neanderthalaren

 

[millimeter]

För mig handlar det om två saker:

1. Dels rent estetiskt - det är vackert i fjällen.

2. Dels är det den frihet som man får på ett annat sätt än i vardagen. Man kan välja att "jag ska gå genom skogen där och upp på det där berget, om det går att ta sig fram" eller fundera "ska jag gå runt berget och se hur den sjön ser ut". Frågorna i vardagen handlar på sin höjd om vilken spårvagn man ska ta och om man ska springa 5 km idag eller imorgon. I fjällen kan man vara genuint spontan. (Det kan man iofs under all fritid, men punkt 1 tillkommer - det är vackrare i fjällen än i lägenheten.)

 

[majjen]

Fjällvärlden är begriplig och överskådlig

Många av de beskrivna motiven kan jag hålla med om. Tjonson snuddar dessutom vid en aspekt som ger fjällvandringen en extra krydda när han skriver om ursprunglighet mm. Jag skulle vilja lägga till att fjällvärlden är "begriplig" på ett sätt som inte de flesta geografiska områden är. Allt är så tydligt och så begränsat. Några exempel:
1) Djurlivet - inklusive fågellivet - är tämligen begränsat. Är man intresserad av fåglar kan man ganska lätt lära sig känna igen de flesta. Ännu lättare när det gäller däggdjuren.
2) Växtlivet är begränsat. Efter ett par vandringar med en enkel flora lär man sig namnen på de mest typiska arterna.
3) Geologin syns. Inget ligger dolt eller oöverskådligt bakom/under en mängd växtlighet. Jag SER att fjällen oftast är brantare på östsidan, jag ser glaciärnischerna, rullstensåsarna, u-dalarna och högslätterna. Då blir det också lättare att förstå hur de har bildats.

HåkanF

 

[tassemark]

Kanske frågan borde särskiljas från övrig vandring?

Jag vandrar i fjällen för att uppleva fjällnaturen, det gör man inte genom ett fönster, vare sig det är ett bil-, båt-, tåg-,stug- eller flygplansfönster.
Man gör det med alla fem sinnen och man gör det tusen gånger för varje steg man tar.

Fjällen är ensamhet, karghet, naturens brutalitet i stora, överväldigande former och skönhet i det lilla nakna.

Och framför allt vandrar man för att komma fram till en lägerplats eller till en fjälltopp, det är vägs ände och vandringens mål.

 

[seobserver]

Klock, telefon och radiofritt....efter eget val.
//J

 

[estetdrägg]

Nej .

Jag står fortfarande utan blogg...lite för mycket "jag har nått viktigt att säga, lysna på mig" för min del...om nån vill ha min åsikt brukar de fråga, annars utsätter jag bara de innom hörhåll!

Varför fjällvandra?
Annars hade man ju klöst lös tapeterna därhemma ganska fort!
Sommaren 2006 fick jag känna på vad en sommar uten fjällvandring innebar...det är en upplevelse jag inte rekomenderar någon!!!

Rasken uttryckte det ganska bra när han talade om en frid man inte uppnår om man inte jobbar för den...

 

[seobserver]

Det går utmärkt att överleva utan blogg....bara låta bli.

Fjäll, berg och höjder måste undersökas så att man sett den andra sidan bl a, utsikten får man på köpet, upplevelsen är en del av färden. Klart som korvspad?
//J