Smaksak.
Vandringsstavens egentliga funktion är, bl.a., att fungera som stöd vid vadning. Då ska den helst vara något längre än dig själv. Vid kraftigt nedförslut kan den kännas som en extra säkerhet.
Bortsett från detta fyller den egentligen ingen större funktion. Ska man ta sig upp för en brant är den bara i vägen.
Jag brukar personligen ha en stav ändå.
Jag tycker det är skönt, nästan sövande, att gå med stav. När man är trött och sliten har man något att sysselsätta sig med. Dessutom tycker jag den håller igång axlarna, vilka vid tung ryggsäck kan få för sig att domna litet.
När man stannar till och pustar ut kan man luta sig litet mot staven, och få litet avlastning.
Vid rast brukar jag köra ner den i marken och hänga upp min svettiga tröja.
Sen känns det litet roligt att ta fram den där pinnen ur garderoben och tänka tillbaka på den där vandringen =)
En vandringsstav ska naturligtvis vara utav trä
Knotig fjällbjörk tycker vissa. Jag föredrar spikrak al eller gran. Hämta i skogen, kapa till rätt längd, riv av barken direkt så du får en trevlig silkeslen yta, snida bort eventuella kvistar, och låt torka i skuggan. Eventuellt kan man limma ändarna för att minska sprickbildning.
