Vandring 2024

[Totteman]

Planeringen för en vandring börjar ofta med en idé. Jag har några platser, eller områden, som jag skulle vilja besöka. Under 2023 var jag till södra Rapadalen och vandrade till Litnokstugan. Är inte riktigt klar med den berättelsen i min blogg, men det kommer.
Jag är inte klar med Rapadalen heller, och eftersom jag är ute efter en upplevelse som är unik så kommer jag att ha Rapadalen i åtanke för 2024.
Frågan jag ställer mig till mig själv är vad jag vill uppleva.

Det här blir kul...nu ska jag planera!

 

[Totteman]

Följdfrågan är hur ni andra tänker kring planering.

 

[maswan1]

Min planering börjar ofta med hur länge vi vill vara ute och hur tuff terräng vi vill gå i (på en skala norra padjelantaleden till mårmapasset). Sedan har jag en lista på 20-30 ställen/sträckor jag vill se för första gången eller återkomma till som jag försöker matcha in, men ibland blir det något helt nytt som jag inte har tänkt på tidigare.

 

[Merckx]

Följdfrågan är hur ni andra tänker kring planering.

Min planering börjar som en tanke rätt snart efter avslutad vandring. Jag slukar allt jag kan på Youtube då jag inspireras av andras vandringar. Runt årsskiftet skissas tankarna till mer fasta planer. En huvudsaklig rutt med alternativ. Under våren så gås utrustningen igenom. Vad kan jag skippa och vad behöver jag komplettera med?

Sen vår/sommar planerar jag käket. Torkar det mesta jag äter. Komponerar måltider.

 

[HasseQ]

Jag planerade inte så mkt vid tidigare fjällvandring. Bestämde vilken väg jag ville vandra, inte för enkelt eller för svårt för mig. Uppskattade hur många dar det kunde ta på ett ungefär, och packade mat för en extra dag.

Men vid dyliga turer brukar jag alltid anteckna lite, saker att förbättra och ändra till nästa gång, både mat & utrustning.

 

[joanna]

Det blir rätt spontant. Rätt som det är öppnar sig ett tids- och/eller väderfönster. Då har jag kanske redan lite gamla tankar, antingen av typen "hit vill jag komma tillbaka och utforska mer runtomkring", eller idéer om nya platser, som väcks av någon kartstudie (oftast), bild eller berättelse (mer sällan, och de leder också till en kartstudie ), som väcker lust och nyfikenhet.

Har jag ringat in området ungefär, blir det lite mer drömmar över främst kartor och en mycket grov tanke på möjliga rutter. I det skedet undviker jag faktiskt andras berättelser - jag vill verkligen inte "veta allt" utan helst upptäcka saker på egen hand. Väl där får ögonblicket, terrängen och vädret bestämma.

 

[HasseQ]

Jag läste tex Grundsten's guideböcker i förväg, och satte sen ihop en egen tur av de färdvägar som beskrevs, i Sarek eller Keb-området. Det räcker. Plus att ta med fjällkartan & kompass såklart.

Nu tycker jag ibland att folk planerar för mkt, och vill veta exakt var man kan tälta och vada. Sånt är ju lite spännande att upptäcka själv.

 

[Totteman]

I det skedet undviker jag faktiskt andras berättelser - jag vill verkligen inte "veta allt" utan helst upptäcka saker på egen hand. Väl där får ögonblicket, terrängen och vädret bestämma.

Jag håller med...jag kollar lite lagom mycket, kan läsa berättelser, men jag detaljstuderar inte kartor och följer berättelser slaviskt. Viktigast är egentligen frågan om man kan vada eller inte. Jag inspireras snarare av berättelserna.

På tal om att vada så visste kompisen och jag att enda sättet att komma över en älv var att simma över den...med ryggsäckarna i sopsäckar och de flöt som aldrig förr, som korkar. Det vi inte visste var om vi kunde gå längs den ås som på kartan såg "gåbar" ut. Nu lyckades både simningen och vandringen längs åsen, och vi var så nöjda med att ha följt vår plan. Jag vill tillbaka till det området, men det dröjer nog något eller några år.

 

[joanna]

(...) På tal om att vada så visste kompisen och jag att enda sättet att komma över en älv var att simma över den...med ryggsäckarna i sopsäckar och de flöt som aldrig förr, som korkar. (...)

Huga! Låter både kallt och vådligt, tänk om man flyter för bra/långt bort, eller att sopsäckarna stöter på nåt vasst och släpper in vatten.
Skulle inte våga mig på sådant, känns som jag redan fyllt min livsranson av vadar-dumheter (jag kanske vågar berätta en annan gång ).

 

[Totteman]

Huga! Låter både kallt och vådligt, tänk om man flyter för bra/långt bort, eller att sopsäckarna stöter på nåt vasst och släpper in vatten.

Vi simmade över Muddusälven i Muddus nationalpark i september...inte så varmt i vattnet, men det var inte så strömt. Vi blev mest geggiga när vi skulle upp ur vattnet. Nöjda med bedriften och vi hade testat konceptet på sommaren, så vi visste att påsarna skulle flyta. Har bloggat om den vandringen (2022).

 

[bigfoot]

Trevlig tråd i vintertid!

Jag börjar oftast med att plocka fram kartsamlingen (högtidsstund!) och kolla igenom var jag varit tidigare, och vilka sträckor/stationer jag inte har sett. Planeringen blir alltså en blandning av friluftsnostalgi och upptäckarlust, vilket naturligtvis är perfekt inspiration. Baserat på det pusslar jag ihop någon bra kombination. Oftast styrs rutten ganska hårt av begränsningar i tid (löneslav), och även i anslutningspunkter då jag vill åka kollektivt till start/mål. Dock försöker jag att hålla hemresedagen öppen, så att jag kan ha lite utrymme för att ta det lugnt om jag vill.

Tältplatser funderar jag på först någon timme innan det är dags att slå läger. Oftast brukar kartrek ge tillräcklig ledning till bra platser (små sjöar eller låglänt mark).

 

[Totteman]

Jag försöker oftast få till årets längre vandring i september, då det brukar vara myggfritt. Jag tänker mig 10 dagars semester, så det kan bli upp till 10-13 dagars vandring.
I år har jag funderingar på Sarek igen, men det finns planer på Padjelanta också. Det beror på vad vi kommer fram till...i år vandrar jag inte själv.