Vandra med stavar?
- Trådstartare sjom
- Start datum
Staver
Alt det positive som sies om teleskopstaver er riktig. Jeg har selv et par som jeg setter stor pris på. Bl.a. er det enkelt å ta dem med på buss,
tog og fly. Men i bratt utforbakke, som f.eks.
i enkelte steder i Jotunheimen og i alpene,er
etter min mening en lang trestav bedre fordi du
da kan gå mer oppreist. Vinkelen mellom
bakken og staven blir spissere og du får bedre
støtte og feste når staven ligger mer parallelt
med bakken.Teleskopstavene (som vil være kortere) blir stående mer loddrett mot underlaget.
En(lang)trestav er også bedre når du skal vade over en elv eller bekk med mye vann (i knehøyde eller mer.
Hilsen S.R.
Alt det positive som sies om teleskopstaver er riktig. Jeg har selv et par som jeg setter stor pris på. Bl.a. er det enkelt å ta dem med på buss,
tog og fly. Men i bratt utforbakke, som f.eks.
i enkelte steder i Jotunheimen og i alpene,er
etter min mening en lang trestav bedre fordi du
da kan gå mer oppreist. Vinkelen mellom
bakken og staven blir spissere og du får bedre
støtte og feste når staven ligger mer parallelt
med bakken.Teleskopstavene (som vil være kortere) blir stående mer loddrett mot underlaget.
En(lang)trestav er også bedre når du skal vade over en elv eller bekk med mye vann (i knehøyde eller mer.
Hilsen S.R.
Jag går med teleskopstavar och det fungerar bra för mig och mitt onda knä. Men man bör kanske vara medveten om att det inte blir effektivare med stavar, tvärtom förbränner kroppen mer energi. Det är ju därför det blitt så populärt med stavgång som motionsform.
En eller två?
Skulle vilja haka på stav-diskussionen med följande fråga:
Vad har ni för erfarenheter av att använda en respektive två stavar?
När jag kom hem från två veckors vandring förra sommaren upptäckte jag att jag blivit helt sned i axlarna, vänster upp och höger ned - misstänker att det berodde på att jag hela tiden gick med en (trä-)stav, oftast i höger hand.
(Med lite stretching rättade axlarna till sig efter ett par veckor, men jag skulle gärna slippa detta nästa gång........ såg lite lätt ut som en början på Ringaren i Notre Dame...)
Tackar för svar!
//Gunilla
Skulle vilja haka på stav-diskussionen med följande fråga:
Vad har ni för erfarenheter av att använda en respektive två stavar?
När jag kom hem från två veckors vandring förra sommaren upptäckte jag att jag blivit helt sned i axlarna, vänster upp och höger ned - misstänker att det berodde på att jag hela tiden gick med en (trä-)stav, oftast i höger hand.
(Med lite stretching rättade axlarna till sig efter ett par veckor, men jag skulle gärna slippa detta nästa gång........ såg lite lätt ut som en början på Ringaren i Notre Dame...)
Tackar för svar!
//Gunilla
Re: Re: Förtydligande!
pehac@mai.liu.se; sa:
Re: En eller två?
Jag började använda teleskopstav, en alltså, i Dolomiterna
1989. Inom loppet av något år gick jag över till att använda
ett par; speciellt utför underlättar de avsevärt. I viss brant
terrräng, som vår norske vän talar om längre upp i tråden,
handlar det nog mest om att packa undan stavarna helt,
eftersom det kan bli aktuellt att använda händerna.
Inga stavar i Cirque de la Solitude, verkligen inte!
Jag har ALDRIG varit handikappad av stavar i
sydnorska fjällen.
Jag har påmints om fördelen med två stavar vid ett par tillfällen.
En gång var när älven tog mig i Hjelledalen år 2000.
Ena staven rycktes loss ur handen. Det var inte angenämt
att gå med bara en, men det var bättre än ingen.
Gunilla; sa:
Jag började använda teleskopstav, en alltså, i Dolomiterna
1989. Inom loppet av något år gick jag över till att använda
ett par; speciellt utför underlättar de avsevärt. I viss brant
terrräng, som vår norske vän talar om längre upp i tråden,
handlar det nog mest om att packa undan stavarna helt,
eftersom det kan bli aktuellt att använda händerna.
Inga stavar i Cirque de la Solitude, verkligen inte!
Jag har ALDRIG varit handikappad av stavar i
sydnorska fjällen.
Jag har påmints om fördelen med två stavar vid ett par tillfällen.
En gång var när älven tog mig i Hjelledalen år 2000.
Ena staven rycktes loss ur handen. Det var inte angenämt
att gå med bara en, men det var bättre än ingen.
Aktuellt
ANNONS
Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig
Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.
Sliter stavarna hårt på naturen?
När jag vandrat längs leder så syns ofta märken efter stavvandrarna. I framförallt alla backar är marken perforerad av stavarnas spetsar.
Vad innebär detta i längden? Kommer erosionen öka och vi får vandra i djupa diken?
Sådan funderingar kan jag ha när jag vandrar stigen fram...
När jag vandrat längs leder så syns ofta märken efter stavvandrarna. I framförallt alla backar är marken perforerad av stavarnas spetsar.
Vad innebär detta i längden? Kommer erosionen öka och vi får vandra i djupa diken?
Sådan funderingar kan jag ha när jag vandrar stigen fram...
Stavarnas vara eller icke vara
Började gå med stor (tung) trästav på min första vandrig i början av åttiotalet. Jag vill minnas att man bara tog en parkerad (kasserad?) vid Abisko direkt när man klev av tåget. Nåväl den släpades med ett antal mil men släpptes, för min del kändes det väldigt tungt och onödigt att släpa på nåt dylikt......
Gick så i flera år utan stav, funkade bra tyckte jag. En sommar kom jag en tidig morgon till ett vad som verkligen inte alls var att leka med. Kom omsider över säkert men det fick ske med mycket stor planering och försiktighet. Väl över, på darrande ben förmodligen, bestämde jag att nu fick det vara slut med dessa dumheter. "Aldrig mer i fjällen utan stav" lovade jag mig själv. Väl hemkommen gick jag direkt och köpte mina två stavar, Leki Makalu. I början använde jag endast en och skojade ofta om att när jag blir tillräckligt gammal skall jag ha en i varje hand. Skoj, nej nu snackar vi fullt allvar. Jag är tillräckligt gammal (56), för att inse att dessa två kompisar är ovärdeliga. Idag skulle jag inte vilja vara utan dem en enda dag, de är ovärdeliga enligt mitt tycke. Jag har ett par tvådelade som går alldeles utmärkt att fästa på min ramsäck under tågresan t.ex.
Om de sliter på naturen????? tror nog det finns betydligt värre saker som ger skador på på natur.
Ha det, fast bäst med stavar.
Yvonne
Började gå med stor (tung) trästav på min första vandrig i början av åttiotalet. Jag vill minnas att man bara tog en parkerad (kasserad?) vid Abisko direkt när man klev av tåget. Nåväl den släpades med ett antal mil men släpptes, för min del kändes det väldigt tungt och onödigt att släpa på nåt dylikt......
Gick så i flera år utan stav, funkade bra tyckte jag. En sommar kom jag en tidig morgon till ett vad som verkligen inte alls var att leka med. Kom omsider över säkert men det fick ske med mycket stor planering och försiktighet. Väl över, på darrande ben förmodligen, bestämde jag att nu fick det vara slut med dessa dumheter. "Aldrig mer i fjällen utan stav" lovade jag mig själv. Väl hemkommen gick jag direkt och köpte mina två stavar, Leki Makalu. I början använde jag endast en och skojade ofta om att när jag blir tillräckligt gammal skall jag ha en i varje hand. Skoj, nej nu snackar vi fullt allvar. Jag är tillräckligt gammal (56), för att inse att dessa två kompisar är ovärdeliga. Idag skulle jag inte vilja vara utan dem en enda dag, de är ovärdeliga enligt mitt tycke. Jag har ett par tvådelade som går alldeles utmärkt att fästa på min ramsäck under tågresan t.ex.
Om de sliter på naturen????? tror nog det finns betydligt värre saker som ger skador på på natur.
Ha det, fast bäst med stavar.
Yvonne
Dålig erfarenhet...
... av "skidstavarna" har jag.
Jag testade att gå med teleskopstavar (minns inte märke, lånade) en gång.
Lätta och sköna var de.
Men så halkade jag i en lerig slänt. Spetsen på staven satt fastkilad, och eftersom jag hade handen i en rem blev det ett otäckt ryck i axeln.
Inga skador på mig, men det hade förmodligen lätt kunnat bli.
Men ena staven böjdes ohjälpligt och gick av.
Nu är det förmodligen skillnad på fabrikat etc, men en stav som inte håller när jag halkar en halvmeter med mycket lätt packning tänker jag inte lita på vid ett vad, så det så.
Dessutom kan man ju inte sitta och snida på en teleskopstav på kvällen.
... av "skidstavarna" har jag.
Jag testade att gå med teleskopstavar (minns inte märke, lånade) en gång.
Lätta och sköna var de.
Men så halkade jag i en lerig slänt. Spetsen på staven satt fastkilad, och eftersom jag hade handen i en rem blev det ett otäckt ryck i axeln.
Inga skador på mig, men det hade förmodligen lätt kunnat bli.
Men ena staven böjdes ohjälpligt och gick av.
Nu är det förmodligen skillnad på fabrikat etc, men en stav som inte håller när jag halkar en halvmeter med mycket lätt packning tänker jag inte lita på vid ett vad, så det så.
Dessutom kan man ju inte sitta och snida på en teleskopstav på kvällen.
