Vandra i Sarek - var ska man starta, och vilka är era bästa tips?

Hoppas det är OK med en liten "trådkapning" här - eftersom den här är aktiv och har anknytning till min fråga: Jag planerar en fjälltur 1-2:a veckan i augusti och förutsatt att jag har lämpligt sällskap blir det Sarek. Då med siktet inställt på Sarektjåhkkås stortopp. Kanske finns likasinnade här? Kan antingen tänka mig en gemensam vandring eller att mötas upp för toppturen.

Jag är vandrare och inte klättrare, men har glaciärkunskap samt erfarenhet från flera av landets 2000-meterstoppar. Svara med personligt meddelande.
 
Vad är skillnad på att starta en tur, eller att utgå från en visst position?
Frågan var ju egentligen vart man utgår ifrån..
Oavsett tänker jag att, där jag korsar en gräns, där börjar min tur i resp. område.
Hur jag tar mig dit beror på vart jag utgår ifrån, och vad mina mål är.
Vad vill jag besöka, vad vill jag uppleva etc etc...
Sarek har så mycket av mångfald, där varje dal, varje topp har sitt unikum.

Oavsett vart jag utgår ifrån, har jag flera möjligheter att utforska det som "min" tur förhoppningsvis ger mig min bästa upplevelse.
 
Det Sarek har är helt unikt. Det är höga berg och djupa dalar. Bergen och topparna är i många fall höga och branta, och det kan vara en utmaning att gå upp på en del toppar. Sedan kan vädret vara förrädiskt, och jag har alltid mössa och vantar med mig, även på sommaren. Det är också en del av charmen, det oförutsägbara.

När man ska vandrar i Sarek behöver man känna till var broarna är, över de kraftigt strömmande vattendragen, och även hur man kan vandra om man vill/inte vill vada. Ibland är mindre vattendrag helt uttorkade och vad blir inga problem, men de vattendrag man behöver vada behöver man ta sig an på ett säkert sätt. Om man vandrar i Sarek ingår det att vada, eftersom det bara finns några få broar.

Det bästa med Sarek är alla möjligheter. Att kunna hantera karta och kompass, samt att kunna ta hand om sig själv (och andra) vid dåligt väder är grunden för att vara i Sarek enligt mig. Mobiltäckning ska man inte räkna med, och att inte se en annan person på flera dagar är någonting som jag uppskattar i alla fall.

Nedan en bild där jag tältade en natt, och man ser en del av det som många förknippar med Sarek. Kan någon gissa vad man ser?

IMG_1821.JPG
 
Det Sarek har är helt unikt. Det är höga berg och djupa dalar. Bergen och topparna är i många fall höga och branta, och det kan vara en utmaning att gå upp på en del toppar. Sedan kan vädret vara förrädiskt, och jag har alltid mössa och vantar med mig, även på sommaren. Det är också en del av charmen, det oförutsägbara.

När man ska vandrar i Sarek behöver man känna till var broarna är, över de kraftigt strömmande vattendragen, och även hur man kan vandra om man vill/inte vill vada. Ibland är mindre vattendrag helt uttorkade och vad blir inga problem, men de vattendrag man behöver vada behöver man ta sig an på ett säkert sätt. Om man vandrar i Sarek ingår det att vada, eftersom det bara finns några få broar.

Det bästa med Sarek är alla möjligheter. Att kunna hantera karta och kompass, samt att kunna ta hand om sig själv (och andra) vid dåligt väder är grunden för att vara i Sarek enligt mig. Mobiltäckning ska man inte räkna med, och att inte se en annan person på flera dagar är någonting som jag uppskattar i alla fall.

Nedan en bild där jag tältade en natt, och man ser en del av det som många förknippar med Sarek. Kan någon gissa vad man ser?

Visa bilaga 46713
 

Bilagor

  • 2009-08-15 Sarek 2009, allt 445-1.jpg
    2009-08-15 Sarek 2009, allt 445-1.jpg
    3.2 MB · Visningar: 158

Aktuellt

Skidbranschens kamp mot klockan – hållbarhetsarbetet skalas upp

Skidbranschen är hotad av klimatförändringarna. Nu vill de agera – tillsammans. Utsidan rapporterar från branschmässan Prowinter i Bolzano, Italien.

Mer natur på kortare tid – därför väljer allt fler speed hiking

Vinn "Sarek: en biografi" av Claes Grundsten!

Författaren, fotografen och Utsidan-bloggaren Claes Grundsten har skrivit en bok om sin långa relation till Sarek. Här har du chansen att vinna den!

Starta din egen blogg på Utsidan!

Vill du nå ut med dina äventyr till över hundra tusen friluftsintresserade? Börja blogga på Utsidan! Här hittar du en guide över hur du kommer igång.
Hoppas det är OK med en liten "trådkapning" här - eftersom den här är aktiv och har anknytning till min fråga: Jag planerar en fjälltur 1-2:a veckan i augusti och förutsatt att jag har lämpligt sällskap blir det Sarek. Då med siktet inställt på Sarektjåhkkås stortopp. Kanske finns likasinnade här? Kan antingen tänka mig en gemensam vandring eller att mötas upp för toppturen.

Jag är vandrare och inte klättrare, men har glaciärkunskap samt erfarenhet från flera av landets 2000-meterstoppar. Svara med personligt meddelande.
Ta Helikopter från Stora sjöfallet till "Vita stenen" vid Gourdesluoppal så har du en kort sträcka in till Sarektjåkkå !
 
Tack för din fråga @pooll och det är lika bra att förtydliga hur jag menar.

Leden som går igenom Sarek är Kungsleden, och den börjar egentligen i Hemmavan och slutar i Abisko i norr. Från Kvikkjokk, precis söder om Sarek, går leden norrut och precis innan den går in i själva nationalparken så finns STF Pårte Fjällstuga som man kan sova i. Man kan även sova i STF Kvikkjokk Fjällstation innan man börjar vandringen, eller för all del avslutar vandringen. Kvikkjokk är också utanför nationalparken.
Kungsleden fortsätter från Pårtestugan norrut, och nästa stuga att sova i, även det utanför nationalparken, är STF Aktse Fjällstuga.

Den andra leden, även den utanför Sareks nationalpark, är Padjelantaleden, och den går igenom en liten del av nationalparken i söder, och man kan sova i Darreluopal som drivs av Badjelánnda Laponia Turism (BLT). Leden fortsätter norrut och man kan sova i Gisuris (BLT), precis utanför nationalparken, och även en bit norrut på leden i STF Akka Fjällstuga.

När man vandrar i Sarek så är det oftast dessa stugor som avses, och de ligger mycket riktigt utanför Sareks nationalpark. Det var bra att du påpekade det @pooll.

Vandrar man Kungsleden möter man många andra, och den riktiga friheten (om man nu kan säga så) infinner sig när man kliver av leden och går obanat. Att tälta är det som gäller i Sarek skulle jag vilja säga. Det finns upptrampade stigar i Sarek, men man kan lika gärna följa dit näsan pekar och ha koll på kartan.
Darreluopalstugorna ligger inne i Sareks NP.
 
Intressant fråga, som förstås kan problematiseras en del. Jag har drällt en del i området och gått alla de nämnda vägarna och några till.
Först vill jag hålla med en föregående om att absolut bästa plats att avsluta är Saltoluokta. All civilisations välsignelse på en gång: öl, bastu, middag på restaurang och säng under tak. Tvåa bland mål är Kvikkjokk. På båda ställena kommer man oundvikligen i slang med andra vandrare och kan skryta hejdlöst med sin bedrift (utom de gånger då det hela inte riktigt genomförts som tänkt...).
De fyra startplatsera, plus Sitoälvsbron har jag använt, både som start och mål. Hur man värderar dem beror i mitt fall mest på att jag vill upp på kalfjäll, att vandra på markerad led i skog kan jag göra hemma.
Då blir Suorva ett bra val. Ingen båt eller helikopter, och bara några kilometer till kalfjället. Orösad vildmark direkt. Ritsem betyder båt/helikopter och ett par mil Padjelantaled i skog till trädgränsen. Ganska fin vandring visserligen, men inte vad sarekvandraren längtar till. Detsamma gäller Kvikkjokk - lång vandring i skog på flerfilig Kungsled och över sankmarker. Saltoluokta som start är bra, om man inte tänkt sig spara det för målgången. Man når kalfjäll ganska snart, men gränsen till Sarek är längre bort, om man nu bryr sig om den formaliteten. De flesta väljer lång båtskjuts på antingen Pietsaure eller Sitojaure. Via Pietsaure har jag inte gjort, men via Kungsleden och Sitojaure ett par gånger. Då kommer man ganska genast in i Basstavagge och äventyret börjar. Alla dessa fyra nås med allmänna kommunikationer.
Sitoälvsbron är ytterligare ett alternativ. Dit kommer man inte med buss, i princip bara med egen bil. Men jag har faktiskt lyckats lifta både dit och därifrån. Då bör man kanske vara ensam och inte ha några tider att passa. Men där är en parkering med typiskt några tiotal bilar, så man kan vänta in sitt offer...
Cykelvägen, som den kallas, från parkeringen fram till Laitaure är tio km spikrak skogsväg. Ren transportsträcka. Vidare sex km led genom skog, eller båtskjuts. Om man inte prickar in en båtskjuts är det alltså bara att gå. Man kommer till Aktse, som ju är trevligt, med en särskilt bra bastu. Gränsen till Sarek är nära. Många tar sedan Rapadalen som jag undvikit eftersom jag gillar fjäll mer än skog.
Slutligen ett alternativ till, som jag tyvärr aldrig kommer att få uppleva: helikopter till Staloluokta och därifrån marsch rakt österut, norr om Alajaure till Alkavare kapell och in i Alkavagge. På vägen passerar man nära Sveriges Otillgänglighetspunkt. Bara det!
Jag var på väg i detta alternativ för några år sedan man fick problem med en gamma fotskada och måste hålla mig lite mindre otillgänglig, på Padjelantaleden. Sedan dess har jag strikt förbud utfärdat av barn och barnbarn att alls lämna trafikerade leder.
Angående transport Tjåmodis - Sitoälvsbron så går det att beställa transport.
 

Lästips

Alltid
gratis!
Bli medlem!

Var med i Sveriges största outdoor-community och få Månadens Utsidan.