Vandra ensam

Min första fjällvandring - ensam

Hej!

Jag kom just hem från min första vandring, och den gjorde jag ensam. Jag tillbringade en vecka i Urho Kekkonens nationalpark i finska lappland.

Jag bestämde mig för att vandra ensam för jag ville pröva hur det är.

Jag har aldrig (utom i lumpen) vandrat i grupp så jag kan inte avgöra om det är bättre eller sämre än att vara ensam, men jag är nog ganska säker på att jag vill vara ensam nästa gång också. Är man ensam behöver man aldrig kompromissa, har man lust att gå nånstans så bara gör man det, har man lust att stanna en tid på ett ställe går det lika bra. Man behöver liksom bara vara.

Jag saknade inte andra människor en enda gång, det var mer som en semester från socialt umgänge. Visst är det trevligt med goda kompisar, men ibland behöver man lite distans.

Jag rekommenderar ensamvandring - det är inget att vara rädd för. Om man skulle bli uttråkad eller inte klara av ensamheten så finns där ju ingen som hindrar en från att ändra sin planerade rutt och gå raka spåret till närmaste buss hem!

(Naturligtvis måste man vara säker på sin orienteringskunskap och utrustning och sådant, men jag utgår ifrån att man är det om man överväger ensavandring.)
 
Re: Min första fjällvandring - ensam

enakar; sa:
Jag rekommenderar ensamvandring - det är inget att vara rädd för. Om man skulle bli uttråkad eller inte klara av ensamheten så finns där ju ingen som hindrar en från att ändra sin planerade rutt och gå raka spåret till närmaste buss hem!

Som jag tidigare sagt så har jag ensamvandrat själv.. Jag måste dock invända lite mot ditt påstående om att det bara är att "gå raka spåret till bussen", vad händer om du bryter benet eller trillar och slår dig medvetslös?

Jag har förståelse för att folk gör det men man får aldrig glömma riskerna det medför.. Jag anser att det är lika illa som att dyka eller att klättre ensam. Vi är dock vuxna människor som gör som vi vill.. Nu vill jag inte heller måla f a n på väggen och säga att man aldrig skall vandra ensam, jag tycker att man skall vara medveten om riskerna och ha förståelse för den rigorösa planeringen det innebär..
 

Lästips

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Tänk säkert i Sarek – fjällräddarens bästa råd

Sareks vackra natur lockar många. Men här är civilisationen långt borta. Utsidan har frågat fjällräddaren Mikael Oja om råd för en säker Sarektur.
Re: Re: Min första fjällvandring - ensam

FJS90/91; sa:
enakar; sa:
Jag rekommenderar ensamvandring - det är inget att vara rädd för. Om man skulle bli uttråkad eller inte klara av ensamheten så finns där ju ingen som hindrar en från att ändra sin planerade rutt och gå raka spåret till närmaste buss hem!

Som jag tidigare sagt så har jag ensamvandrat själv.. Jag måste dock invända lite mot ditt påstående om att det bara är att "gå raka spåret till bussen", vad händer om du bryter benet eller trillar och slår dig medvetslös?

Jag har förståelse för att folk gör det men man får aldrig glömma riskerna det medför.. Jag anser att det är lika illa som att dyka eller att klättre ensam. Vi är dock vuxna människor som gör som vi vill.. Nu vill jag inte heller måla f a n på väggen och säga att man aldrig skall vandra ensam, jag tycker att man skall vara medveten om riskerna och ha förståelse för den rigorösa planeringen det innebär..
Det måste väl ändå vara bättre med skoskav på fötterna än i truten, så börja ni att gå istället!
För oss andra seriösa ensamvandrare gäller att: pannan ner, tummen upp!!
 
Re: Re: Min första fjällvandring - ensam

FJS90/91; sa:
Jag anser att det är lika illa som att dyka eller att klättre ensam.

Jag vandrar ensam en hel del själv både sommar och vinter och är väl medveten om säkerhetsaspekterna, men att jämföra med dykning och klättring tycker jag leder lite väl långt.

Trots allt är dykning en vistelse i en miljö som är helt fysiologiskt främmande för djuret människa och där överlevnaden ligger runt 3 minuter om man saknar utrustning. Vid klättring gäller ju kamratsäkring, om man inte vill riskera livet.

Men visst ska man vara på det klara med riskerna och inte bagatellisera. Ensamtur kräver lite mer, både fysiskt och psykiskt. Men just i detta ligger väl lite av charmen också.

Mvh,

J
 
Visst är det...

lite missvisande att jämföra ensamvandring med dykning och klättring, men:
Den som från början ställde frågan, Joakim, vad har han för erfarenheter? Har han tidigare fjällvandrat? Är han van vid att röra sig i naturen där han bor? Eller har han aldrig satt sin fot i en skog?

Utan att veta hans bakgrund så är det oansvarigt att hävda "det är bara att ta bussen hem" om det skulle vara jobbigt.
Om han har fjällvandrat tidigare så vet han förmodligen vad det innebär. Busshållplatsen ligger inte 100 meter bort och bussen går inte var femte minut.
Om han inte har nån erfarenhet av att fjällvandra, eller nån större erfarenhet av att röra sig i skog och mark, så blir det så mycket svårare för honom att förstå vad ett sånt uttalande (ta bussen) innebär. Och i det läget är uttalandet dumdristigt.

/Håkan
 
Re: Visst är det...

Håkan K; sa:
Om han inte har nån erfarenhet av att fjällvandra, eller nån större erfarenhet av att röra sig i skog och mark, så blir det så mycket svårare för honom att förstå vad ett sånt uttalande (ta bussen) innebär. Och i det läget är uttalandet dumdristigt.

/Håkan

Och det blir på samma sätt lite missledande att jämföra ensamvandring med sporter där man måste vara minst två för att de mest fundamentala säkerhetskraven ska uppfyllas.

Utan att vilja bagatellisera förstås, ensamvandring ställer lite högre krav än gruppvandring.

Men det går utmärkt att vandra t ex kungsleden mellan Abisko och Keb om man vill prova på och samtidigt ha nära till "bussen" d v s andra människor.

J
 
tde01047; sa:
Hej hopp
Jag undrar om det är någon som har vandrat ensam och därmed undrar jag hur det känns (hur man upplever det).
Läste en artikel om att göra detta och det blev en annorlunda upplevelse enligt denna.

Joakim

Kortare turer i hemmaterräng företas med fördel ensam. Du kommer snabbare i kontakt med Skogens Väsen, kan observera och fotografera något motiv hur länge du vill utan att känna (den outtalade) tidspressen från gruppen.
Vissa tankar om livet behöver dagar av ensamhet och tystnad för att dyka upp till medvetet plan. Känslor kan få sitt utlopp i det fria.

Erik
 
jöses

Jag har dykt sedan 15års åldern och jobbat med dykning i många år, jag har under dessa år träffat många som älskar att dyka ensamma.. Samma sak gäller klättrare dock lite mer ovanligt.. Anledningen till att jag generaliserade så hårt var att få folk att tänka efter innan dom ger sig ut på något dom inte kan hantera. Ofta tar folk för lätt på säkerhetsaspekterna..

Hur många ensamvandrare har med sig nödraket och nödbloss?

Praeparatus Supervivet...
 
Min Farbror har kört bil utan säkerhetsbälte i 20år.. Många smäller i bil första gången dom sätter sig i en.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips