På samma tema fick jag stå och förklara att man KAN tvätta kläder i cirka 15 min för några gränsvakter i Washington D.C var av uppfattningen att ingen kan klara sig en månad i landet med packning som endast gjorde min Jam2a halvfull.
Vad har ni fått för puckade frågor-kommentarer av omgivningen?
- Trådstartare Teknikern
- Start datum
På samma tema fick jag stå och förklara att man KAN tvätta kläder i cirka 15 min för några gränsvakter i Washington D.C var av uppfattningen att ingen kan klara sig en månad i landet med packning som endast gjorde min Jam2a halvfull.
När jag pendlade över atlanten hade jag många långa förklaringsstunder för gränsväktarna varför jag reste med bara en liten portfölj som bagage. Man måste ju ha kläder oxså och de hade jag redan i garderoben på respektive ställen.
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Jag har egentligen ingen erfarenhet av dumma frågor eller kommentarer från människor i min omgivning. Däremot så blir det oftast en frågande tystnad när jag glad i hågen berättar vad jag gjort eller ska göra under lediga dagar. Jag har ofta märkt att man växlar frågande blickar med varandra som som omisskännligen säger; är han dum på riktigt?
Jag hade köpt en ny sovsäck och ville veta vad den gick för (i kallvädret alltså) En dag var det runt -17 grader ute och jag hade journatten på jobbet. Jag hade inte jobbat där så länge vid tillfället så alla hade inte lärt känna mig riktigt. Jag hade med mig liggunderlaget och min nya sovsäck och inför kvällen började jag "bädda" ute på balkongen (jag har ingen egen balkong hemma). När man frågade vad jag höll på mig så svarade jag helt sonika att jag skulle sova på balkongen! Jag förklarade grundligt varför jag skulle göra det men det ville sig inte riktigt gå in i huvudet på mina arbetskamrater. Tystnaden och blickarna som byttes kunde bara betyda att jag just blivt grundligt idiotförklarad. Sedemera så vande sig mina arbetskamrater och accepterade mig och mitt lite extrema intresse för friluftsliv. Det skojades ganska mkt om det hela under den tid jag jobbade där.
I dag har jag en annan arbetsplats och mina nya arbisar har vant sig de med. Men rykten prider sig snabbt som en präriebrand och vid första utvecklingssamtalet med min nye chef så fick jag frågan; -Vad tycker du om balkongen vi har då? Jag förstog inte sammanhanget utan svarade lite svävande; -jo, jaa ...den ...är väl bra! ...Ja men hur är den då? ...att ligga på alltså? ...är den tillräckligt bekväm? Nu var det jag som tyst undrade hur det stod till med min chefs mentala hälsa. Min tystnad och mina frågande blickar avslöjade nog mina tankar. Till slut kunde han inte hålla minen längre och i det ögoblicket förstod jag vad han syftade på!
Jag är ganska nöjd över att vara det extrema friluftsoriginal jag faktiskt är, för uppenbarligen sprider det en hel det glädje!
Jag hade köpt en ny sovsäck och ville veta vad den gick för (i kallvädret alltså) En dag var det runt -17 grader ute och jag hade journatten på jobbet. Jag hade inte jobbat där så länge vid tillfället så alla hade inte lärt känna mig riktigt. Jag hade med mig liggunderlaget och min nya sovsäck och inför kvällen började jag "bädda" ute på balkongen (jag har ingen egen balkong hemma). När man frågade vad jag höll på mig så svarade jag helt sonika att jag skulle sova på balkongen! Jag förklarade grundligt varför jag skulle göra det men det ville sig inte riktigt gå in i huvudet på mina arbetskamrater. Tystnaden och blickarna som byttes kunde bara betyda att jag just blivt grundligt idiotförklarad. Sedemera så vande sig mina arbetskamrater och accepterade mig och mitt lite extrema intresse för friluftsliv. Det skojades ganska mkt om det hela under den tid jag jobbade där.
I dag har jag en annan arbetsplats och mina nya arbisar har vant sig de med. Men rykten prider sig snabbt som en präriebrand och vid första utvecklingssamtalet med min nye chef så fick jag frågan; -Vad tycker du om balkongen vi har då? Jag förstog inte sammanhanget utan svarade lite svävande; -jo, jaa ...den ...är väl bra! ...Ja men hur är den då? ...att ligga på alltså? ...är den tillräckligt bekväm? Nu var det jag som tyst undrade hur det stod till med min chefs mentala hälsa. Min tystnad och mina frågande blickar avslöjade nog mina tankar. Till slut kunde han inte hålla minen längre och i det ögoblicket förstod jag vad han syftade på!
Jag är ganska nöjd över att vara det extrema friluftsoriginal jag faktiskt är, för uppenbarligen sprider det en hel det glädje!
Haha , din gamla chef måste sagt till nya att du kan nog bara få han om du har en bra balkong...
Mohaha - de e rätt stil
Mohaha - de e rätt stil
Jag har egentligen ingen erfarenhet av dumma frågor eller kommentarer från människor i min omgivning. Däremot så blir det oftast en frågande tystnad när jag glad i hågen berättar vad jag gjort eller ska göra under lediga dagar. Jag har ofta märkt att man växlar frågande blickar med varandra som som omisskännligen säger; är han dum på riktigt?
Jag hade köpt en ny sovsäck och ville veta vad den gick för (i kallvädret alltså) En dag var det runt -17 grader ute och jag hade journatten på jobbet. Jag hade inte jobbat där så länge vid tillfället så alla hade inte lärt känna mig riktigt. Jag hade med mig liggunderlaget och min nya sovsäck och inför kvällen började jag "bädda" ute på balkongen (jag har ingen egen balkong hemma). När man frågade vad jag höll på mig så svarade jag helt sonika att jag skulle sova på balkongen! Jag förklarade grundligt varför jag skulle göra det men det ville sig inte riktigt gå in i huvudet på mina arbetskamrater. Tystnaden och blickarna som byttes kunde bara betyda att jag just blivt grundligt idiotförklarad. Sedemera så vande sig mina arbetskamrater och accepterade mig och mitt lite extrema intresse för friluftsliv. Det skojades ganska mkt om det hela under den tid jag jobbade där.
I dag har jag en annan arbetsplats och mina nya arbisar har vant sig de med. Men rykten prider sig snabbt som en präriebrand och vid första utvecklingssamtalet med min nye chef så fick jag frågan; -Vad tycker du om balkongen vi har då? Jag förstog inte sammanhanget utan svarade lite svävande; -jo, jaa ...den ...är väl bra! ...Ja men hur är den då? ...att ligga på alltså? ...är den tillräckligt bekväm? Nu var det jag som tyst undrade hur det stod till med min chefs mentala hälsa. Min tystnad och mina frågande blickar avslöjade nog mina tankar. Till slut kunde han inte hålla minen längre och i det ögoblicket förstod jag vad han syftade på!
Jag är ganska nöjd över att vara det extrema friluftsoriginal jag faktiskt är, för uppenbarligen sprider det en hel det glädje!
Just detta testande av gränser på säker mark har de som inte håller på med friluftsliv svårt för. De tror att vi bara går ut i naturen och chansar på måfå att grejerna håller. När jag köpte torris till kajaken i våras testade jag den först i simhallen, för att se att den var tät och hur den betér sig i vattnet. Sedan bland isflaken i Faluån för att se hur kall den var att simma i och hur långt man kan tänkas simma i den. Folk tittade både i simhallen och vid ån och undrade vad jag var för knäppgök. Fick förklara för kollegor att det givetvis var erfarenheterna därifrån som avgjorde vilka överfarter jag gör i iskallt vårvatten.
Ja tänk vad tråkigt om vi friluftsoriginal inte livade upp tillvaron för våra kollegor. Då skulle det bara bli jobbsnack och vem som blivit utröstad ur någon tv-serie.
När man plöjt igenom alla inlägg i denna tråden så är det en sak som man i alla fall kan konstatera, det är inte alltid obefogat att omgivningen ställer "puckade" kommentarer. Ibland är det rätt befogat
Jag håller med, och förstår kanske inte riktigt trådens tema - även om det är kul dock!
Skulle jag träffa mig själv ute i buschen, med alla attiraljer och lapphuggaren i näven, så skulle jag nog säkert ställa en korkad fråga, eller fälla en dum kommentar...
Smällar man får ta när man är lite halvgalen.
Den känner man igen. Jag kommer ihåg när jag skulle rycka in i lumpen i början av 90-talet. Vi åkte buss från t-centralen mot obygderna i Linköping. Det var mycket nervöst prat bland stockholmarna om ditt och datt. Vad var det då de var mest skraja för? Vådaskott? Köld? elaka befäl? hård träning?,njet!
Den största skräcken var att skita ute!
Sent from my HTC Vision using Tapatalk
Inte korkat men med skygglappar
Det flesta underliga kommentarer man får tror jag grundar sig mest på antingen okunskap eller en snäv världsbild. Så många genuint korkade människor finns det nog inte.
Ett exempel som jag själv varit med om är den gången jag cyklade förbi grannens hus och stötte på grannen och hans far. Jag stannade till och sa hej och det vanliga inledande pratet om väder och vind drog igång.
Jag sa nånting om att "Förra helgen var det ju också bra väder. Då var jag uppe på Söderåsen hela helgen"
(För alla icke-Skåningar kan jag nämna att Söderåsen är ett av de största friluftsområdena vi har här nere. Där finns möjlighet inte bara till vandring utan även fiske, mountainbike, längdskidåkning, diverse fikaställen, golfspel, marker för hundträning, mm.)
Grannens farsas svar kom utan någon som helst tvekan;
- Jaså. Gick du 18 hål, eller...
I hans begränsade värld finns det alltså bara en sak man kan syssla med på Söderåsen och det är att spela golf.
Detta fick mig att inse att det finns en hel del "skygglapps-människor" i vår värld.
De är inte korkade på något sätt men deras benägenhet att bara se det som är intressant för dem själva leder till kommentarer och frågor som för andra kan te sig väldigt korkade.
/O.
Det flesta underliga kommentarer man får tror jag grundar sig mest på antingen okunskap eller en snäv världsbild. Så många genuint korkade människor finns det nog inte.
Ett exempel som jag själv varit med om är den gången jag cyklade förbi grannens hus och stötte på grannen och hans far. Jag stannade till och sa hej och det vanliga inledande pratet om väder och vind drog igång.
Jag sa nånting om att "Förra helgen var det ju också bra väder. Då var jag uppe på Söderåsen hela helgen"
(För alla icke-Skåningar kan jag nämna att Söderåsen är ett av de största friluftsområdena vi har här nere. Där finns möjlighet inte bara till vandring utan även fiske, mountainbike, längdskidåkning, diverse fikaställen, golfspel, marker för hundträning, mm.)
Grannens farsas svar kom utan någon som helst tvekan;
- Jaså. Gick du 18 hål, eller...
I hans begränsade värld finns det alltså bara en sak man kan syssla med på Söderåsen och det är att spela golf.
Detta fick mig att inse att det finns en hel del "skygglapps-människor" i vår värld.
De är inte korkade på något sätt men deras benägenhet att bara se det som är intressant för dem själva leder till kommentarer och frågor som för andra kan te sig väldigt korkade.
/O.
För en herrans massa år sen så pimpelfiskade jag i en sjö i Stockholmsområdet. Detta var i mars och det hade blivit lite ljusare och varmare.
Nåväl. Jag sitter ganska nära sjöns inlopp när jag bakom mig hör en kvinna fråga mig hur tjock isen är och om det går att promenera på den? Jag vänder mig om och ser då henne stå med make, äldre barn samt nyfött barn i liggvagn utan någon som helst säkerhetsutrustning!
Borde man inte ta reda på dessa faktorer innan man ger sig ut på isen med hela familjen...
Nåväl. Jag sitter ganska nära sjöns inlopp när jag bakom mig hör en kvinna fråga mig hur tjock isen är och om det går att promenera på den? Jag vänder mig om och ser då henne stå med make, äldre barn samt nyfött barn i liggvagn utan någon som helst säkerhetsutrustning!
Borde man inte ta reda på dessa faktorer innan man ger sig ut på isen med hela familjen...
Den orienteringskarta (hittaut) som har delats ut i Göteborg har ju en del kontroller på rätt befolkade platser. När jag kom genom Slottsskogen med kartan i högsta hugg mötte jag några lustigkurrar som meddelade "Det finns skyltar här" som om jag hade kartan för att hitta Säldammen eller så.
Där kan man verkligen snacka om skygglappar åt alla håll, jag blir lika förvånad varje gång sånt händer att folk inte har den mest elementära kunskap om is och kallt vatten. Då jag paddlar, dyker och simmar året runt har jag ju fått en del kommentarer och för att ingen ska dra ett larm i onödan när jag åker långfärdsskridskor på havet ringer jag sjöräddningscentralen innan jag simmar över en bruten ränna och ger dom koordinaterna, och kvitterar med nytt samtal när jag simmat över. Dessutom brukar jag se till att inte ha åskådare för jag vill inte "lura" ner nån i vattnet i tron att det går att gå obehindrat där jag är.
