Jag har kortat ner mina skridskor till 45 cm och upplever att det "hugger" när jag åker över ojämnheter.Min fråga:Är den traditionella uppslipningen som ser ut som en skidspets den bästa? Skulle inte skridskon klättra bättre över iskanter om uppslipningen vore rak eller inåtsvängd.Nån som provat?
Uppslipning
- Trådstartare lägg
- Start datum
Alltid kul att tweaka
Vet inte hur din tweak egentligen skulle fungera.. Men enligt en enkel regel så handlar det snarare om tyngdpunkten när det gäller att klättra. - Det optimala vore naturligtvis slipade och plogade banor
- Tyngdpunkt längre bak = bättre klättring. Tyngdpunkt längre fram = bättre skär. Eller?
Lycka till!
Vet inte hur din tweak egentligen skulle fungera.. Men enligt en enkel regel så handlar det snarare om tyngdpunkten när det gäller att klättra. - Det optimala vore naturligtvis slipade och plogade banor
- Tyngdpunkt längre bak = bättre klättring. Tyngdpunkt längre fram = bättre skär. Eller?Lycka till!
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Parabel
Det brukar anses att en parabel är rimlig form. Med en rak uppslipning får du ett huggande hörn nere vid isen.
Vid avvecklingen av skridskon så används en stor del av uppslipningen fram i kontakten med isen.
Skidbrätten är annorlunda på många sätt bland annat så böjs de vid belastning och snö är mjukare än is.
Thure
Det brukar anses att en parabel är rimlig form. Med en rak uppslipning får du ett huggande hörn nere vid isen.
Vid avvecklingen av skridskon så används en stor del av uppslipningen fram i kontakten med isen.
Skidbrätten är annorlunda på många sätt bland annat så böjs de vid belastning och snö är mjukare än is.
Thure
Tvär uppslipning funkar oftast
På de flesta isar kan uppslipningen vara mycket tvär (jämnför hastighetsskridskor). Kolla hur skridskon möter ojämnheter i isen. I de allra flesta fall får inte uppslipningen någon kontakt med isen och har därmed ingen funktion.
Några undantag finns dock:
- Överis. En skridkso med brant uppslipning som kör ner i överis klättrar svårare upp igen.
- Svingsprickor. Över uppstående "skägg" i svingsprickor finns fördelar med lite längre uppslipning.
- Samma ska gäller i vissa typer av sätt- och vrakis.
Själv kör jag på korta höstskridskor (40 cm) med extrem uppslipning (70 grader) utom på de sena vår- och skärgårdsisarna, där använder jag Almgrens normalkurva.
Normalt ger nog en konvex uppslipning jämnast gång. De flesta ojämnheter möter skridskon lågt, och en flak vinkel där ger en lugnare rörelse. Ojämnheter som tar högre upp är mer sällsynta, och därför kan man då tolerera en häftigare knyck. Skulla alla ojämnheter ta högt upp, borde en konkav (inåtsvängd) uppslipning att föredra (i teorin).
På de flesta isar kan uppslipningen vara mycket tvär (jämnför hastighetsskridskor). Kolla hur skridskon möter ojämnheter i isen. I de allra flesta fall får inte uppslipningen någon kontakt med isen och har därmed ingen funktion.
Några undantag finns dock:
- Överis. En skridkso med brant uppslipning som kör ner i överis klättrar svårare upp igen.
- Svingsprickor. Över uppstående "skägg" i svingsprickor finns fördelar med lite längre uppslipning.
- Samma ska gäller i vissa typer av sätt- och vrakis.
Själv kör jag på korta höstskridskor (40 cm) med extrem uppslipning (70 grader) utom på de sena vår- och skärgårdsisarna, där använder jag Almgrens normalkurva.
Normalt ger nog en konvex uppslipning jämnast gång. De flesta ojämnheter möter skridskon lågt, och en flak vinkel där ger en lugnare rörelse. Ojämnheter som tar högre upp är mer sällsynta, och därför kan man då tolerera en häftigare knyck. Skulla alla ojämnheter ta högt upp, borde en konkav (inåtsvängd) uppslipning att föredra (i teorin).
