Jag håller med dig Thure, när det gäller att skidåkning och natur ska göras så tillgänglig som möjligt. Och framförallt inte avgiftsbeläggas och avgränsas. Jag håller också med om att man ska försöka samsas över gränserna.
Men jag tycker du gör en lite knepig slutsats och kanske är lite väl oförstående inför dom som ägnar sig åt renodlad längdåkning i motionsspår.
För mig är det som att jämföra löpning med vandring. Båda har sin tjusning men utövas på olika sätt och av olika skäl. Och framförallt med olika utrustning. Och för en gångs skull tror jag inte det är sportindustrin som driver fram det behovet.
Vad man får och inte får göra, vad som är okej eller inte, lägger jag mig inte i dock bör man vara medveten om varför man med renodlade tyngre turgrejer kan mötas av synpunkter från andra åkare.
Är det tex nygjorda spår som inte satt sig ordentligt kan hundtassar, pulkor, breda skidor med ännu bredare bindningar osv förstöra ganska mycket av det som kunde ha blivit fina spår.
Många i motionsspåret har längdåkningen som en renodlad träningsform, där man kör lika hårt och målinriktat som ett riktigt tufft och svettigt löp-pass. Precis som på en motorväg vill man kunna ta sig förbi dom som kör i 30, någorlunda smidigt. Par-körning som blockerar båda spåren, hundar och hundkoppel utan ordning, plogande mitt i hela banan eller annat som gör att man helt måste slå av på tempot är faktiskt ganska störande när man ligger och lunkar på i rätt rytm.
Större sällskap som är ute och lunkar där det är enkel-spår blir en effektiv propp om dom inte lärt sig "ur-spår-regeln".
Ett gäng på tio pers med tunga skidor och pulkor kan tillsammans ganska effektivt saxa sönder fina motlut som vi med fäste gärna hade sett varit kvar etc
