Tunaberg 09, Klätterträff 26-27 september
- Trådstartare seon
- Start datum
Lästips
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
Det ar val fan att det inte ska ga att ha kul utan att behova tanka pa vad staten ska tycka om hur man klattrar. Jag tycker att Tunaberg ar unikt och darfor bor man mana om rellationen med formyndarna men samtidigt sa tycker jag att just detta fall gar att betrakta som klattring dar det redan klattrats. Man kan utan daligt samvete saga att detta ar en ny exit variant och darfor helt ok utveckling. Dessutom nu ar den gjord sa det ar inte mycket att tjafsa om.
Anarkistiskt ådra inom klättringen
Sett till klättringens historik och till de som attraherats av sporten så finns naturligtvis en viss anarkistisk ådra av att få göra om man vill. Det har funkat pga. att vi varit få och att våra "tilltag" aldrig märkts, eller att ingen brytt sig.
Tyvärr är det inte så längre. I takt med att klättringen växt så måste även vi finna oss i att våra göranden och låtanden uppmärksammas och granskas av andra än vi själva och inte alltid med gillande av det vi gör.
Jag anser inte att klättrare skall skämmas för det vi håller på med utan hävda vår rätt att klättra och även att sätta de säkringar som behövs, borrade eller ej, men när vi ingått en överenskommelse, som den för Simonsbergets reservat så måste vi efterleva bestämmelserna även om vi inte gillar dom fullt ut. Har vi en positiv relation med länsstyrelen och goda argument så går det ju att ta upp en diskussion med dom om att på sikt få en lättnad i nytursförbudet, men vi skall inte självsvåldigt börja tänja på reglerna för det kan bara slå tillbaka på oss själva tyvärr.
Sett till klättringens historik och till de som attraherats av sporten så finns naturligtvis en viss anarkistisk ådra av att få göra om man vill. Det har funkat pga. att vi varit få och att våra "tilltag" aldrig märkts, eller att ingen brytt sig.
Tyvärr är det inte så längre. I takt med att klättringen växt så måste även vi finna oss i att våra göranden och låtanden uppmärksammas och granskas av andra än vi själva och inte alltid med gillande av det vi gör.
Jag anser inte att klättrare skall skämmas för det vi håller på med utan hävda vår rätt att klättra och även att sätta de säkringar som behövs, borrade eller ej, men när vi ingått en överenskommelse, som den för Simonsbergets reservat så måste vi efterleva bestämmelserna även om vi inte gillar dom fullt ut. Har vi en positiv relation med länsstyrelen och goda argument så går det ju att ta upp en diskussion med dom om att på sikt få en lättnad i nytursförbudet, men vi skall inte självsvåldigt börja tänja på reglerna för det kan bara slå tillbaka på oss själva tyvärr.
Är man anarkistisk så kanske man inte menar att metoden att strunta i regler, rationellt och på sikt innebär en stegvis förändring mot det bättre...
Egentligen kanske inte ens en förändring mot det bättre över huvudtaget.
Hursomhelst tror jag att Seons förslag eller inställning ovan är rätt. Reglerna kan tyckas vara en aning snålt formulerade för reservatet, även om man förstås måste försöka sätta sig in i vad som kan ligga i farans riktning med mer generösa regler.
I den mån man kan tänka sig att reglerna idag hindrar klättring (dvs nyturer) som inte skulle skada det reservatet avser att skydda så tror jag att reglerna kan komma att omformuleras, då det flera gånger påpekats att reservatet och dess regler är "levande". Men det handlar förstås om fine-tuning, och kanske kommer det att ske en aning långsamt i den nyturshungriges ögon. Tunaberg är väl å andra sidan inte rätt berg för den som vill samla FA.
På samma sätt som reglerna kan komma att ändras i liberalare rilning, kan förstås reglerna även justeras åt andra hållet, och ett skäl till det kan ju vara om övertramp i form av t ex nya bultade leder dyker upp. Nu är det redan förbjudet, men någon kan ju då tycka att reglerna ska ändras så att marginalen mellan vad som är tillåtet och vad som är "skadligt"* blir större.
Reservatet på Simonsberget är ju ändå ett reservat som totalt sett är både gynnsamt för klättrare, och i god linje med de grundregler som faktiskt finns för reservatsbildningar över huvudtaget, så på så sätt tycker jag att alla (klättrare) ska vara mycket rädda om det.
Nåt som hör hemma i den här tråden är förstås att tacka för årets klätterträff, och om den nu inte i första hand är Länsstyrelsens förtjänst så vill jag istället rikta ett tack till den arrangerande klubben! Toastmastern är alltid oerhört aktiv - för att inte säga musikalisk - och bidrar till den om inte anarkistiska så i alla fall uppsluppna stämningen under middagen, Och om maten kan sägas att den hade en kvalitativ nivå som låg långt över den kvantitativa och det är ju det som räknas.
Jag ser redan fram emot nästa träff!
*diskussionen om huruvida just bultar är skadliga är en annan diskussion och den finner vi redan i andra trådar
Egentligen kanske inte ens en förändring mot det bättre över huvudtaget.
Hursomhelst tror jag att Seons förslag eller inställning ovan är rätt. Reglerna kan tyckas vara en aning snålt formulerade för reservatet, även om man förstås måste försöka sätta sig in i vad som kan ligga i farans riktning med mer generösa regler.
I den mån man kan tänka sig att reglerna idag hindrar klättring (dvs nyturer) som inte skulle skada det reservatet avser att skydda så tror jag att reglerna kan komma att omformuleras, då det flera gånger påpekats att reservatet och dess regler är "levande". Men det handlar förstås om fine-tuning, och kanske kommer det att ske en aning långsamt i den nyturshungriges ögon. Tunaberg är väl å andra sidan inte rätt berg för den som vill samla FA.
På samma sätt som reglerna kan komma att ändras i liberalare rilning, kan förstås reglerna även justeras åt andra hållet, och ett skäl till det kan ju vara om övertramp i form av t ex nya bultade leder dyker upp. Nu är det redan förbjudet, men någon kan ju då tycka att reglerna ska ändras så att marginalen mellan vad som är tillåtet och vad som är "skadligt"* blir större.
Reservatet på Simonsberget är ju ändå ett reservat som totalt sett är både gynnsamt för klättrare, och i god linje med de grundregler som faktiskt finns för reservatsbildningar över huvudtaget, så på så sätt tycker jag att alla (klättrare) ska vara mycket rädda om det.
Nåt som hör hemma i den här tråden är förstås att tacka för årets klätterträff, och om den nu inte i första hand är Länsstyrelsens förtjänst så vill jag istället rikta ett tack till den arrangerande klubben! Toastmastern är alltid oerhört aktiv - för att inte säga musikalisk - och bidrar till den om inte anarkistiska så i alla fall uppsluppna stämningen under middagen, Och om maten kan sägas att den hade en kvalitativ nivå som låg långt över den kvantitativa och det är ju det som räknas.
Jag ser redan fram emot nästa träff!
*diskussionen om huruvida just bultar är skadliga är en annan diskussion och den finner vi redan i andra trådar
Seon
Ar ju med alderns ratt mycket klokare an vad jag ar men ocksa mycket mer nyanserad sa sjalvklart har han helt ratt. Aven om det strider mot min personliga asikt. Noterar att aven Martin Jackobsson nyligen gjort en nytur eller ev en FF av en Aid led.
Vill nagon borra upp fina langa leder rekomenderar jag Stora Skramso. I forra veckan borra vi utan anstrangning upp en 30 meter fristaende 6C. Och dar kan man gora ett anntal nya langa fina leder. Gott om ankare pa toppen.
Ar ju med alderns ratt mycket klokare an vad jag ar men ocksa mycket mer nyanserad sa sjalvklart har han helt ratt. Aven om det strider mot min personliga asikt. Noterar att aven Martin Jackobsson nyligen gjort en nytur eller ev en FF av en Aid led.
Vill nagon borra upp fina langa leder rekomenderar jag Stora Skramso. I forra veckan borra vi utan anstrangning upp en 30 meter fristaende 6C. Och dar kan man gora ett anntal nya langa fina leder. Gott om ankare pa toppen.
