Visst finns det ärliga och kunniga personer som säger att vi inte har någon "kris".
Det är dock mest en semantisk fråga. Hur snabba och stora förändringar krävs det för att det ska räknas som "kris"?
För mig är det hela rätt uppenbart.
Om vi bortser från överdrifter åt någondera hållet så återstår detta:
* Klimatförändringarna är på riktigt. Disussionerna gäller graden och de exakta orsakssambanden, inte existensen.
* Nej, de innebär inte att jorden går under i morgon.
* Däremot de sannolika effekterna alltför stora och det sannolika tidsperspektivet alltför kort för att ignoreras.
Fastighetsbygge, energiförsörjning och annan infrastruktur, jordbruk, skogsbruk, pensionssystem... det är ganska många fält där planeringshorisonten är lång och konsekvenserna stora. För mig som enskild individ är det kanske inte någon "kris" om det skulle falla 50% mer regn och 50% mindre snö i fjällkedjan om hundra år. Men för den som bygger och underhäller vattenkraftverk eller avloppssystem längs norrlandsälvarna är det en helt annan sak.