Tokvurpsanekdot

Tänkte bara berätta att jag tokvurpade igår när jag var ute och cyklade mtb i Hellas.

Kom i nerförsbacke som jag kört säkert 100ggr. Satt och funderade på att jag kört den här backen så många gånger att det är bättre att hålla ordentligt i styre och styra istället för att hålla några fingrar på bromsarna.

Helt plötsligt inser jag att jag håller på att komma ner bredvid stigen och tänker; det här är inte bra, för det är fullt med gropar och stenar här. Pang. Gjorde en praktvurpa över styret när framhjulet tvärstannade. Rullade in med huvudet (som jag smällde i hårt men mjukt) och dunkade rumpan i en mossbeklädd platt sten. Darn vad ont det gjorde och jag tänkte, bara jag inte brutit svanskotan, för det blir jobbigt. Det dunkade friskt i huvudet. Efter någon minut reste jag mig och rullade ifatt de andra. Men jag kände att jag gjort mitt och rullade hem i makligt tempo påtagligt berörd av vurpan.

På med lite reparil på skinkan och en balja pasta och ett par rödvinsglas så började jag känna mig bättre.

Men det gjorde rätt ont i höger skinka idag på morgonen. Bad flickvännen kolla in det gigantiska blåmärket. Jag föreställde mig ett blåmärke i klass med Elofssons. Till min stora besvikelse syntes inte något och flickvännens svar blev "Det är bara psykosomatiskt!".

Jaja!

Är det någon annan som gjort någon skön vurpa på sistone?

Är det fler som "rullar in" huvudet istället för att landa på ansiktet när ni vurpar?

Hälsningar David - Utsidan
 
Min första riktiga vurpa

Hej,

Jag köpte nyligen min första MTB. I slutet av juni närmare bestämt. Tredje gången jag var ute och cyklade tyckte jag att nu är jag ganska duktig. Sagt och gjort begav jag mig in på mer avanserade stigar. På det ställe jag cyklade var det ibland spångar av formatet två tjocka plankor med en glepa i mitten. På vissa ställen var det så blött att jag valde att cykla på spångarna. I början var jag väldigt försiktig, men jag ökade farten när jag började känna mig säker. Då körde jag på en spång som var gjord av plank från ytterkanten av trädet. P.g.a. att plankan var lite avrundad så höll inte spången tyngden av mitt framhjul och cykeln kilades fast mellan plankorna. Jag föll av utan att skada mig. Lite blöt blev jag förstås eftersom det var en myr som spången gick över. Men det gjorde ont i själen att se cykeln sitta fast i en vinkel av ca 45 grader. Fick lös cykeln, men den var inte cyklingsbar så jag traskade hem.

Dagen efter kom domen. Fälgen var förstörd och tre ekrar måste bytas ut. Nu var det mitt i sommaren så det var svårt att få tag på grejer. Det tog tre veckor innan jag fick tillbaka cykeln hel igen. Snacka om abstinens jag hade. Men jag har tagit igen det. Efter turen idag så har jag cyklat över 100 mil i år.

Men jag cyklar aldrig på spångar mer...

Fast vurpor det har jag gjort många. Inga där jag slagit mig allvarligt dock.

/Jonas U
 
SPD-sladd

Har prcis börjat med SPD systemet på mountainbiken och i lördags längs en skogsstig med flera vattenhåls/dik passager körda jag ner i den decimeterdjupa gyttjan, tappade fart, skulle ställa mig upp och trycka ifrån för att komma upp,-slrritsch (hjulet snurrade men befann sig fortfarande på samma ställe i gyttjan) och jag föll som en fura åt vänster med båda fötterna fastsatta. Kände mig riktigt klantig,... att jag inte han lösa ut foten.

Såg ni förresten på OS senast då en kenyan vid ett stenigt, brant passage stod på öronen, fastsatt i sina SPD. Såg lite otäckt ut.

Wiedersehen!
 
Ähummm

På Finnmarksturen sista backen, Galgbacken stod jag på huvudet i 50 blås. Detta resulterade i en förvånadsvärt hel cykel, tack gode Gud för crossmax.
Som sagt annars blev det mycke grus i munnen, samt 17 stygn i ansiktet. Kunde inte käka riktig mat på en vecka, men det var ju något positivt oxå (gick ner 6 kg), annars är jag i farten igen och vurpar väl nån gång i månaden på reguljär basis, men nu utan personskador.......(än så länge, bör väl tilläggas)
 
Grus i munnen

Kan man säga att du inte körde med min teknik att rulla in huvudet och landa på ryggen/arslet utan gjorde en, enligt min bedömning, klockren faceplant?

Galgbacken, är det den som är innan man cyklar genom tunneln under vägen, precis utanför Ludvika? En ganska stenig och spårig sak och där man känner att nu j-r skall jag plocka ett par placeringar i nerförsbacken och sluta-bromsa-där-framme-för-här-kommer-jag?

/david - utsidan
 
Typ..

Nja en riktig faceplant var det inte, tack vare min hjälm. Men det var väl så nära man kunde komma.
Ska man vara jätteärlig är det inte så mycket man kan göra i 50 blås, jäkla hål mitt i vägen...
 
Håller med

om när man kraschar i bra fart så hinner man inte gör mycket och det är därför jag blir förvånad över att jag rullar in huvudet. Kanske detta kommer från min judoträning i 10 års åldern. :cool:
 
Show me your scars!

En annan kör med "jag-ber-till-gud-att-cyklen-håller-stuket-istället" och bryr mig inte..=)
Kul att vurpa, har suttit många gånger i skogen och skrattat när jag vurpat, kul att se folks reaktioner när de ser en kille komma i i världens fart, vurpa å sedan sitter han dessutom och skrattar sig halvtfördärvat och pratar med sig själv..=)
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.