Stort knivintresse - välj din favoritkniv

[seobserver]

På sjuttiotalet fick jag en 38 som var reklam för SJ transport, med träskollor i importerat virke.

go tur

 

[Vanheden]

På sjuttiotalet fick jag en 38 som var reklam för SJ transport, med träskollor i importerat virke.

go tur

Skollor från kasserade slipers

 

[dePaul]

Skollor från kasserade slipers

Hehe, fullproppade med kreosot, så det droppar om dem .

~Paul~

 

[Hattmakaren]

Att masurbjörk skulle vara sällsynt finner jag inte troligt. Träleverantörer synes inte ha några problem med att få fram material. Exempelvis så saluför Holms trävaror finsk masurbjörk per kilo.

Bubinga är väl ett hårdare träslag än björk, men det finns såvitt jag vet få hyllningar av knivsamlare till detta träslag. Masurbjörk förefaller vara betydligt mer attraktivt.

Bubinga (Guibourtia-släktet) importeras bland annat från Västafrika. Import från denna konfliktdrabbade del av världen är i allmänhet mer problematisk än import från vårt kära broderland, särskilt som bubinga anses vara hotad av utrotning precis som många andra sorter av rosenträ.

Se http://www.jordbruksverket.se/amnes...sikinstrument.4.596e382014e1e4b2cdd261fc.html

Jag antar att EKA hade vunnit på att marknadsföra sig som nordiskt traditionellt & taktiskt high-tech. Björk i skollorna på traditionella knivar ("bushcraft"), och sedan micarta, G10, etc. på den taktiska sidan.

 

[dePaul]

1. Att masurbjörk skulle vara sällsynt finner jag inte troligt. Träleverantörer synes inte ha några problem med att få fram material. Exempelvis så saluför Holms trävaror finsk masurbjörk per kilo.

2. Bubinga är väl ett hårdare träslag än björk, men det finns såvitt jag vet få hyllningar av knivsamlare till detta träslag.

3. Masurbjörk förefaller vara betydligt mer attraktivt.

4. Bubinga (Guibourtia-släktet) importeras bland annat från Västafrika. Import från denna konfliktdrabbade del av världen är i allmänhet mer problematisk än import från vårt kära broderland, särskilt som bubinga anses vara hotad av utrotning precis som många andra sorter av rosenträ.

5. Jag antar att EKA hade vunnit på att marknadsföra sig som nordiskt traditionellt & taktiskt high-tech. Björk i skollorna på traditionella knivar ("bushcraft"), och sedan micarta, G10, etc. på den taktiska sidan.

1. Jag märker att jag inte varit tydlig på den här punkten.

Jag påstår inte att masur som sådant är sällsynt eller speciellt svårt att få tag på. Däremot är masur av hög kvalitet, dvs sådan som EKA kan tänkas använda till sina begränsade upplagor, tämligen sällsynt. Precis som det är i USA. Därav min kommentar angående en presumtiv/lukrativ affärsidé.

2. Vet heller inte riktigt varför Bubinga blivit så vanligt i samband med tillverkning av knivskaft. Det är visserligen dubbelt så hårt än björkmasur men ändå. Det sliter dessutom hårt på utrustningen. Antagligen har det med låga tillv. kostnader i korrelation till träets egenskaper att göra. Det är helt enkelt så där lagom bra på alla sätt .

3. Absolut. Dock skulle jag trots allt välja Bubinga (om valet står mellan dessa två träarter) ifall jag ämnade använda kniven. Masur skulle jag däremot välja till vitrinskåpsknivar .

4. Ja, många arter är utrotningshotade. Observera att rosenträ som en träsort som kommer från en rosbuske är en missuppfattning! Den handlar om palisander/jakaranda (Dalbergia) och har således inget med våra vanliga rosbuskar att göra.

Rosenträ kommer från en annan växtfamilj, nämligen Aniba och inte Dalbergia således. Detta trä används inte till knivars skollor utan snarare till eteriska oljor.

Varför många förväxlar dessa träarter har att göra med det engelska uttrycket "Rosewood" som ju beskriver just jakaranda/palisander när det handlar om knivskaft.

5. Det är som sagt svårt att säga vilken strategi EKA bör tillämpa. Som jag nämnde tidigare så förmodar jag att företaget har bättre info och insyn i frågan. Jag antar därför att de följer en försäljningstaktik som har visat sig vara lönsam.

~Paul~

 

[Hattmakaren]

Precis, rosenträ har inget med rosor att göra - utan kanske snarare med träslagets rödaktiga färg. Allehanda träsläkten igår i denna familj av träslag, ca. 300 enligt befintlig information. Samtliga är tydligen belagda med handelsrestriktioner.

Se http://www.natursidan.se/nyheter/stopp-for-handel-med-rosentra-for-att-hindra-utrotning/

 

[29351]

Bjuder på dessa idag...

Några av mina bruksknivar, kan ni gissa vilka de är?

Mvh troswe

 

[dePaul]

Några av mina bruksknivar, kan ni gissa vilka de är?

Mvh troswe

Det är förstås svårt att "se" vilken typ av stål och bladlängd det handlar om men min gissning är:

1. Opinel nr 8 i XC 90 kolstål

2. EKA Swede 8 Wood i Sandvik 12C27

3. EKA Swede 88 Masur i Sandvik 12C27

4. Frosts Mora Companion i AISI 1095 eller C.D. Wälzholz-Brockhaus GmbH CK 101/CK 95 kolstål

~Paul~

 

[Hattmakaren]

Mora Garberg kolstål ute nu

Nu har Morakniv släppt ut Garberg i svärtat kolstål på marknaden: http://morakniv.se/produkt/garberg-black-carbon/
Pris 1099 kr med multimount, 1199 kr med läderhölster - snäppet dyrare än Garberg i rostfritt stål.

Än så länge hittar jag den bara tillgänglig på Moraknivs hemsida/webshop. Priskonkurrensen lär öka när produkten får större spridning.

 

[dePaul]

Nu har Morakniv släppt ut Garberg i svärtat kolstål på marknaden: http://morakniv.se/produkt/garberg-black-carbon/
Pris 1099 kr med multimount, 1199 kr med läderhölster. Än så länge hittar jag den bara tillgänglig på Moraknivs hemsida/webshop.

Hm, förstår inte varför ett formsprutat kompositgrepp och ett enkelt blad i 1095-kolstål skall kosta så mycket pengar. Priset borde vara ca 30% - 40% lägre än vad det är. Inget köp för min del.

För några veckor sedan så kontaktade jag Pär Brask på MoS och undrade vad det betyder när de säger att bladet på kolstålvarianten är specialbehandlat.

Han svarade såhär: "Specialbehandlingen består av en DLC-beläggning som förbättrar korrosionsmotståndet och generellt förbättrar styrkan i ytskiktet".

DLC betyder som bekant Diamond Like (Carbon) Coating. Förutom de redan nämnda egenskaperna ger DLC minskad friktion och ett visst (genom sin struktur) skydd mot bakteriell tillväxt. Bladet på Garberg är så gott som helt täckt med DLC, utom den lilla mikro-egg som trots allt finns.

Allt som allt en hyfsad kniv som förutom priset har dock en del tillkortakommanden. Ett har jag redan nämnt, nämligen den lilla ansatsen som trots allt finns på bladet och som egentligen är helt onödig. Andra irriterande moment är i mina ögon är det förhållandevis tjocka bladet som i samspel med den ganska tvära slipfasen kanske inte ger den mest optimala slicer-skäreffektiviteten, dock hållbar i samband med diverse träbearbetning.

Personligen har jag heller ingen användning för en speciell DLC-beläggning. En vanlig patina duger gott på mina kolstålare. Processen fördyrar dessutom tillv. processen.

~Paul~

 

[Homie]

Jag följer denna intressanta tråd från och till. För ett bra tag sedan (kan handla om år) pratades det om bästa/lättaste? Sättet att slipa sina knivar. Kort sagt, vad ska man köpa för att slipa sina knivar? Mest "bang for the Buck" vore bra. Nybörjarvänligt som ej kräver år av erfarenhet för att få en hyfsad skärpa.

 

[dePaul]

Jag följer denna intressanta tråd från och till. För ett bra tag sedan (kan handla om år) pratades det om bästa/lättaste? Sättet att slipa sina knivar. Kort sagt, vad ska man köpa för att slipa sina knivar? Mest "bang for the Buck" vore bra. Nybörjarvänligt som ej kräver år av erfarenhet för att få en hyfsad skärpa.

Grundslipning: Billiga diamantbrynen på t ex Lidl, Rusta, Bauhaus och liknande. Köpte mina på Lidl för ca 50:- kronor för några år sedan. Våtslippapper duger också.

Underhållsslipning: Spyderco Sharpmaker eller på frihand med inte alltför svindyra brynen. Strävheten bör ligga på mellan 600-1200.

Dessa två metoder räcker för att få en egg som med lätthet rakar armhår.

~Paul~