STF har (delvis) förstört Sylarna

[fowwe]

Fowwe, tänkte också på detta med gemenskapsaspekten - tror den subjektiva upplevelsen av "förvisning" till ett separat uthus och att de olika besökarkategorierna inte längre finner någon självklar gemensam umgängesyta, är väl så viktig... [...]

Absolut, det är bra uttryckt. Precis så tror jag en hel del människor kan känna, inte minst om man är i början av sitt friluftsliv. Många har säkert antennerna ute och känner av om man passar in eller inte.

Hittade förresten bloggen TERRA INCOGNITA med Anders lilla artikel om Fjällstuga 65. Han skriver kort om hur Tore tänkte med gemenskapen: https://www.utsidan.se/blogs/terraincognita/fjallstugan.htm

Tycker annars du har formulerat skrivelsen väldigt bra. Kan inte se just nu vad som skulle kunna förändras. Det gäller att mejsla ut sina tankar så klart som möjligt och försöka förhindra att läsaren missuppfattar.

 

[Almgren]

bra text av Jonna, håller med föregående talare och framförallt Fowwe om gemenskap och Abrahamssons stuga.

 

[fowwe]

(Fortsättning på föregående tanke om gemenskap osv.) Det är ju viktigt att alla som kommer till en fjällstation känner sig välkomnade, inte bara till stationens utbud utan också till den gemenskap som ofta uppstår när man samlas från dagens äventyr. Detta motverkas om t ex självhushållsdelen är undanskymd och "lämnad åt sitt öde" och det enda som personalen ägnar sig åt är restaurangen. Man behöver aktivt arbeta för att alla ska känna sig inkluderade, oberoende av pengatillgång, mängd erfarenhet, kvalité på utrustningen eller annat. Sådana signaler tycker jag en fjällstation ska sända ut, och gör man inte det kommer åtminstone en del av gästerna märka det.

Detta måste naturligtvis inte innebära att t ex allt ätande sker i samma lokal, det är inte det jag är ute efter. Utan det handlar om en inställning som sedan kan förverkligas på lite olika sätt.

 

[skogsfia]

Något som många återkommer till är att det är fullbokat och trångt på Sylarna men det beror ju på att det är så populärt. Detta gäller för övrigt inte bara Sylarna. Även stugorna i Vålådalstrakten har varit överfulla ganska många gånger denna sommar. Jättekul att många vill vistas i fjällen men STF har ett problem att möta efterfrågan. Det har ju även tillkommit nya typer av fjällturister. Vid ett tillfälle när jag besökte Lunndörrstugan kom ett ganska stort gäng med fjällöpare. Stugan blev mycket full och det gick väl att hantera men tråkigare var att dessa unga människor i toppform som springer mellan stugor var för klena för att hämta in vatten och i övrigt bidra som man bör. Här har vi ett pedagogiskt problem hur man lyckas få nya typer av besökare att förstå vad som krävs för att en stugplats skall fungera.
En annan ung kvinna från något land i Asien bröt ihop fullständigt när hon insåg att det inte fanns någon dusch och vattentoalett. (Hon vägrade att gå in i bastun.) Som sagt, det finns många sorters människor i fjällen och några har nog inte riktigt fattat vad som väntar dem.

 

[lorenzr]

Vi får hoppas på framtiden:
Vindarna verkar börja vända så sakta men säkert. I några årtionden har motion och friluftsaktiviter vara den stora grejen. Alla skulle ut i naturen, vandra, klättra, äventyra, motionera, idrotta och vara aktiv.
Inget speciellt längre med det, inte cool länge, ingen hipster kan längre göra intryck genom att stoltsera med sådana aktiviter.
Dessutom verkar marknaden vara mättad, folk kan ju inte köpa hur många prylar som helst.
Pendeln verkar vara på väg att svänga och nyaste trenden som verkar vara i antagande är nu att vila, ta det lugnt, stressa ner, koppla ur, sova. Läste häromdagen en artikel om speciella "sovhotel". Att semestra där går ut på att sova (även dagtid), och att inte göra någonting.

Jag hoppas därför det kommer lugnare tider igen för fjällen. Allt går ju i vågor.
Däremot finns en klar risk att resandets globalisering medför att även fjällen internationaliseras och alltfler turister från hela världen söker sig dit. Än så länge är det dock bara STF som säljer fjällvandring som paketresor i större skala.

Åter till Joannas öppna brev:
Det är väl bra formulerat. Kanske kan inkluderande-aspektet kommer fram lite mer.

 

[HasseQ]

Såklart är man "Traditionalist". Anser att inga restauranger eller matpaket skall förekomma på fjällstationerna, bara proviantförsäljning, ev självhushållning, fotogenlampor och vedeldning.

 

[kurwi]

Sylarna som tecken på STFs om-orientering

Jag uppfattar Sylarnas förändring som tecken på en ny inriktning inom STF: från en organisation *av* medlemmar till en organisation *för* medlemmar, dvs. mot ett "kund/leverantörs"-förhållande. Affärsdrivande verksamhet. Det är beklagligt, framför allt därför att STF skjuter sig själva i foten. Efter att ha delat 2 spisar med ca 15 andra grupper som var lika hungriga (och ha suttit på golvet för att äta) och ha delat 2 torkskåp med ett 30-tal blöta vandrare vet jag numera att jag aldrig återvänder dit. Det är ingen prisfråga (för mig), det är en fråga om inriktning.

Frågan kan också ses i ett större sammanhang: skall fjällen hanteras som en vara som ska marknadsföras och säljas eller skall de bevaras för framtida generationers skull? Exploaterade fjäll som äventyrspark med fart och fläkt och "I, myself och me"-tänkande förstör även den sista illusionen av orörd natur. Jag är oerhört besviken över STFs vägval.

 

[HasseQ]

Yep, jag lämnade STF pga detta, och pga att årsboken försvann ! Men jag skulle fortfarande välkommna möjligheten att köpa proviant på fjällstugorna. Men jag kommer aldrig att käka på restaurang på fjället.

Sarek är fortfarande rent & nice. Resten av fjellkjedjan borde ta efter, enkla traditionella stugor med proviantförsäljning men inget mer ....

 

[vandrarman]

Synpunkter på ” Öppet brev till STF:s ledning och medlemmar”

Jag har inte läst dialogen i tråden sen inlägg runt det 110:e men jag har nu uppdaterat mig lite. Jag har läst Joannas förslag till skrivelse och delar synpunkterna och de värderingar som speglas i den. Skrivelsen har sin upprinnelse i en relativt mindre åtgärd såsom en ombyggnad av en fjällstation men jag tycker också det är riktigt att ifrågasätta åtgärden och koppla den till ett större sammanhang. Huvudsaken för föreningen om man tolkar stadgarna bör vara att främja möjligheterna till upplevelser i naturen och det ska inte främst gynna de med stor ekonomisk bärkraft. Möjligheter att anordna trerättersmiddag med fullständiga rättigheter borde vara ett lågprioriterat mål för föreningen och min medkänsla för de som får avstå en fjällvistelse för att de inte har ekonomi därtill är större än för de som avstår för att de inte kan få en gourmetmiddag i en matsal med storslagen utsikt.

Jag måste dock påpeka en sak som bör beaktas för att annars kan det öppna för kritik att sakernas tillstånd är felaktigt beskrivna i skrivelsen. I skrivelsen hänvisar Joanna till ”fjällstationer i andra länder”, det ligger då nära till hands att jämföra sig med vårt grannland Norge. Norge har en turistförening, DNT (bygger egentligen på medlemskap i lokalföreningar) som jag som svensk fjällentusiast är djupt avundsjuk på. Att DNT drivs och verkar annorlunda beror på att deras förutsättningar är olika de svenska, Norges städer och samhällen ligger ofta vid foten av fjäll. I två av deras i särklass mest besökta områden för friluftsliv, Jotunheimen och Hardangervidda, ligger det ett tiotal strategiskt belägna fjällstationer eller så kallade "betjänta hyttor" som det kallas i Norge. På dessa fjällstationer (ofta stora anläggningar med över 100 sängplatser) finns det inga utrymmen för självhushåll utan man blir hänvisad till att laga mat ute om man inte väljer att köpa frukost och middag som serveras i deras matsal.

Utöver dessa fjällstationer har DNT drygt 500 stugor/hyttor utspridda över landet som är tillgängliga för alla som har en nyckel (kostar 100 Nkr att köpa, öppnar hänglås till alla stugor) och det borgar för att de tillgodoser möjligheterna till att ha ett rikt friluftsliv utan att man behöver ha stor plånbok. Pris för att nyttja hyttorna ett dygn är 200-265 Nkr för medlemmar i DNT eller STF, priset varierar mellan lokalföreningar och beroende på vilken typ av hytta det är, ej betjänad eller självbetjänad hytta. Hyttorna är olika utformade men bygger i stort sett på den princip Abrahamson utformade sina stuglösningar efter men jag tycker att ofta har de norska hyttorna mer prägel av ”fritidshus” än de svenska som har mer av ”barackkänsla” över sig.

Jag har de senaste åren vistats lika mycket i norska fjäll som i de svenska och jag är nu medlem i DNT i stället för STF men kan tänka mig medlemskap i STF om det behövs för att ge en ”röst” som ska beaktas i skrivelsen, är det ett upprop med underskrifter som ska tillställas STF? Jag har skrivit väl mycket om DNT inser jag, viss information om den är kanske oväsentlig i denna tråd men jag kan inte låta bli att jämföra de två föreningarna och det faller oftast inte ut till STF:s fördel i många avseenden.

 

[StatuFama]

Jag tycker ni överdramatiserar. Men visst är gamla minnen och traditioner viktiga.

Kan man säga att Fjällstationen nu har expanderat och blivit början på ett litet samhälle?

 

[Almgren]

Kan man säga att Fjällstationen nu har expanderat och blivit början på ett litet samhälle?

Det tycker jag inte (ett hotell är inte ett samhälle). men man kan hävda att STF har utnyttjat sin specialställning att få bygga i väglöst land på ett sätt som knappast var avsett. Man skulle ju kunna ställa frågan till landägaren (vi=riksdagen) vad de tycker om detta. Eller ansöka om att själv få bygga ett hotell vid något lämpligt fjäll. Kanske mellan Akka och Niak till exempel.

 

[fowwe]

Fler synpunkter

Stugan blev mycket full och det gick väl att hantera men tråkigare var att dessa unga människor i toppform som springer mellan stugor var för klena för att hämta in vatten och i övrigt bidra som man bör. Här har vi ett pedagogiskt problem hur man lyckas få nya typer av besökare att förstå vad som krävs för att en stugplats skall fungera.
En annan ung kvinna från något land i Asien bröt ihop fullständigt när hon insåg att det inte fanns någon dusch och vattentoalett. (Hon vägrade att gå in i bastun.) Som sagt, det finns många sorters människor i fjällen och några har nog inte riktigt fattat vad som väntar dem.

Tack för den synpunkten, Marie! När jag läste detta blev jag påmind om ytterligare en aspekt av gemenskap och fjällvandrarkultur: att vi hjälps åt. Och att nya besökare "fostras" till en inställning att detta är lika självklart på fjället som i många andra sammanhang. I exempelvis fjällstugorna krävs att man samarbetar, annars fungerar det inte. Kan tyckas självklart, men det har uppenbarligen inte gått hem hos alla.

På ett hotell fungerar det annorlunda, där behöver man inte ta mycket ansvar. Man betalar för det man vill ha, och någon annan gör jobbet. Återigen hamnar jag i frågeställningen: vad är det för fjällkultur vi vill värna om - och välkomna nya människor in i? För nya fjällbesökare vill vi väl ha, folk som sedan kan engagera sig på olika sätt för vår fjällvärld.

Så jag anser att en fjällstation måste ställa sig frågan: hur ska vi förmedla en gedigen och ansvarsfull fjällkultur så att stationen inte enbart blir ett aktivitetscenter med hotell & restaurang?

Joanna, om du kan lyckas fånga upp denna gemenskaps- och ansvarsaspekt och kortfattat få med det i skrivelsen så skulle jag bli glad. Inklusive uppgiften att föra detta arv vidare till nya generationer av fjällbesökare. Möjligen kan jag själv kasta ner en formulering men inte ikväll. Tankarna börjar sina...