Stalo-Sulitjelma via Nordkalottleden el. Miehttjevagge

Staloluokta till Sulitjelma via Nordkalottleden eller Miehttjevagge?

Vi är en grupp på tre personer, en nybörjare och två någorlunda erfarna vandrare, som tänkte går från Staloluokta till Sulitjelma i mitten av Juli. Vi har tittat på två olika färdvägar som vi skulle vilja veta lite mer om.

1) Följa Nordkalottleden till Staddajåkkåstugorna och vidare söderut genom Gajlavagge vidare till Pieskehaurestugan. Därifrån in i Norge till Sulitjelma antingen norr eller söder om Låmivatnet. Här bekymmrar vi oss mest över det vad över Hadditjåhkå som kan vara svårt enligt Claes Grundstens bok. Någon som passerat här och kan beskriva det? Väl i Norge funderar vi på vilken sida av Låmivatnet som är att föredra? Behöver vi vada stora glaciärbäckar på nordsidan? Vi sover i tält så vi är inte beroende av några stugor. För detta första alternativt har vi planerat fem vandringsdagar plus en reservdag.

2) Som alternativ har vi tittat på att fortsätta från Staddajåkkå upp till Sårjåsjaure för att sedan vandra det som Grundsten kallar färdväg E i sin bok. Alltså gå mellan Staddatjåhkkå och Hammaren, väster om sjön Stadak och vidare ner i Miehttjevagge. Därifrån söderut enligt Grundstens färdväg för att ansluta till Nordkalottleden innan Pieskehaure och fotsätta enligt något av varianterna ovan. Fördelarna med detta skulle vara att vi slipper vada Hadditjåhkå. På beskrivningen i Grundstens bok verkar det också vara en ödslig och spännande plats, men vi är tveksamma om det är en för tung vandring. Någon som har gått där uppe och kan berätta om det? Vi räknar med att denna väg skulle ta en dag längre att vandra jämfört med det första.

Kom gärna med tips på sevärdheter utmed vägen, eller andra alternativ som ni tror kan passa.
 
Miehttjevagge

Hej!

Jag skulle definitivt välja Miehttjevagge framför Gailavaggi. Den senare är rätt trist, tycker jag. Har gått den ett antal gånger och tycker den är tröstlös, men det beror kanske på att jag alltid haft rått väder när jag passerat där. Har aldrig sett Sulitelmamassivet från det hållet, t.ex. Hadditjåhkå har däremot aldrig vållat problem, men vadet är brett och lite knixigt ibland. Dessutom kommer ytterligare en jokk lite längre söderut (tror den heter Gallojåhkå) som kan vara nog så spännande också.

Tyvärr har jag inte gått Miehttjevagge heller, men är jäkligt sugen på det. Beskrivningen i Grundstens bok inspirerar.

I somras såg jag dalen från toppen av Staddatjåhkkå och det var inspirerande. Det var bara det att jag var där vid midsommartid, och hela området var snötäckt, rena vintern. Skidor hade behövts.

Har inte Grundstens bok tillhands, men jag tror att tältningsmöjligheterna är begränsade, förutom innan man börjar gå upp mot dalens sjö. Dalen ligger ju på drygt 1000 m höjd. Ingen vegetation att tala om alltså.

Den kommer absolut att bli besökt av mig, nån gång.

Du kan väl berätta om dina erfarenheter, när turen är gjord. :)

Mvh Bert
 

Lästips

Europas okända pärlor – 10 vandringar bortom turiststråken

Sugen på att packa väskan och vandra utanför Sverige? Då är den här listan för dig!

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trail Run för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.
Tack för ditt svar Bert! Miehttjevagge känns verkligen spännande, inte minst eftersom vi verkar vara pionjärer. Är det verkligen ingen på utsidan som gått där som kan skriva något om det? Trixiga vad vill sällskapet helst undvika, och tillsammans med din recension blir nog Gailavaggi mindre intressant.

Hur är det med sträckan Pieskehaure-Sulitelma? Grundsten skriver att man passerar en svårvadad jåkk om man går norr om Låmivatnet. Någon som vet mer om det? Vi är intresserade av att titta lite närmre på Salajeknas glaciärport, och då passar ju den norra vägen bättre.
 
Jorå det finns visst folk som gått där...jag kom från Sorjoshytta i somras och valde att gå söderut via Stadak och vidare ut till Staddajåhkkå. Kan säga att det är ett ödsligt land söder om Sårjåsjaure men oerhört vackert med Sulitjelma i bakgrunden. Blev nyfiken på att fortsätta söderut via Mietjvagge men vädret var så grinigt på högslätten med snöglopp i mitten av juli och hård blåst så låglandet lockade mer än de arktiska omgivningarna kring Stadak.
 
Miehttjevagge och Salajekna

Har gått ert alternativ 2 delvis. På mitt fotoalbum finns ett antal bilder som kompletterar denna text. Den av gabbrogrus bestående platån söder om toppen 1369 som Grundsten skrivit om är väl värd ett besök. Ödsligt men vackert, massor av isranunkel, såg ut som en plantskola och mycket annan växtlighet. Därifrån skråar man ner i Miehttjevagges högsta del. Lite stenigt men mer och mer mossa och gräs ju längre söderut man kommer, ganska lättvandrad i stort sett. Därefter är det naturligtvis säkrast att gå söderut mot leden och använda broarna NV Pieskehaurestugan innan man svänger upp på Lairojåhkås västsida.

Men det finns en genare väg om man vadar Labbajåhkå väster om sjön 813 (bred och grund men lite lös botten. Sen rundar man Labba på härliga gräs- och rishedar och svänger in längs Lairojåhkå som kan vadas där jokken är ritad med fyra-fem armar på kartan. Denna väg är dock lite vansklig eftersom jag inte vet hur vadet är vi mycket regn eller kraftig isavsmältning. När jag gick där i aug-99 var det mycket enkelt, en djupfåra strax över knähöjd och resten av vadet på fin grusbotten, ett par decimeter djupt.

I närheten av där jokken rinner ut från Salajeknas issjö 878 kan man tälta för att göra en fin dagstur upp mot isbräckan. Den jokken är enkel att vada strax nedanför det lilla vattenfallet som syns på bilderna. Härifrån kan man även gå framför glaciärtungan (gå ej för nära, ibland är det väldigt gyttjigt, nästan kvicksandslikt) mot "porten" i sydöstra hörnet. Den är dock ej längre lika stor som för tjugotalet år sedan.
Längre västerut än så var jag inte, så passagen norr Låmivattnet har jag ingen info om.

God tur i ett fantastiskt landskap!
 
Södra delen av Lomivatnet

Hej,

Vi gick södra sidan av Lomivatnet i somras, från Sulitelma mot Pieskehaure. Tyvärr kan jag inte ge dig svar på hur det är att vandra på norra sidan. Ett alternativ om ni kommer från Pieskehaure-hållet är ju att gå upp till isfallet och glaciärsjön först och sen vika ner och ta södra sidan av Lomivatnet.

Södra sidan är för övrigt ganska lättvandrad och en del av sträckan går t.o.m. på anlagd väg.

Vi gick från Staloloukta via Sårjåsjaure ner till Sulitelma, den vanliga vägen, och sen via Pieskehaure och Vaimok till Kvikkjokk. Mycket fin tur. Vi tältade hela vägen.

Ha så trevligt!
 
Tack för alla svar! Det får bli Miehttjevagge, återkommmer med en rapport när vi kommer tillbaka.
 
Hur gick det?

anol; sa:
Det får bli Miehttjevagge, återkommmer med en rapport när vi kommer tillbaka.

Blev det någon vandring i Miehttjevagge?

Sitter och planerar med guru Grundstens bok och karta kompletterar med info från Utsidan. Tänker nog gå till Sorjosjaure från Staddajåkko och Miehttjevagge känns lockande att gå efter det.

Hälsn BM.
 
Jodå, visst gick vi i Miehttjevagge. Tänkte återvända till området kring Sorjosjaure för tredje gången i sommar. Platån söder om 1369 var mycket riktigt full med Isranunkel, kargt och vackert. Själva Miehttjevagge var till stor del snötäckt när vi gick där i juli och efter att har passerat Sorjosjaure var vi inte så imponerade.

Vi stannade en natt i Pieskehaure och bastade. Ny fin bastu och gott om sängplatser om man vill sova inomhus. Det verkar vara många som åker skoter dit på vintern men på sommaren är det inte så välbesökt. Därifrån till Sulis stämde Grundstens beskrivning ganska dåligt, det verkar som han vänt på väderstrecken, åtminstonde i min upplaga av boken. Det var ganska tung vandring på skrå upp till riksgränsen, därefter lätt. Vi gick söder om Lomivatnet. Påminde lite om Sorjosjaure men inte lika vackert. Jag har gått direkt från Sulis upp till Sorjusjaure och jag tycker nog den vägen är finare om man ska välja.
 
Passager vid Lomivattnet

Läste igenom detta, om olika alternativ för vandring ifrån Pieskehaurestugan upp mot Sulitelma och vidare mot Lomivattnet och sedan till Sulitelma.
Såhär:
Jag gick 'här' förra året (själv), i mitten av Augusti.
Ska man gå mot Lomivattnet och gå på norra sidan av Lomivattnet ska både Labba- och Lairojokkarna passeras. Det gör vid de två stora stålbroarna nere strax norr om Pieske'. Tro inte ni kan komma fram vare sig sig till glaciärtungan eller till isgrottan på denna väg.
Ska glaciärgrottan beses, ska det göras vid vandring norr på Lairojokkens sida, dvs. då går man i n t e över den bron utan fortsätter på jokkens norra sida.
Hur som helst. Sankområdet vid uppe vid Jiegnevarre kan inte passeras då vattennivåen ökat där betydligt numera, ej heller kan den jättelika jokken vadas. Den stora glaciärsjön (878) har dessutom svällt, i och med att glaciären (Salajekna) smälter hejvilt.. Det har fått till följd att flera nyare jokkar bildats och rinner över ner, i Lomivattnet. Dessa är mycket strida och svårvadade. En ny stålbro har byggts på norska sidan. Efter denna nya kontruktion kommer det fem stycken tämligen svåra jokkar som måste vadas. Den lilla Lomihyttan (DNT nyckel) är fin, sedan följer en trist anläggningsväg ner till Ny Sulitelma Fjällstue (DNT nyckel)
Sträckan är mycket vacker, få vandrare går här. Otroligt fina tältplatser finnes i mängd överallt som alltid i Sulitelmaområdet. Tar man tre/fyra dagar på sig för denna sträcka kan man njuta av fina dagsutflykter upp mot sjön och otroligt fina vyer.
Det går inte att på något vis vandra över glaciärtungan utan säkring, i tron om att komma hit ifrån norra sidan av jokken. Avsmälningen är mycket stor. Isen har krympt avsevärt under de senaste åren.
Den här varianten är den bästa ändå för er som går Padjelanta-Sulitelma och vill se glaciärerna på nära håll.
Norra alternativet via Sorjushyttan är tristare och backigare.
Den södra sidan av Lomivattnet går mestadels på en väg och saknar spektakulära vyer mot fjället.
Se till att ta tid på er för att uppleva Sulitelma. Tyvärr kombineras det med något utan att få en vettig chans för sig själv.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips