Snöläge Katterjåkk-Unna Allakas - Alesjaure?
- Trådstartare esoxluzius
- Start datum
Synen förändras gradvis – men skärpan går att få tillbaka. Progressiva kontaktlinser är utvecklade för att låta blicken hänga med utan avbrott.
Snöläge Katterjåkk-Unna Allakas-Alesjaure v 28-29
Gick från Katterjåkk vid 16 tiden den 11 juli. Vädret var soligt med svag vind. I princip snöfritt fram till där leden viker av från vägen. Vi gick sommarleden upp till Gátterjavri vilket innebar många och långa snöfält gå Gáttercohkkas sluttning mot Gátterjokka. Vi såg flera som gick över på första bron och följde vinterleden vilket i vart fall då föreföll som ett kanske något bättre val. De snöfält vi passerade höll dock och i snitt trampade vi inte igenom mer än en till två gånger på 200 m. Gátterjávri var så gott som helt isbelagd.
Sov första natten strax söder om Gátterjávri.
Fortsatte den 12/7 mot Stour-Kärpel. Ungefär 50/50 barmark och snöfält. Jåkken från Hoiganvággi vadade vi där den förgrenar sig strax före inflödet i Dossaganjokka. Själv hade jag tagit med mig ett par Lundhags coverboots som funkade utmärkt. Vattennivån gick något över knäna. Strömt men inte svårvadat då vattnet är klart och det är lätt att se botten. Alldeles innan Stour-Kärpel fick vi gå en del omvägar då de snöfält som låg på fuktig mark nära stugan var rätt murkna.
Tog en längre lunchrast med vila och lämnade stugan först vid 18-tiden. Från Stour-Kärpel till Valfojåkka är min bedömning att det var ca 80% snö. Den höll dock väl att vandra på så vi fortsatte och var framme vid stugan vid Valfojåkka strax före midnatt. Natten tillbringades i tält invid stugan.
Vadet vid Valfojåkka passerades på en stabil snöbrygga. Vi pratade även med några som mött ett gäng fransmän som vadat väster om sjön 962 vilket också gått bra. Det mellersta vadet som är utmärkt på kartan bedömde vi som det enda möjliga av de tre som är med på kartan - om det vadas på morgonen. Dock både snökant och klippa som ska övervinnas i slutet på vadet.
Från Valfojåkka var det övervägande snö fram till Skánjgalanjávri sen så gott som snöfritt fram till Unna Allakas.
Ruovssokjohka var inga större problem att vada trots sen eftermiddag. Dock fick vi gå ett par hundra meter medströms innan vi hittade en lämplig plats att gå över på.
Den 14/7 gick vi vidare mot Alesjaure. Snöfritt fram till platån vid Stuor Allagas, sen i princip snö fram till sista sluttningen ned mot Alesjaure. Vadet vid Unna Snárábas gick att passera torrskodd med i vart fall höga kängor. Dock lite trixande med snön närmast jåkken då den tenderade att brista alltmer ju närmare vi kom.
Vädret var med oss hela tiden då vi hade sol, svag vind och 10-20 grader på dagarna. Nätterna var kallare då det kröp ner mot nollan.
Tyckte inte att snön var något större bekymmer när vi var ute utan snarare så kryddade det turen lite extra. Vi gick från vår till vinter till sommar och om igen. Både djur och växtlivet sprudlade.
Dock var det i princip senvinter till vår på höjder över 1000 m.
Oumbärligt i den medhavda utrustningen var vandringsstavarna med ett par extra trugor (större), damasker (för att hålla snön utanför kängorna) och sist men inte minst mina cover boots (trots extravikt på nästa ett kg)
Gick från Katterjåkk vid 16 tiden den 11 juli. Vädret var soligt med svag vind. I princip snöfritt fram till där leden viker av från vägen. Vi gick sommarleden upp till Gátterjavri vilket innebar många och långa snöfält gå Gáttercohkkas sluttning mot Gátterjokka. Vi såg flera som gick över på första bron och följde vinterleden vilket i vart fall då föreföll som ett kanske något bättre val. De snöfält vi passerade höll dock och i snitt trampade vi inte igenom mer än en till två gånger på 200 m. Gátterjávri var så gott som helt isbelagd.
Sov första natten strax söder om Gátterjávri.
Fortsatte den 12/7 mot Stour-Kärpel. Ungefär 50/50 barmark och snöfält. Jåkken från Hoiganvággi vadade vi där den förgrenar sig strax före inflödet i Dossaganjokka. Själv hade jag tagit med mig ett par Lundhags coverboots som funkade utmärkt. Vattennivån gick något över knäna. Strömt men inte svårvadat då vattnet är klart och det är lätt att se botten. Alldeles innan Stour-Kärpel fick vi gå en del omvägar då de snöfält som låg på fuktig mark nära stugan var rätt murkna.
Tog en längre lunchrast med vila och lämnade stugan först vid 18-tiden. Från Stour-Kärpel till Valfojåkka är min bedömning att det var ca 80% snö. Den höll dock väl att vandra på så vi fortsatte och var framme vid stugan vid Valfojåkka strax före midnatt. Natten tillbringades i tält invid stugan.
Vadet vid Valfojåkka passerades på en stabil snöbrygga. Vi pratade även med några som mött ett gäng fransmän som vadat väster om sjön 962 vilket också gått bra. Det mellersta vadet som är utmärkt på kartan bedömde vi som det enda möjliga av de tre som är med på kartan - om det vadas på morgonen. Dock både snökant och klippa som ska övervinnas i slutet på vadet.
Från Valfojåkka var det övervägande snö fram till Skánjgalanjávri sen så gott som snöfritt fram till Unna Allakas.
Ruovssokjohka var inga större problem att vada trots sen eftermiddag. Dock fick vi gå ett par hundra meter medströms innan vi hittade en lämplig plats att gå över på.
Den 14/7 gick vi vidare mot Alesjaure. Snöfritt fram till platån vid Stuor Allagas, sen i princip snö fram till sista sluttningen ned mot Alesjaure. Vadet vid Unna Snárábas gick att passera torrskodd med i vart fall höga kängor. Dock lite trixande med snön närmast jåkken då den tenderade att brista alltmer ju närmare vi kom.
Vädret var med oss hela tiden då vi hade sol, svag vind och 10-20 grader på dagarna. Nätterna var kallare då det kröp ner mot nollan.
Tyckte inte att snön var något större bekymmer när vi var ute utan snarare så kryddade det turen lite extra. Vi gick från vår till vinter till sommar och om igen. Både djur och växtlivet sprudlade.
Dock var det i princip senvinter till vår på höjder över 1000 m.
Oumbärligt i den medhavda utrustningen var vandringsstavarna med ett par extra trugor (större), damasker (för att hålla snön utanför kängorna) och sist men inte minst mina cover boots (trots extravikt på nästa ett kg)
Bilagor
Liten rättelse angående vad mellan Unna Allakas och Alesjaure. Unna Snárabás var inget vad, utan det var passagen mellan sjöarna vid Bajip Snárapjávri som avsågs. Vi följde leden och gick mellan sjöarna. Andra vi såg gick över nordost om sjön 1034 vilket också verkade fungera alldeles utmärkt. Dock något murket snöfält närmast jåkken och sjöarna.
Aktuellt
ANNONS
Från karta till horisont – behåll fokus med rätt sorts kontaktlinser
Synen förändras gradvis – men skärpan går att få tillbaka. Progressiva kontaktlinser är utvecklade för att låta blicken hänga med utan avbrott.
