Snart slut på årtiondet - vilka var de största svenska alpina prestationerna?
- Trådstartare f94-ave
- Start datum
Soloklättring utan rep driver inte utvecklingen framåt. De bestiger inte nya berg utan repeterar bara berg som tidigare har klättrats. De nöter dessutom ofta in lederna genom att klättra dem många många gånger. På en lista över årtiondets prestationer kan man inte ha med prestationer bara för att personen haft sämre förutsättningar. För att hamna på listan måste det i princip vara en nytur eller åtminstånde är förste svensk.
Man kan inte ta med den förste halte 80 åringen som bestiger Keb i badtofflor...
Man kan inte ta med den förste halte 80 åringen som bestiger Keb i badtofflor...
Fast det dar ar val helt fel om man ser det i ett perspektiv utanfor Sverige. Kristers Solo av Stetind har ju varit uppe och det var en nytur. Det ar val maga som solat valdigt harda nyturer. Bonatti, Messner mfl.
Ni som fördömer soloklättring och dess utövare, på vilka grunder gör ni det? Jag ifrågasätter inte - bara intresserad av att få veta eftersom ni verkar ha väldigt starka och orubbliga åsikter om det...
peace
peace
Aktuellt
ANNONS
Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig
Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.
OT:
Jag fördömer inte soloklättring, men tycker att det finns två aspekter att beakta:
1. Om man utsätter sig för så flagrant mycket större risk så kan det innebära ökad risk för att riskabla räddningssituationer ska behöva göras. Tyvärr är väl det statistiska underlaget så dåligt att detta knappast kan beläggas. Man kan ju även tänka sig att räddningsaktioner är mer överflödiga vid soloklättring...
2. Soloklättring innebär ju, prestationsmässigt, inte nödvändigtvis en försvårande omständighet. Jag inser det försvårande i att klättra osäkrad - men för den som valt att göra det, så minskar ju de rent tekniska problemen som säkringarna kan innebära. Det finns förstås leder som vissa avstår att göra, för att de inte går att säkra "tillfredsställande", om man väljer att göra dessa frisolo, så utgör inte de bristande säkringsmöjligheterna ett hinder. Jag kan själv se de som ett litet fusk om jag hoppar över säkringar - det kan t o m bero på att jag klättrar över min förmåga, vilket är korkat.
Risk är i klättersammanhang subjektivt och jag anser rent allmänt att det är svårt för någon att dra gränser som gäller annat än för honom själv.
Många kända soloklättrare har omkommit, men i flera fall i andra sammanhang än soloklättring. Möjligen har detta att göra med deras speciella värdering av risker, inte vet jag...
Kanske borde dock detta flyttas till en annan tråd!
Jag fördömer inte soloklättring, men tycker att det finns två aspekter att beakta:
1. Om man utsätter sig för så flagrant mycket större risk så kan det innebära ökad risk för att riskabla räddningssituationer ska behöva göras. Tyvärr är väl det statistiska underlaget så dåligt att detta knappast kan beläggas. Man kan ju även tänka sig att räddningsaktioner är mer överflödiga vid soloklättring...
2. Soloklättring innebär ju, prestationsmässigt, inte nödvändigtvis en försvårande omständighet. Jag inser det försvårande i att klättra osäkrad - men för den som valt att göra det, så minskar ju de rent tekniska problemen som säkringarna kan innebära. Det finns förstås leder som vissa avstår att göra, för att de inte går att säkra "tillfredsställande", om man väljer att göra dessa frisolo, så utgör inte de bristande säkringsmöjligheterna ett hinder. Jag kan själv se de som ett litet fusk om jag hoppar över säkringar - det kan t o m bero på att jag klättrar över min förmåga, vilket är korkat.
Risk är i klättersammanhang subjektivt och jag anser rent allmänt att det är svårt för någon att dra gränser som gäller annat än för honom själv.
Många kända soloklättrare har omkommit, men i flera fall i andra sammanhang än soloklättring. Möjligen har detta att göra med deras speciella värdering av risker, inte vet jag...
Kanske borde dock detta flyttas till en annan tråd!
Jag har i en annan tråd försökt diskutera huruvida det finns en "omoralisk hög risknivå" inom vissa former av klättring. Här finns naturligtvis inget absolut "rätt eller fel" men svår soloklättring resp. svår klättring på 8000+ tycker jag innebär en risknivå som jag i alla fall inte tycker skall beundras. Dom som för sin egen skull vill ägna sig åt må göra det, men då gärna hålla tyst om det.
Mera OT
Fast Staffan det fins ju ett direkt samband mellan risknivan och kompetens. Vad somm ar "omoraliskt" hog risk for en person ar helt acceptabelt for en annan.
Nar Babanov gor en svar nytur pa en 8000 metare ar jag overtygad om att han tar lagre risk an 95 procent av all som turistar pa samma hojd. I en annan trad har vi ju lart oss att man inte ens behover veta vad en topp ar for att tycka sig kompetent att gora den.
@ Anders Vad galler soloklattring sa tror jag inte de ar i mer behov av raddning an andra.
Återigen, vad avses här med soloklättrin? Det kan ju både innebära säkrad klättring eller osäkrad klättring...
När det gäller stora väggar eller alpin klättring är det väl kanske "vanligast" att soloklättring bvetyder att man klättrar ensam, men med viss självsäkring. På storväggar är det ju rent av en ren stil; att aida repsolo.
Artikeln som jag tror inledde solodiskussionen avsåg nog ensamklättring med åtminstone viss självsäkring.
När det gäller stora väggar eller alpin klättring är det väl kanske "vanligast" att soloklättring bvetyder att man klättrar ensam, men med viss självsäkring. På storväggar är det ju rent av en ren stil; att aida repsolo.
Artikeln som jag tror inledde solodiskussionen avsåg nog ensamklättring med åtminstone viss självsäkring.
Båda, men självsäkrad soloklättring är ju i allmänhet alldeles för tidskrävande i fjällen (om inte bara i korta delar).
Frisolo utan inövning med rep är den finaste stilen i vår sport, och för mig är det nästan helt obegripligt hur någon kan anse något annat. Har ni överhuvudtaget någon erfarnhet av soloklättring?
