Snårskogen i Ö Sarvesvagge: hur besvärlig är den?

[Lars G A]

I ostligaste Sarvesvagge, vid mötet med Rapadalen (med andra ord: Piellorieppes nordvästra hörn), finns tydligen ett svårforcerat avsnitt; i Grundsten beskrivs det som ett inferno.
Finns det någon annan som gått där och kan ge sin version av svårighetsgraden?

Lars

 

[raderad04]

I ostligaste Sarvesvagge, vid mötet med Rapadalen (med andra ord: Piellorieppes nordvästra hörn), finns tydligen ett svårforcerat avsnitt; i Grundsten beskrivs det som ett inferno.
Finns det någon annan som gått där och kan ge sin version av svårighetsgraden?

Det är ett inferno! Det var 1999 och jag kom från Ráhapávagge. Infernot är lika långt som markeringen för 'Tät vegitation, svårframkomligt' Det består av fjällbjörkskog och risbälten, allt i ett stenskravel och med vattensjuka myrhålor. Det finns älgstigar och när man följer dessa är det garanterat att man trampar ner i ett dyhål. Går man för långt ner så kliver man ner i gräsbevuxna vattendränkta områden. Går man högre upp är det kanske bättre, jag vet inte.
Mitt misstag var att passera området sent på kvällen när jag redan var trött. Det är bättre att stanna vid de två johkkarna som kommer ner från Bielloriehppe eller vid Stuolojågåsj.
Bäst är att undvika det helt, behållningen är så många älgar att man till slut blir less på dom. Det är där älgarna vilar sig för ingen jävel vill gå in i infernot ;-) // Roland