Hej
Första gången jag skriver här. Kunde inte låta bli rubrikvalet
De senaste åren tycket jag mig se något väldigt trist, nämligen att till och med på vandringsled milatals ute i naturen lämnar folk skräp rakt ner på backen. Vet inte om det spelar roll, men i flera fall har det handlat om "fredad" mark i form av Naturreservat.
De senaste 10 åren eller så tycker jag mig ha sett att det rent allmänt skräpas ner mer nära tätorter, vid vacker och mer lätt-tillgänglig utkiksplatser eller utflyktsmål, vid vissa populära badplatser nära tätort och liknande. I dessa fall kanske det handlar om folk som inte "är medvetna", inte tänker på naturen i sig, saknar respekt för naturen och kanske saknar någon samhälls-social gemenskap utanför den helt personliga kretsen. Kanske är alkohol med i bilden i vissa fall. Kanske utgår man ifrån att "betjäningen" städar? Ingen ursäkt men kanske en förklaring.
Men nu har jag alltså börjat se samma fenomen även ute på led. Ute på led föreställer jag mig att det handlar om betydligt färre människor, människor som upplever naturen i sig och är betydligt mer medvetna inte bara om rättigheter utan också skyldigheter.
Blir ledsen att komma upp på någon underbar knalle och hitta skräp efter andra, i flera fall till och med knytna skräppåsar! Knappas saker som blåst dit från annat håll. Jag pratar här om skräp som vad jag vet inte bryts ner på mycket lång tid, i praktiken inte alls.
Pet-flaskor, läsk-burkar, plastförpackningar av alla de slag...Cigarettpaket kanske bryts ner, men är trista att se och överrepresenterade när det gäller antal "fynd".
Jag betraktar mig inte som en friluftsmänniska och definitivt inte som någon "avancerad" vandrare, men jag har lärt mig att lägga ner en del tänk på VAD jag packar ner. T ex för att minimera skräp. Det skräp som blir tar jag med mig. Brukar bli en del förpackningar för VA-mat. Hallå, det tar ju mindre plats tomt och framför allt väger det ju mindre tomt!! LÄTT att platta till och lägga i en mindre plastpåse för skräp i ryggsäcken.
Jag fattar inte hur folk är funtade i huvudet som skräpar ner i vår underbara natur. Inte nytt fenomen, men jag upplever att det ökat, speciellt då ute på vandringsleder.
Någon annan som har en fundering runt detta?
En närliggande sak. En del surrar om att "elda upp" skräp, men ofta när jag vandrat på sommaren har det varit totalt eldningsförbud. Även om visst skräp kanske hade gått att elda upp så har det inte varit ett alternativ för mig. Sover aldrig i stuga eller permanent vindskydd så jag pratar INTE kamin här utan "lägereld" ute på bar backe. Jag har sett åtskilliga lämningar av brasor som andra gjort så tydligen är det lite si och så med att respektera det strikta och totala eldningsförbudet också.
God kultur borde vara när folk gör rätt fast ingen annan ser. Hur svårt kan det vara egentligen?
Någon fundering?
Någon som träffat på någon syndare på bar gärning? Någon som tror att det går att göra något?
Första gången jag skriver här. Kunde inte låta bli rubrikvalet
De senaste åren tycket jag mig se något väldigt trist, nämligen att till och med på vandringsled milatals ute i naturen lämnar folk skräp rakt ner på backen. Vet inte om det spelar roll, men i flera fall har det handlat om "fredad" mark i form av Naturreservat.
De senaste 10 åren eller så tycker jag mig ha sett att det rent allmänt skräpas ner mer nära tätorter, vid vacker och mer lätt-tillgänglig utkiksplatser eller utflyktsmål, vid vissa populära badplatser nära tätort och liknande. I dessa fall kanske det handlar om folk som inte "är medvetna", inte tänker på naturen i sig, saknar respekt för naturen och kanske saknar någon samhälls-social gemenskap utanför den helt personliga kretsen. Kanske är alkohol med i bilden i vissa fall. Kanske utgår man ifrån att "betjäningen" städar? Ingen ursäkt men kanske en förklaring.
Men nu har jag alltså börjat se samma fenomen även ute på led. Ute på led föreställer jag mig att det handlar om betydligt färre människor, människor som upplever naturen i sig och är betydligt mer medvetna inte bara om rättigheter utan också skyldigheter.
Blir ledsen att komma upp på någon underbar knalle och hitta skräp efter andra, i flera fall till och med knytna skräppåsar! Knappas saker som blåst dit från annat håll. Jag pratar här om skräp som vad jag vet inte bryts ner på mycket lång tid, i praktiken inte alls.
Pet-flaskor, läsk-burkar, plastförpackningar av alla de slag...Cigarettpaket kanske bryts ner, men är trista att se och överrepresenterade när det gäller antal "fynd".
Jag betraktar mig inte som en friluftsmänniska och definitivt inte som någon "avancerad" vandrare, men jag har lärt mig att lägga ner en del tänk på VAD jag packar ner. T ex för att minimera skräp. Det skräp som blir tar jag med mig. Brukar bli en del förpackningar för VA-mat. Hallå, det tar ju mindre plats tomt och framför allt väger det ju mindre tomt!! LÄTT att platta till och lägga i en mindre plastpåse för skräp i ryggsäcken.
Jag fattar inte hur folk är funtade i huvudet som skräpar ner i vår underbara natur. Inte nytt fenomen, men jag upplever att det ökat, speciellt då ute på vandringsleder.
Någon annan som har en fundering runt detta?
En närliggande sak. En del surrar om att "elda upp" skräp, men ofta när jag vandrat på sommaren har det varit totalt eldningsförbud. Även om visst skräp kanske hade gått att elda upp så har det inte varit ett alternativ för mig. Sover aldrig i stuga eller permanent vindskydd så jag pratar INTE kamin här utan "lägereld" ute på bar backe. Jag har sett åtskilliga lämningar av brasor som andra gjort så tydligen är det lite si och så med att respektera det strikta och totala eldningsförbudet också.
God kultur borde vara när folk gör rätt fast ingen annan ser. Hur svårt kan det vara egentligen?
Någon fundering?
Någon som träffat på någon syndare på bar gärning? Någon som tror att det går att göra något?
