• Om "Fritt Forum"
    Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.

    OBS!
    Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.

Skönt glid på gräs!

I andra länder/kulturer än vårt/våran är synen på "den lätta narkotikan" lite annorlunda än "vår" syn. I andra länder/kulturer kan "vårt sätt" att nyttja alkohol väcka uppmärksamhet.

Jag tror att vi i vår kultur (såsom andra i deras) överskattar risker med det okända och underskattar risker inom det kända.

Riskminimering till varje pris är inte prioritet ett för de flesta friluftsmänniskor, det är snarare fina upplevelser på fritiden, i naturen, som är första prioritet. Annars hade man stannat hemma från havet, forsen, berget, fjällen... och gått en runda i parken utanför aktumottagningen (altid redo för det värsta).

Det finns många sätt - på fritiden, inom familjen och på jobbet - att försätta andra individer eller hela grupper i fara. Detta är sällan försvarbart. Men å andra sidan är det sällan riktigt uppmärksammat (vi underskattar risker inom det kända).
---
Som jag ser det finns det inget försvar för att hänga med på grupptur i "dåligt skick" (här kan man inkludera mycket) överhuvudtaget - om detta nu ställer gruppen inför nya okända risker.

Å andra sidan; "moralpanik" är inte riktigt min sång...

(Å för det tredje; inte fan vill jag vara turledare för "knarkare", psykotiska eller folk med vattenskräck...)
--
Slutligen: Livet ÄR livsfarligt! :)
--
Hälsar Patric glatt - som inte alls "lätt eller tungknarkar" någongång, men som gärna skojjar till det lite krystat med ett "Av knark blir man stark". ;)

ps. Läst David Ebenhard, någon?
 
Hmm, ska jag behöva röka en joint bara för att få rätt eller? :)

Jag har inte heller personligen cyklat in i en bil, men skulle ändå tvärsäkert kalla det "skitsnack" om nån påstod att det inte är värre att cykla in i en bil än i ett buskage.

Nå allvarligt talat, bara för att jag själv inte rökt på betyder det inte att jag inte träffat folk som är cannabispåverkade.

Så jag kan iallafall säga att om fyra personer ville följa med mig på en skridskotur. En efter en joint, en efter två glas vin (eller vad som nu kan motsvara jointen), och de två sista efter stora mängder kaffe respektive te, så skulle jag artigt tacka nej till de två första, medan min enda farhåga om de två andra skulle vara de förmodat täta kisspauserna. :)
 
Om fyra personer ville följa med mig på en skridskotur (med rimligt kända gränsvärden)
- En (shysst snubbe) efter en joint,
- min kära syster (som jag känner utan och innan) efter två glas vin eller vad som nu kan motsvara jointen, och
- de två sista (som är halvt opålitliga typer med taskig teknik och fysik) efter stora mängder kaffe respektive te.

Då skulle jag glatt tacka ja till de två första, medan min riskmätare skulle gå i taket gällande de två andra - jag skulle se framemot de förmodat täta kisspauserna.

:)

Men om vi skruvar upp och ner på olika mängder och egenskaper i den där soppan jag kokade ihop här ovan så skull jag eventuellt bara gå hem och lägga mig. Och umgås med stora mängder te..

Nog skitsnackat från mig.
 
Hmmm...Undrar hur det var i början med kaffe och te?

Sen undrar jag varför du tar sakerna ur sitt sammanhang,styrkan jämförde jag med kaffe och te,ingenting annat.Försäljningen är en annan sak.


peter

Men vad menar du med "styrkan" då? Menar du verkligen att kaffe eller te påverkar dig lika mycket/lite som marijuana? Eller vad menade du med din jämförelse?

Som sagt, hade du jämfört med alkohol hade jag förstått, men av helt egen tvärsäker erfarenhet kan jag åtminstone säga att alkohol är en bra mycket starkare drog än kaffe eller te.
 
Den som aldrig har prövat att röka marijuana kanske inte ska yttra sig överhuvudtaget?

Ett av problemen med den här tråden är ju att trådskaparen kan sägas rekommendera läsaren att pröva en illegal substans, dessutom i samband med utövande av aktiviteter där omdöme och reaktionsförmåga är viktiga, inte bara för den egna personen, utan även för de runt omkring som ska rädda knarkaren när eller om han nu brakar genom isen eller trillar från Kaskasapakte. Det är naturligtvis olagligt, vilket jag kan ha överseende med, men det är dessutom jävligt oschysst mot andra "medtrafikanter". Det kanske är en sjujävla tripp att flyga Tupolev efter några stadiga dricksglas vodka, men ändå förkastligt... det kanske är skitball att köra bilrally genom innerstan efter några Rohypnol, os.v. Om du ska röka maja och åka skridsko får du för h-e se till att åka själv, alldeles ensam, på eget ansvar, utann SSSK som barnvakt, och lämna för h-e ingen färdbeskrivning, vi vill inte riskera livet för att rädda dig. Om du tycker att det är ett OK upplägg får du väl göra som du vill. Sen... om man nu inte får yttra sig om man inte har personlig erfarenhet skulle jag vilja höra Keith Richards yttra sig, han har säkert prövat allt, med alla tänkbara kombinationer av droger...
 
Men vad menar du med "styrkan" då? Menar du verkligen att kaffe eller te påverkar dig lika mycket/lite som marijuana? Eller vad menade du med din jämförelse?

Som sagt, hade du jämfört med alkohol hade jag förstått, men av helt egen tvärsäker erfarenhet kan jag åtminstone säga att alkohol är en bra mycket starkare drog än kaffe eller te.

Ungefär så menar jag,det är inte starkare,slår bara annorlunda.Att jämföra med tobak eller alkohol blir bara haltande,eftersom det används på helt olika sätt.Men som det mesta kan det såklart missbrukas och det är inte så nyttigt.Man får ont i huvudet om man inte får sin dagliga dos kaffe,eller hur.


peter
 
populism och omedvetet följa flocken agerande

Har aldrig gillat varken te eller kaffe och faktiskt alldrig äns varit onykter än mindre drogpåverkad, har dock lite funderingar kring resonemang relaterat till vad jag varit med om i praktiken vid mina turer med friluftsfrämjandet.. I tråden diskuteras risktagande och ansvar, några exempel jag ta upp på detta är,
-ett tillfälle skulle vår gruppledare bestämt ge sig ut på ett isflak som låg och drev längs den yttre iskanten ut mot havet. De var en kul grej liksom häftigt isflaket plockads in mot kanten med hjälp av pikar från övriga så att han kunde stiga ombord och sedan ta lite häftiga kort, riskabelt?

_Vid sydspetsen på en ö ute i ytterskärgården trillade en i gruppen i det visade sig att det var många andra från andra grupper som gjort samma misstag det framkom undertiden som ombyte ägde rum, jag påpekade att det vore klokt att kontakta de övr4iga grupperna som inte hunnit dit ännu om den höga potentiella faran som fanns vid denna udde. Men gruppledaren skruvade först bara på sig och sa nja, det var helt enklet pinsamt för honom att behöva medela att en i hans grupp trillat i, men så till slut ringde han iallafall.

- Ett annat tillfälle skulle vi ut på en tunnare is vid övergången var det svajigt men gruppledaren var säker på sin sak men fick bitter erfara att han med nöd och näppe bara blev blöt om ena benet när han skulle passera, trots detta uppmanar han näste på tur att 'ändå försöka det som sedan händer är att denne ramlar i och måste byta om.

- Vid ett annat tillfälle uppmanas jag tydligt och klart om attjag minsann håller pikarna på ett felaktigt sätt och att det statistikt sett enligt denne gruppledare var sämre att göra som jag och enligt min erfarenhet de flesta brukar hålla sina pikar . Jag var helt enkelt tvungen att rätta mig i ledet för att slippa höra en massa tjafs.
Samme person tar sedan fram en liten plunta flaska eller vad det kallas med sprit och pratar övertygande glatt om hur trevligt det är, det handlar förmoderligen om obetydliga mängder men stämde inte riktigt överäns med den idiotsäkerhet som han tidigare förespråkat vad gäller pikarna.

Intressant slutsats blir: Det är inte konkret hur farligt något är som lägger grunden till reaktionen hos almänheten utan hur det anses och framförallt enligt hederlig tradition skall ansses som är viktigast, och framförallt vad det är för känsla i gruppen som gäller för det enskilda tillfället.

Kan slutligen säga att jag trivs väldigt bra att åka skridskor med friluftsfrämjandets ledarledda turer och tycker det är betyligt säkrare än att åka själv eller med en kompis. Kompetensen och fysisk kondition brukar öka i takt med risktagandet. Vill man åka mycket säkert är det bara att välja en långsamare grupp.

Mikael
 
Övermod är inte enbart relaterat till påverkan,inte dumdristighet heller.En del människor är puckon helt enkelt,sen om det beror på individuell degenerering eller misslyckade aborter vet jag inte.


peter
 
Senast ändrad:
I andra länder/kulturer än vårt/våran är synen på "den lätta narkotikan" lite annorlunda än "vår" syn.

Tänker du på t.ex. Danmark? Jo det stämmer - det landet är mer tolerant mot folk som röker gräs, och dom raljerar väl lite då och då om det dom kallar "förbuds-Sverige". Å andra sidan är det i Danmark förbjudet att åka skridskor på naturis om inte polisen först gett sitt tillstånd på just den sjön...... ;-) ......vilket väl i praktiken innebär minst 30 cm tjock is som är ganska onjutbar att åka på... om man nu inte åker i alla fall, trots förbudet.

Jo, riskbedömning är något högst subjektivt. Dock borde man vara villig att åka i en grupp som är ungefär som en själv, istället för att vara ensam om att vara hög på gräs och förlita sig på att de andra i gruppen är opåverkade av knark och då kan stå för den säkerhet man inte tror sig själv om att kunna stå för....
 
Tänker du på t.ex. Danmark?
Ja, men också USA (stundentnöje), Holland, Storbrittainen... KAT (stavning) i delar av Afrika. Kolablad i delar av Sydamerika. Asien... De som seglade vår båt från Tanzaniaskust rökte på. Och om jag byter från land till kultur: Jag har sett många svenska segelbåtar och motorbåtar som framförts med ett "visst" alkoholintag.

Man skulle kunna vända på det. Hur många länder har socialstyrelsens rekommendationer (6 till 8 brödskivor) ;) och en reglerad alkoholförsäljning. Sverige är med världen som referens ett litet undantag. Jag har rest i en hel del länder... Och Sverige är förbannat bra på mycket. Men tämligen unikt tänker jag. Det spelar iofs ingen roll. Jag står bakom många av våra förbud och regleringar. Men jag kastar sällan ens andra stenen när moralpaniken sprider sig.
"Dålig performance" är en riskfråga. Det är mycket som kan läggas in under dålig performance... Själv valde jag att vända i genuint stor sjö häromdagen för att min underarm inte pallade (helt odrogade muskler) ;). Och för att jag hade inte varit säker där ute. Inte för mig, inte för mina vänner.

Jo, riskbedömning är något högst subjektivt. Dock borde man vara villig att åka i en grupp som är ungefär som en själv, istället för att vara ensam om att vara hög på gräs och förlita sig på att de andra i gruppen är opåverkade av knark och då kan stå för den säkerhet man inte tror sig själv om att kunna stå för....
Just så. Exakt. I den bästa av världar. Men jag håller med!
Men jag vill gärna ta med fler områden än de allra mest enkelspåriga och självklara. Jag skulle exempelvis tro att helt vanlig trötthet skördar många offer i trafiken. Men alkoholhalt är lättare att mäta, och därmed lagstifta om, och slutligen även fördöma (rätteligen!)! Fördöms på ett helt annat sätt än "den dödliga tröttheten" (som troligen och bara nästan tog min mors liv). Hon lever och frodas modern. Tack för den änglavakten.
 

clindh

Forumvärd
Denna tråd är upplåst igen, men jag flyttar den till "Fritt Forum", då den knappast handlar om långfärdsskridsko egentligen...

Notera att trådstartaren inte är aktiv på Utsidan längre (han kanske har plurrat "under the influence" ;-), men debatten kan vara intressant ändå.
 
Senast ändrad:

Fjälledarens tips: Så packar du lätt och når längre

Ibland får man ut mer av naturupplevelser när man tar ut svängarna. Fjälledaren Oskar berättar hur han hittar en större frihetskänsla utomhus.