"Skadskjuten björn till angrepp!"

Lästips

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.
Jag undrar om du inte läser in sånt som inte finns i artikeln för jag tycker den är ganska neutralt skriven. Att en skadskjuten björn är livsfarlig och måste eftersökas och avlivas råder det knappast något tvivel om och de som är med i ett sånt eftersök är nog väl medvetna om allvaret i situationen och tycker nog att det är en långt ifrån önskvärd situation. Att jägaren inte skadades allvarligt var ju för väl.

Det du nämner är givna självklarheter som de flesta människor inkl jag skriver under på. Men kanske är det dags att tänka steget längre?
Är det inte dags att vi får ett mer värdigt förhållnings sätt gentemot de djurbestånd vi skapat obalans i och sedan förutsatt oss att reglera! Att ifrågasätta varför det skadskjutits, uppmärksamma det lida man åsamkat djuret och hur avlivningen sedan går till ser jag som lika intressant och viktig information som vilka skador en jägare nu fick betala med. Ville även ge en känga åt den sensationslyssna och usla rapportering, och debatt för den delen, som sedan sker i ämnet.
 
Mitt tips är kulan gått i en kvist eller dylikt och ändrat riktning. Ingen jägare är väl så korkad att han/hon skjuter på en springande björn annat än när det är absolut nödvändigt (typ vid eftersök efter skott mot springande björn...).

21 av 54 björnar fällda i Norrbotten. Verkar som om tilldelningen är satt efter en rejält överskattad björnpopulation.

Jag tror att det beror på att det finns en för liten andel av norrbotten jägare som vill/har jagat björn. Förr i tiden var det en saftig skottpeng på björn. Man förlorade helt enkelt att skjuta en björn...

Men om några år så hoppas jag det finns fler jägare som vill skjuta mot en björn.
 
Bla bla bla, ännu en exakt likadan tråd som det redan finns flera av på forumet....

I detta har Du helt rätt, det gäller för övrigt alla ämnen. Det är dock vissa ämnen som leder till mer "rundgång" än andra. Jakt och knivstorlek verkar vara sånt som man kan avhandla om och om igen. Det finns få ämnen här som är så infekterade som jakten.
Det verkar finnas oerhört lite gemensamt mellan jägare och jaktmotståndare förutom att de gillar "Utsidan". Det kanske beror på att det är "livsstilar" som kolliderar, jag tror att det sitter djupare än vanliga åsikter. En "livsstil" är en del av ens identitet på nåt sätt, man är det man gör.
Man kanske är intresserad av promenader i skogen men man blir inte en promenerare för det, men om man är intresserad av jakt så blir man en jägare.
Om det är så, då angrips inte det man gör utan den man är. Det triggar igång känslorna på ett annat sätt.
Det samma gäller antagligen jaktmotståndarna som på nåt sätt identifierar sig med de jagade djuren och tillskriver dessa samma känslor som man själv besitter.

Jag har börjat förstå att det är där kollisionen ligger, om jag tror att en björn har känslor som liknar mina egna, att björnen kan känna tillgivenhet till sina ungar, känna lycka en varm höstdag när det finns ovanligt mycket blåbär, kan känna dödsångest när den blir träffad av en jägares kula osv osv..
Då förstår jag jaktmotståndarens motvilja och avsky över jakt.

Om jag däremot tror att björnen är ett själlöst djur som helt drivs av sina instinkter och oförmögen till att känna känslor som en människa, så är det helt naturligt att kunna jaga och döda den. Kan djur tex känna dödsångest utan att kunna förstå konceptet "liv" och "livet efter detta"? eller är det en ren instinkt som driver den att fly eller anfalla vid hot? En instinkt som även människan förefaller att ha.

Det här är bara mina egna funderingar på varför det varje höst uppstår diskussioner om jakt i tråd efter tråd. Det är kanske så att det inte går att avsluta vissa ämnen som inte på nåt sätt går att kategorisera i rätt eller fel, svart eller vitt. Frågorna är helt enkelt så svåra, att det inte kan finnas en sanning eller en åsikt som är rätt, samtidigt som de är så känslomässigt starka så det måste finnas ett svar som är rätt för att man ska kunna motivera sina känslor.

Från båda sidor i diskussionen blir svaret liksom - Jag vet att jag har rätt för att jag känner det!
 
Det du nämner är givna självklarheter som de flesta människor inkl jag skriver under på. Men kanske är det dags att tänka steget längre?
Är det inte dags att vi får ett mer värdigt förhållnings sätt gentemot de djurbestånd vi skapat obalans i och sedan förutsatt oss att reglera! Att ifrågasätta varför det skadskjutits, uppmärksamma det lida man åsamkat djuret och hur avlivningen sedan går till ser jag som lika intressant och viktig information som vilka skador en jägare nu fick betala med. Ville även ge en känga åt den sensationslyssna och usla rapportering, och debatt för den delen, som sedan sker i ämnet.

Texten i DN verkar vara en enkel "TT-notis" vars syfte mest är att kortfattat rapportera samt beskriva en händelse.

Jag tror inte att man ska ställa så höga krav på en sådan notis att de ska göra en fördjupad analys av situationen.
 
Den skadsköts alltså 2 ggr, av totalt 3 st olika skyttar innan de lyckades avliva den!
Som jag fattar nsd så var de 2 skyttar som sköt samtidigt på åteln, sen påsköts björnen en gång till på kvällen på nära håll (då "attacken" skedde) innan den avlivades morgonen efter.
Hårdskjuten rackare.

Tydligen har man åtlat för räv (inne i byn?), björnen upptäcker lättfångad mat och upplevs då som ett farligt inslag, varefter det ansöks om skyddsjakt, vilket tillåts.
Hade situationen uppstått om jägarna inte åtlat för räv nära/i samhället? Tror inte det.
 
Den skadsköts alltså 2 ggr, av totalt 3 st olika skyttar innan de lyckades avliva den!

Ett exempel på svårigheterna med jakten och en möjlig förklaring till varför det skjutits så få björnar i år. I detta fallet handlade det om skyddsjakt på en björn som sökt sig till samhället, detta verkar bli vanligare. Det verkar som om björnar inte går ihop med vår modell av sophantering, det är tillgången på mat i soporna som lockar dem till husen. Detta borde gå att lösa på nåt sätt.
Självklart så borde man inte ha en rävåtel i anslutning till byn!
 
Det är något skumt med uppgifterna i artikeln, en av skyttarna säger att de fick in två perfekta bogsmällar, vilket med facit i hand inte kan stämma. Om (och det är sannerligen ett stort OM) det stämmer kan jag bara komma på 2 möjliga scenarion 1. kulorna (bägge..) har falerat i sin funktion 2. Skyttarna har satt skotten mitt i bogen, vilket på en björn tydligen riskerar bli för långt fram och därmed inte perfekt i någon somhelst bemärkelse. Men...?? vad som är vad i detta är jäkligt svårt att veta.

...som sagt, det är minst ett par saker som inte stämmer eller är missvisande i uppgifterna.

Även rävåteln "mitt i byn" låter mysko, äääh.. det blir bara spekulationer...

Tills det, eventuellt, kommer bättre information om denna händelse bör vi ta uppgifterna med en rejäl skopa salt.

I diskussionen efteråt, följer som vanligt den vanliga sörjan o smörjan av fördomar, okunskap och allmän pajkastning och den förhåller jag mig bara syrligt passiv till.. som de flesta blir jag rätt kräkfärdig över fånerirerna, men jag kan knappast påverka den på annat sätt än att göra mitt eget bästa.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips