Sant
Jag håller helt med. Scouterna lär dig disciplin och respekt. Skulle vara bra för nya generationen
Jag håller helt med. Scouterna lär dig disciplin och respekt. Skulle vara bra för nya generationen
Scouting - Gör folk till bättre människor?
- Trådstartare bastuper
- Start datum
Gick själv i scouterna ganska många år och har långt senare reflekterat över hur mycket av min värdegrund som påverkats av detta.
Som barn tänkte jag inte alls på det, men hela verksamheten genomsyrades ju av ett aktivt arbete kring respekt gentemot natur, andra människor etc. Kan tänka mig att jag hade varit en ganska annorlunda människa utan detta i uppäxten.
Därför tycker jag också att scouterna på vissa sätt är väldigt speciella jämfört med många andra sportklubbar eller friluftsorganisationer. Det handlar inte om att springa runt i skogen eller lära sig knopar i första hand, utan att bli en mer respektfull och empatisk människa. Uppskattar det mycket såhär i efterhand.
(Vill för övrigt klämma in att skjortan och scouthalsduken på "min tid" i allra högsta grad hade stark töntstämpel och att man i tonåren inte gärna sa högt i skolan att man var scout. Inte direkt spöstraff på det, men inte så långt ifrån heller. Men även detta, att lära sig att man kan må jäkligt bra i icke coola sammanhang var ju rätt bra och gav en viss trygghet i att våga vara sig själv och inte bara försöka passa in med det coola gänget.)
Som barn tänkte jag inte alls på det, men hela verksamheten genomsyrades ju av ett aktivt arbete kring respekt gentemot natur, andra människor etc. Kan tänka mig att jag hade varit en ganska annorlunda människa utan detta i uppäxten.
Därför tycker jag också att scouterna på vissa sätt är väldigt speciella jämfört med många andra sportklubbar eller friluftsorganisationer. Det handlar inte om att springa runt i skogen eller lära sig knopar i första hand, utan att bli en mer respektfull och empatisk människa. Uppskattar det mycket såhär i efterhand.
(Vill för övrigt klämma in att skjortan och scouthalsduken på "min tid" i allra högsta grad hade stark töntstämpel och att man i tonåren inte gärna sa högt i skolan att man var scout. Inte direkt spöstraff på det, men inte så långt ifrån heller. Men även detta, att lära sig att man kan må jäkligt bra i icke coola sammanhang var ju rätt bra och gav en viss trygghet i att våga vara sig själv och inte bara försöka passa in med det coola gänget.)
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Säger inte att det ÄR en sekt, men det kan kännas som det när barnen ska stöpas i samma form och ha vissa kläder och följa några gammalmodiga pliktfyllda regler. Lite unket kan jag tycka utan att ha nån direkt djupare kännedom om vad de egentligen står för. Lite gulligt också kanske. Nu när man är över 40 år ser tillbaka så kan man ändå tänka att det hade varit roligare att va scout som barn, än att spela i ett fotbollslag.
Det var nog töntstämpeln som man inte vill få på sig som gjorde ens val som ung...ha ha
Med reservation för att det är 20 år sedan jag hade kontakt med scouterna senast.
Jag var i min ungdom med från vargungarna till seniorerna och det har jag haft nytta av hela livet på ett eller annat sätt.
Men när barnen ville vara med i scouterna så hoppade jag in som hjälpledare och lite allt i allo och min uppfattning från den tiden är att det var några olika kategorier barn.
De som gillade scoutlivet och frilufsandet.
De som skickades dit av föräldrarna för att de skulle få en barnfri kväll.
Och de som provade på och försvann efter ett par gånger.
Gemensamt för dessa var dock att samma ungar återfanns veckans andra kvällar i samhället ställandes till bus och jävelskap, trimmade moppar och stulna öl osv. Givetvis med något undantag.
Men inte gjorde scoutmedlemskapet dem till ordentliga barn.
Jag var i min ungdom med från vargungarna till seniorerna och det har jag haft nytta av hela livet på ett eller annat sätt.
Men när barnen ville vara med i scouterna så hoppade jag in som hjälpledare och lite allt i allo och min uppfattning från den tiden är att det var några olika kategorier barn.
De som gillade scoutlivet och frilufsandet.
De som skickades dit av föräldrarna för att de skulle få en barnfri kväll.
Och de som provade på och försvann efter ett par gånger.
Gemensamt för dessa var dock att samma ungar återfanns veckans andra kvällar i samhället ställandes till bus och jävelskap, trimmade moppar och stulna öl osv. Givetvis med något undantag.
Men inte gjorde scoutmedlemskapet dem till ordentliga barn.
Precis, som jag försökte få fram i mitt inlägg, i scouting är friluftslivet inte målet (som det t.ex. är hos Friluftsfrämjandet) utan en del av metoden.
Scouting handlar inte om VAD vi gör utan HUR vi gör det.
Jag tror att allt engagerande i en strukturerad förening är fostrande, detta är ingenting unikt för scouting. I en strukturerad förening råder det en laganda och ett "vi"-tänk. Dock så håller jag med om att det inom scouting bjuds på väldigt många samarbetsövningar, på ett scoutläger så interagerar och samarbetar man ju precis hur mycket som helst!
En stor skillnad mellan scouting och föreningsliv inom idrotten är att tävlingsmomenten inom idrott är mycket tydligare. I scouting är det mer av "alla ska med" och samarbetet inom patrullen i fokus. Sen finns det såklart många goda saker med (lag-)idrott också och kloka idrottsföreningar sparar elitsatsningar till barnen blivit lite äldre.
/Patrik
Jag brukar hålla i lite scoutledarutbildningar som handlar om just värdegrund och scoutings syfte, så jag kanske kan klargöra några saker.
Scouterna har en värdegrund som vi givetvis hoppas att barnen tar till sig. Och misslyckas man att följa de gammalmodiga pliktfyllda reglerna brukar man tas rätt väl omhand ändå. Gud ska veta att jag inte alltid har varit himlens starkast lysande stjärna.
Att barnen ska stöpas i samma form ser jag verkligen inte något uttryck för i rörelsen. Scoutledarens uppdrag är baserat på lyssnande och stödjande ledarskap, där man försöker förstå vad individerna och gruppen har för behov och därefter ge dem det stöd de behöver för att utvecklas och framförallt lära känna sig själva.
Scouterna i Sverige är verkligen inte någon homogen grupp (vi är egentligen fruktansvärt homogena, men inte åsiktsmässigt). Vi har väldigt olika världsbilder och uppfattningar om vad som är rätt eller fel inom rörelsen (om ni vill se detta på egen hand rekommenderar jag er att närvara på Scouternas stämma). Därför blir jag som scout lite road över uppfattningar om att vi försöker stöpa alla barn i samma form.
Många reagerar på att vi har uniformsliknande inslag och olika ceremonier. Det elementet i vår verksamhet har flera syften. Dels är det något som är enkelt att bygga en identitet kring, och alla rörelser behöver en identitet. Dessutom innebär ett symboliskt ramverk att man känner sig hemma i ceremonierna när man har vant sig. Det leder till en trygghet som är oerhört viktig om man vill att barnen ska utvecklas.
Givetvis finns det grupptryck i Scouterna. Det finns i alla grupper; ibland är det bra och ibland är det dåligt. Barn är särskilt bra på att skapa negativt grupptryck, och det kräver aktivt arbete från ledarnas sida för att förhindra detta. Min uppfattning är att det fungerar ganska bra inom Scouterna.
Alla ledare i Scouterna ska gå utbildningen Trygga möten minst vart tredje år. Den handlar om att förebygga övergrepp mot unga, av unga och ledare. Så det finns ett aktivt arbete från nationellt håll att ta tag i de här frågorna.
Om man ser till ledarna finns det inom vissa scoutkårer en viss prylhets som jag själv tror att jag är delvis delaktig i att skapa. Särskilt mycket annat grupptryck kan jag inte påminna mig om att ha blivit utsatt för som ledare. Det skulle väl vara att man förväntas ta ut semester vecka 31 varje år.
Pennalism har jag aldrig varit med om inom Scouterna. Det uppstår givetvis lätt tendenser till sådant om en äldre grupp ska planera en aktivitet för en yngre, men då brukar ledarna vara snabba med att styra om planerna till något mer genomtänkt.
Jag skulle ha väldigt svårt att lämna Scouterna, eftersom i stort sett alla jag känner är sådana som jag har kontakt med via just scoutverksamhet. Men sedan tror jag inte att jag är typfallet i just det avseendet.
Scouterna har en värdegrund som vi givetvis hoppas att barnen tar till sig. Och misslyckas man att följa de gammalmodiga pliktfyllda reglerna brukar man tas rätt väl omhand ändå. Gud ska veta att jag inte alltid har varit himlens starkast lysande stjärna.
Att barnen ska stöpas i samma form ser jag verkligen inte något uttryck för i rörelsen. Scoutledarens uppdrag är baserat på lyssnande och stödjande ledarskap, där man försöker förstå vad individerna och gruppen har för behov och därefter ge dem det stöd de behöver för att utvecklas och framförallt lära känna sig själva.
Scouterna i Sverige är verkligen inte någon homogen grupp (vi är egentligen fruktansvärt homogena, men inte åsiktsmässigt). Vi har väldigt olika världsbilder och uppfattningar om vad som är rätt eller fel inom rörelsen (om ni vill se detta på egen hand rekommenderar jag er att närvara på Scouternas stämma). Därför blir jag som scout lite road över uppfattningar om att vi försöker stöpa alla barn i samma form.
Många reagerar på att vi har uniformsliknande inslag och olika ceremonier. Det elementet i vår verksamhet har flera syften. Dels är det något som är enkelt att bygga en identitet kring, och alla rörelser behöver en identitet. Dessutom innebär ett symboliskt ramverk att man känner sig hemma i ceremonierna när man har vant sig. Det leder till en trygghet som är oerhört viktig om man vill att barnen ska utvecklas.
Givetvis finns det grupptryck i Scouterna. Det finns i alla grupper; ibland är det bra och ibland är det dåligt. Barn är särskilt bra på att skapa negativt grupptryck, och det kräver aktivt arbete från ledarnas sida för att förhindra detta. Min uppfattning är att det fungerar ganska bra inom Scouterna.
Alla ledare i Scouterna ska gå utbildningen Trygga möten minst vart tredje år. Den handlar om att förebygga övergrepp mot unga, av unga och ledare. Så det finns ett aktivt arbete från nationellt håll att ta tag i de här frågorna.
Om man ser till ledarna finns det inom vissa scoutkårer en viss prylhets som jag själv tror att jag är delvis delaktig i att skapa. Särskilt mycket annat grupptryck kan jag inte påminna mig om att ha blivit utsatt för som ledare. Det skulle väl vara att man förväntas ta ut semester vecka 31 varje år.
Pennalism har jag aldrig varit med om inom Scouterna. Det uppstår givetvis lätt tendenser till sådant om en äldre grupp ska planera en aktivitet för en yngre, men då brukar ledarna vara snabba med att styra om planerna till något mer genomtänkt.
Jag skulle ha väldigt svårt att lämna Scouterna, eftersom i stort sett alla jag känner är sådana som jag har kontakt med via just scoutverksamhet. Men sedan tror jag inte att jag är typfallet i just det avseendet.
Senast ändrad:
Jag kom just att tänka på den här videon, som jag tycker belyser både de positiva och negativa aspekterna av att ha en stark gruppidentitet. Sen är det en reklamfilm, så det primära budskapet är att UK Scouts är bra, men den är ändå tänkvärd.
https://www.youtube.com/watch?v=CA9R8K8AwKQ
https://www.youtube.com/watch?v=CA9R8K8AwKQ
Jag har i vår avdelning ägnat mig rätt mycket åt att "motarbeta" det till en viss del. Jag har nästan inga märkesgrejer alls när vi är ute, jag har tvärtom vindjacka som är köpt för en 50-lapp på Coop Forum för en massa år sen, en 20+ år gammal fiberpälströja, ryggsäck köpt på Rusta osv.
När vi pratar om utrustning brukar jag ha med mig mycket enkla och billiga grejer att visa upp. Så jag slår snarare ett slag för billiga enkla prylar (med några få undantag, som min hängmatta och min dunsäck).
Det var från början delvis en reaktion mot att jag såg avdelningar som delade ut utrustningslistor med förslag på grejer att köpa och det rasslade iväg rätt många tusenlappar där. Jag tycker ju att scouterna ska vara inkluderande och då ska man inte behöva köpa utrustning för tusentals kronor för att vara med.
(Jag är ledare för äventyrare, 12-14-åringar för de som inte vet vad äventyrare innebär.)
Verkligen! Många gånger missas det att informeras om att det mesta är i stort sett gratis på andrahandsmarknaden. Utan den informationen kan bara punkten "sovsäck" på utrustningslistan vara ett nästintill oöverstigligt hinder för många barnfamiljer.
Och ledarens prejudicerande effekt på utrustningsvalet ska inte underskattas.
