Generellt är vattenståndet lägre under sensommar och tidig höst, jämfört med högsommar. Vattenföringen beror av snösmältning och nederbörd. Snösmältningen är som störst fram till och med mitten/slutet av juli. Nederbörden är som högst (även den) i juli månad (se nedan).
Jag vandrade genom Pastavagge första veckan i augusti 2007 och fick då kämpa med vissa jokkar. Den som mynnar från Skajdasjvagge var tuff och då jag sedermera kom ned till Rinim berättade fru Kuhmunen om en kvinna som fallit i jokken under samma dag. Fjällvandraren hade dock lyckats ta sig upp och hade klarat sig ned till Rinim. Och vad gäller vandrare som fått vända vid den jokken, så verkar det finnas en del med sådana erfarenheter.
Även myggmängden minskar desto längre säsongen lider. I början av augusti kan du räkna med att vara uppvaktad (dock inte som under första kläckningen). I slutet av augusti är det däremot stor sannolikhet att du får slippa surrande insekter över huvud taget. Jag vandrade genom Rapadalen i slutet av augusti 2006 och såg inte en enda mygga. Det var befriande.
Då det gäller vädret är det svårare att dra några allmänna slutsatser om samband med tid på säsongen. Vad gäller nederbörd kan emellertid sägas att för Aktse är månadsmedelnederbörden som högst i juli.
Följande data är hämtat från SMHI:s hemsida och avser mätperioden 1960-1990.
Månadsmedelnederbörd, Aktse:
- Juni: 54,5 mm
- Juli: 98,6 mm
- Augusti: 93,4 mm
- September: 79,5 mm
- Oktober: 62,0 mm
Mest nederbörd är alltså att förvänta i juli, men även under augusti faller det en del från skyarna. Utan att ha statistik för att underbygga min hypotes tror jag dock att nederbörden är större tidigt under augusti månad jämfört med månadens senare dagar.
Alltså: vattenföring, mygg och nederbörd talar för en vandring sent på säsongen.
Mot en sen vandring talar dock temperaturen. Det som gör att myggen blir färre och vattenföringen lägre, dvs. kalla dagar och (framför allt) nätter, bidrar dessvärre till att minska bekvämligheten på andra sätt. Kalla nätter kräver varm sovsäck och kyliga vindar gör lunchraster mindre behagliga. Jag vandrade 2008 i Sarek första veckan i september och hade frost på tältet varje morgon. Till detta kom kalla vindar under dagen, vilka effektivt verkade kylande på kroppen.
Dock finns det en fördel med sådant väder som inte är direkt kopplat till vandrarens bekvämlighet och det är snöprydda toppar. Aldrig ståtar Sareks toppar lika majestätiskt som när de är sockrade med snöpuder; snön förstärker kontrasterna längs fjällsidorna och gör topografin än mer slående. Ytterligare en fördel med frostnätter är att klorofyllen går ur växtligheten och ris och björkar skiftar i underbara höstfärger.
Så, nu har du lite information. Hoppas att den kan vägleda dig. För egen del har septembervandringen satt sina spår och jag kommer alltid att överväga denna tid som det första alternativet då jag planerar kommande Sarekfärder.
