Jag är inne på consonos m.fl. linje här. Det blir för många osäkra variabler att ta hänsyn till för att man ska kunna göra kvantitativa riskanalyser som på något sätt ska kunna ge en heltäckande och giltig bild av ett sådant löst begrepp som "fjällvandring" är.
Man kan ju väldigt lätt ställa upp flera anomalier som visar på svårigheterna;
Om Lars Monsen drabbas av orkanvindar när han tältar 10 minuter från Kebne fjällstation i juli så innebär det ett helt annat konsekvensspektra än om man skickar ut någon av "curlingbarnen" från SVT i orkanvindar i Sarek i slutet av september.
Om man ändå ska försöka ge sig på att identifiera risksituationer så kan jag spontant tänka mig:
- Vad. Behöver ingen närmare förklaring..
- Fallolyckor. Här tänker jag mig folk som drattar utför stup t ex olyckan på sydtoppen tidigare i juni och olyckan på Sarektjåkkå 1997. (Om det ska räknas till "fjällvandring" är väl en annan sak, men jag tänker mig den andel som i första hand drabbar "fjällvandrare" och inte "alpinister", dvs man saknar erfarenhet och utrustning för situationen och halkar och slår ihjäl sig.
- Rutschning. En besläktad kategori. Jag känner till några fall på ofrivilliga rutschning t ex längs västra leden, dvs människor som av en eller annan anledning halkar utför branta snöfält och slår sig illa i stenarna nedanför. Även här bidrar såklart erfarenhet och utrustning; att man kan identifiera risken, att man ev har utrustning (stegjärn, yxa), att man känner till self-arrest teknik.
- Glaciärer. Säger sig väl självt för de flesta. Ändå drattar det ner folk då och då.
- Stenslag. Torde vara förhållandevis ovanligt men en dansk kvinna omkom i Riksgränsenfjällen för något år sedan efter att ha fått en stor sten över sig. Själv var jag med om att en sten i 28-tums tevestorlek kom studsande mot oss i Lillietoppsrännan för två år sedan. Den stannade dock 15 meter innan oss så det var ju heeelt lugnt.
Detta borde vara de allvarligaste riskerna som man normalt utsätts för i fjällen under barmarksperioden. Under den senare delen av säsongen tillkommer också nedkylning. Sen finns det ju en rad andra risker som generellt dock inte ger upphov till samma konsekvenser; blockterräng t ex. Min enda allvarligare skada jag drabbats av var t ex när jag 1990 drattade på huvudet under ödemarksövning 1 på andra sidan Mårmma-passet.
Väder och vind ser jag mer som "predisponerande faktorer", dvs det är sällan vädret-i-sig är en direkt orsak till kroppskada. Däremot är det såklart en faktor som bidrar till en riskökning; ett enkelt exempel är att det är betydligt vanskligare att gå över blöt blockmark än torr men vädret bidrar även på många andra sätt som jag ser det. Om man är blöt och frusen så tenderar man att göra sämre val än om man är varm och torr, något som kan försätta en i farliga situationer. Dåligt väder, dålig sikt etc tenderar även att skapa rädsla och osäkerhet. Det var inte länge sen fjällräddningen fick hjälpa en familj ner vid Tarfalapasset då de i dåligt väder inte kunde hitta rätt passage ner (den som gått där vet att man måste gå ner åt höger och följa glaciärkanten, går man rakt fram kan man hamna i tråkigheter).
I fjällmiljö gäller det att ständigt uppdatera sin riskanalys. Därför är det oerhört vanskligt att försöka producera en riskanalys vid skrivbordet. Ett område där man faktiskt gör riskanalyser regelbundet är dock gällande lavinfara. Risk för lavin beror på ett antal faktorer som t ex när det snöat, hur det blåst, i vilken riktning det blåst (vindladdade sluttningar), terrängens lutning, temperatur, temperaturskillnader i snön, temperaturen genom snösäsongen etc etc.. Lavinprognoser måste uppdateras från dag till dag och förhållandena förändras snabbt. Rör man sig i lavinterräng måste man ständigt uppdatera sin riskanalys eftersom lavinfaran kan förändras drastiskt beroende på en rad faktorer, höjd med medföljande temperaturskillnader som följd t ex. Kunskap och erfarenhet kan bidra till att minska sannolikheten att utsätta sig för risk genom t ex rätt vägval. Därtill tillkommer att man ska ha (metall)spade, lavinsond och transciever för att om möjligt minska konsekvenser om olyckan ändå skulle vara framme. Men det är alltså oerhört svårt att kvantifiera risker som har med lavinfara att göra och samma sätt är det ju med "fjällvandring" som är ett ännu bredare begrepp.
Och avslutningsvis; varför skulle jag inte skriva i tråden även om jag är skeptisk till den metodologiska ansatsen? Det är ett publikt forum och jag är intresserad av ämnet som sådant. Jag tror dock att det av många orsaker blir väldigt svårt att få fram något allmängiltigt. Att du sen startat den som något personligt korståg mot "överdimensionerade tält" samtidigt som du snackar om risker i en fjällmiljö som du inte besökt på över ett decennium tycker jag gör att det finns all anledning att ta debatten med dig.