Trafikskadat lodjur avlivades med bräda
En lodjur skadades allvarligt vid en viltolycka på riksväg 70 mellan Leksand och Rättvik på torsdagsförmiddagen. Lodjuret avlivades av Mia Hanses, Vikarbyn, som var en av de första som kom till olycksplatsen. Hon är kritisk till Polisens agerande.
– Jag skulle bara stå och se på och vänta på någon annan för att det var ett rovdjur, men för mig är det ingen skillnad. Inget djur ska lida i onödan, säger Mia Hanses, som hänvisade till djurskyddet och jaktförordningens paragraf 40C innan hon avlivade djuret.
Mia Hanses körde på riksväg 70 i höjd med Kullsbjörken söder om Rättvik vid halv tiotiden på torsdagsförmiddagen. Det var mycket trafik på vägen när hon plötsligt upptäckte olyckan med fordonet och lodjuret som låg på vägbanan. Lodjuret levde forfarande men var svårt skadat.
– Jag är både undersköterska och jägare. När jag klev ur bilen möttes jag av en bilförare i chock och ett lodjur som levde men med svåra skador i ena bogen och det rann blod ur luftvägarna, berättar Mia Hanses.
Agerade för att hjälpa
Som en av de första på plats gjorde hon vad hon kunde för att hjälpa den chockade föraren och reda ut vad som skulle hända med lodjuret.
– För mig var det självklart att avliva lodjuret. Det var ingen tvekan om att det var mycket svårt skadat, men det var också en trafikfara när det låg i vägbanan. Det var många bilar som bara körde förbi och tutade. Det var en allvarlig situation, säger Mia Hanses.
I kontakt med Polisen fick Mia uppmaningen att avvakta då man skulle skicka ut ett speciellt utbildat eftersöksekipage. Den uppmaningen gillade hon inte.
– Då skulle jag bara stå och se på när ett djur plågas, bara för att det är ett rovdjur och statens vilt. För mig är det självklart att djur inte ska behöva lida i onödan, så jag tyckte inte att det var så klokt. Vilket jag också sa till Polisen, säger Mia Hanses.
På eget initiativ
Hon åberopade djurskyddet och jaktförordningens paragraf 40C, stoppade en lastbil med byggmaterial och fick fatt på en bräda. Med den brädan avlivades lodjuret.
– Djuret hade invärtes krosskador och det fanns också en risk att djuret skulle hasa sig längre ut i vägbanan. Det kunde ha blivit en ännu farligare trafiksituation. Jag bedömde läget som akut, säger Mia Hanses.
Lodjuret lämnades i dikeskanten för att hämtas av Polisen. Med en dags distans till det inträffade har Mia hunnit reflektera över händelsen. Att vi i Sverige har hamnat i en situation där rovdjur inte behandlas som annat vilt är tydligt, och i det här fallet kunde ett osäkert rättsläge lett till att djuret skulle legat svårt skadat i avvaktan på ett utbildat eftersöksekipage. Det kunde också allvarligt ha förvärrat trafiksituationen med nya olyckor som följd.
Handlade rätt
Mia Hanses har också tänkt över sitt eget agerande och är helt säker på att hon handlade rätt.
– Jag vet inte om det här leder till någon påföljd, men jag menar fortfarande att det var rätt att hänvisa till djurskyddet och paragraf 40C. Vi har också alla ett ansvar för att förkorta djurs lidande, säger Mia Hanses.
Hon har inte hört av Polisen efter det något hetsiga samtalet och räknar egentligen inte med några påföljder eller rättsliga efterspel.
– Lodjuret ska säkert obduceras och det vet man väl aldrig. I så fall har Polisen mitt telefonnummer, säger Mia Hanses.
Svensk Jakt har sökt Polisen för en kommentar.
Källa: Svensk Jakts webbupplaga.
En lodjur skadades allvarligt vid en viltolycka på riksväg 70 mellan Leksand och Rättvik på torsdagsförmiddagen. Lodjuret avlivades av Mia Hanses, Vikarbyn, som var en av de första som kom till olycksplatsen. Hon är kritisk till Polisens agerande.
– Jag skulle bara stå och se på och vänta på någon annan för att det var ett rovdjur, men för mig är det ingen skillnad. Inget djur ska lida i onödan, säger Mia Hanses, som hänvisade till djurskyddet och jaktförordningens paragraf 40C innan hon avlivade djuret.
Mia Hanses körde på riksväg 70 i höjd med Kullsbjörken söder om Rättvik vid halv tiotiden på torsdagsförmiddagen. Det var mycket trafik på vägen när hon plötsligt upptäckte olyckan med fordonet och lodjuret som låg på vägbanan. Lodjuret levde forfarande men var svårt skadat.
– Jag är både undersköterska och jägare. När jag klev ur bilen möttes jag av en bilförare i chock och ett lodjur som levde men med svåra skador i ena bogen och det rann blod ur luftvägarna, berättar Mia Hanses.
Agerade för att hjälpa
Som en av de första på plats gjorde hon vad hon kunde för att hjälpa den chockade föraren och reda ut vad som skulle hända med lodjuret.
– För mig var det självklart att avliva lodjuret. Det var ingen tvekan om att det var mycket svårt skadat, men det var också en trafikfara när det låg i vägbanan. Det var många bilar som bara körde förbi och tutade. Det var en allvarlig situation, säger Mia Hanses.
I kontakt med Polisen fick Mia uppmaningen att avvakta då man skulle skicka ut ett speciellt utbildat eftersöksekipage. Den uppmaningen gillade hon inte.
– Då skulle jag bara stå och se på när ett djur plågas, bara för att det är ett rovdjur och statens vilt. För mig är det självklart att djur inte ska behöva lida i onödan, så jag tyckte inte att det var så klokt. Vilket jag också sa till Polisen, säger Mia Hanses.
På eget initiativ
Hon åberopade djurskyddet och jaktförordningens paragraf 40C, stoppade en lastbil med byggmaterial och fick fatt på en bräda. Med den brädan avlivades lodjuret.
– Djuret hade invärtes krosskador och det fanns också en risk att djuret skulle hasa sig längre ut i vägbanan. Det kunde ha blivit en ännu farligare trafiksituation. Jag bedömde läget som akut, säger Mia Hanses.
Lodjuret lämnades i dikeskanten för att hämtas av Polisen. Med en dags distans till det inträffade har Mia hunnit reflektera över händelsen. Att vi i Sverige har hamnat i en situation där rovdjur inte behandlas som annat vilt är tydligt, och i det här fallet kunde ett osäkert rättsläge lett till att djuret skulle legat svårt skadat i avvaktan på ett utbildat eftersöksekipage. Det kunde också allvarligt ha förvärrat trafiksituationen med nya olyckor som följd.
Handlade rätt
Mia Hanses har också tänkt över sitt eget agerande och är helt säker på att hon handlade rätt.
– Jag vet inte om det här leder till någon påföljd, men jag menar fortfarande att det var rätt att hänvisa till djurskyddet och paragraf 40C. Vi har också alla ett ansvar för att förkorta djurs lidande, säger Mia Hanses.
Hon har inte hört av Polisen efter det något hetsiga samtalet och räknar egentligen inte med några påföljder eller rättsliga efterspel.
– Lodjuret ska säkert obduceras och det vet man väl aldrig. I så fall har Polisen mitt telefonnummer, säger Mia Hanses.
Svensk Jakt har sökt Polisen för en kommentar.
Källa: Svensk Jakts webbupplaga.
