Pårtetraversen
- Trådstartare warwa
- Start datum
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Tips
Vi gjorde ju traversen på vintern (nåja, kring första maj, men det var ju vinterförhållanden i alla fall), och det är nog rätt stor skillnad på vinter och sommar.
På vintern är det till största delen snöklättring samt en del mixad klättring. Längdmässigt är större delen av traversen bara snövanding, men det finns några kammar, hak och hammare som innebär klättring. Klätterpartierna finns på Palkatpaktes nordkam, hela Lill-Palkat, Palkattjåkkås nordkam, Tvillingryggens nordvästra topp (stor hammare), samt på de övre delarna av Lullihatjåkkå. Den sista biten öster om toppen av Lullihatjåkkå missade vi p g a tidsbrist, men här finns också klättring, speciellt om man vill följa kammen slaviskt och bestiga småtopparna öster om Lullihatjåkkå.
Tekniskt sett är klättringen för det mesta lätt. Vissa partier är svårare, speciellt om man har vinterutrustning och 20 kilos packning (som vi hade). Många ställen är ganska lätta men exponerade. Hammaren vid toppen av Tvillingryggen är ett av de största hindren. Gör man traversen från norr till söder kan man fira sig nerför denna, och man får också uppför på de svåra nordkammarna. Å andra sidan kan man då få problem vid "vykortshaket" norr om Lill-Palkat. Sydsidan är brant (vi firade), medan man på nordsidan kan gå runt på snödrivan.
Vintertid är det mest snösäkringar som går åt. 6-10 st skulle jag rekommendera. Även klippsäkringar behövs (kilar, friends hexor). Issäkringar behövs sällan, men vill man vara på den säkra sidan kan man ju ta med några lätta. Bultar kan jag däremot rekommendera för firningar. Egentligen är det väl kanske inte tillåtet att skräpa ner i en nationalpark, men några gamla slingor som man kan offra är också bra att ha med.
MVH
Peter Ask
Vi gjorde ju traversen på vintern (nåja, kring första maj, men det var ju vinterförhållanden i alla fall), och det är nog rätt stor skillnad på vinter och sommar.
På vintern är det till största delen snöklättring samt en del mixad klättring. Längdmässigt är större delen av traversen bara snövanding, men det finns några kammar, hak och hammare som innebär klättring. Klätterpartierna finns på Palkatpaktes nordkam, hela Lill-Palkat, Palkattjåkkås nordkam, Tvillingryggens nordvästra topp (stor hammare), samt på de övre delarna av Lullihatjåkkå. Den sista biten öster om toppen av Lullihatjåkkå missade vi p g a tidsbrist, men här finns också klättring, speciellt om man vill följa kammen slaviskt och bestiga småtopparna öster om Lullihatjåkkå.
Tekniskt sett är klättringen för det mesta lätt. Vissa partier är svårare, speciellt om man har vinterutrustning och 20 kilos packning (som vi hade). Många ställen är ganska lätta men exponerade. Hammaren vid toppen av Tvillingryggen är ett av de största hindren. Gör man traversen från norr till söder kan man fira sig nerför denna, och man får också uppför på de svåra nordkammarna. Å andra sidan kan man då få problem vid "vykortshaket" norr om Lill-Palkat. Sydsidan är brant (vi firade), medan man på nordsidan kan gå runt på snödrivan.
Vintertid är det mest snösäkringar som går åt. 6-10 st skulle jag rekommendera. Även klippsäkringar behövs (kilar, friends hexor). Issäkringar behövs sällan, men vill man vara på den säkra sidan kan man ju ta med några lätta. Bultar kan jag däremot rekommendera för firningar. Egentligen är det väl kanske inte tillåtet att skräpa ner i en nationalpark, men några gamla slingor som man kan offra är också bra att ha med.
MVH
Peter Ask
Nej, men...
Den här verkar alldeles färsk, kanske något som passar dig
https://www.youtube.com/watch?v=2ScUFSTfS0k&feature=youtu.be&fbclid=IwAR1YeY-uEZnNnY2qk1T7mJDjQepPiy1w_Svb-51mSAyNEv4vxXWlYmugZig
Den här verkar alldeles färsk, kanske något som passar dig
https://www.youtube.com/watch?v=2ScUFSTfS0k&feature=youtu.be&fbclid=IwAR1YeY-uEZnNnY2qk1T7mJDjQepPiy1w_Svb-51mSAyNEv4vxXWlYmugZig
Tack! Det är bland annat pga den filmen som jag frågar. Intresserad av hur fortsättningen norr om Balkattjåhkkå är . Det finns en hel del bra info i gamla trådar, bland annat här på utsidan, men artikeln vore kul att läsa även om den handlar om en vintertur.
Länkarna jag hittat:
https://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=44547
http://www.vildstjarna.se/2016/08/18/dag-1-bestigning-av-partetjakko-och-palkattjakka/
Länkarna jag hittat:
https://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=44547
http://www.vildstjarna.se/2016/08/18/dag-1-bestigning-av-partetjakko-och-palkattjakka/
Hej, kan fylla på info här.
Palkatjåhkkå nordkam. Högst upp är den enkel, men luftig och mycket lös scrambling. Resten av ryggen är också lös och luftig scrambling. 2-3 passager är grad 3 klättring, cirka 3-7m långa. Troligen säkrast att gå orepat här med god distans mellan personer i teamet. Finns inga bra firningspunkterna enligt min bedömning. Men andra har gjort andra bedömningar då det sitter gamla slingor i lösa stenar som inte är särskilt stora.
Tvillingryggen 1857 är en lättvandrad stenhög. Sadeln syd om denna finns en mkt enkel escape ut på glaciären v.b.
För tvillingryggen 1851 travarserar man cirka 20m vänster i rasbrant ut till sydvägg, och får då troligen enklaste vägen, vilket är 40-50m grad 3 klättring på formationsrikt sva, förvånansvärt fast. Men inga solida säkringar vad vi kunde se, gjorde bedömningen att säkraste är att inte säkra detta. Lite scrambling ned från toppen, blockterräng norrut till passet. I passet är det enkel escape åt båda håll v.b.
Lullihatjåhkkå sydvästrygg innehåller ingen klättring, men ihållande och luftig scrambling hela vägen upp. Sen en luftig och enkel vandring med scrambling inslag till östra toppen. Nordryggen har ihållande och mycket luftig och lös scrambling nästan hela vägen till 1850. Det hela går att vandra runt på norra glaciären ser det ut som, men det är en tråkigare väg.
Tittade också på östryggen från Lullihatjåhkkå. Den innehåller ett par hak. Jag gissar grad 3 klättring i ett par korta sektioner där, men provade inte, så vet inte.
Jämfört med exempelvis Sarektraversen, så är pårtetraversen betydligt finare och innehåller kilometervis luftig och fin scrambling
Palkatjåhkkå nordkam. Högst upp är den enkel, men luftig och mycket lös scrambling. Resten av ryggen är också lös och luftig scrambling. 2-3 passager är grad 3 klättring, cirka 3-7m långa. Troligen säkrast att gå orepat här med god distans mellan personer i teamet. Finns inga bra firningspunkterna enligt min bedömning. Men andra har gjort andra bedömningar då det sitter gamla slingor i lösa stenar som inte är särskilt stora.
Tvillingryggen 1857 är en lättvandrad stenhög. Sadeln syd om denna finns en mkt enkel escape ut på glaciären v.b.
För tvillingryggen 1851 travarserar man cirka 20m vänster i rasbrant ut till sydvägg, och får då troligen enklaste vägen, vilket är 40-50m grad 3 klättring på formationsrikt sva, förvånansvärt fast. Men inga solida säkringar vad vi kunde se, gjorde bedömningen att säkraste är att inte säkra detta. Lite scrambling ned från toppen, blockterräng norrut till passet. I passet är det enkel escape åt båda håll v.b.
Lullihatjåhkkå sydvästrygg innehåller ingen klättring, men ihållande och luftig scrambling hela vägen upp. Sen en luftig och enkel vandring med scrambling inslag till östra toppen. Nordryggen har ihållande och mycket luftig och lös scrambling nästan hela vägen till 1850. Det hela går att vandra runt på norra glaciären ser det ut som, men det är en tråkigare väg.
Tittade också på östryggen från Lullihatjåhkkå. Den innehåller ett par hak. Jag gissar grad 3 klättring i ett par korta sektioner där, men provade inte, så vet inte.
Jämfört med exempelvis Sarektraversen, så är pårtetraversen betydligt finare och innehåller kilometervis luftig och fin scrambling
