Offerplats i padeljanta

[JenDahl]

Hejsan,
Jag går längs padeljantaleden om två veckor och på min karta ser jag att det finns en "offerplats" mellan Njunjes- och Tarrenkaisenstugorna, i närheten av Luoppslgiedde. Har någon varit där? Nåt som vet vad det är, om det är värt att vandra upp för berget för att se vad det nu är?

 

[dHANScan]

Basseuksa offerplats

Info om hur du kommar dit finner du i Grundstens På fjälltur Padjelanta...2010. Kanske ser du det redan från Padjelantaleden, men det er INTE Nationalpark Padjelanta här. Har inte varit där, men känns sevärd

 

[avslutat medlemskap1105]

Basseuksa är en dörrformad fördjupning i en klippvägg som är ljusare än resten av väggen. Den ser ut som en stängd dörr som leder in i berget (därav namnet, Basseuksa = "Heliga dörren") och syns från Padjelantaleden.

Själva offerplatsen ska enligt uppgift ligga en bit under dörren. Jag har aldrig varit uppe och kollat själv, jag har bara gått nere på leden. Claes Nygårdh har en bild:

http://fjallen.nygardh.net/sarek05/galleri/bild07.jpg

 

[Emmma]

"Dörren" syns bra från leden. Men det är inte förrän man går ända fram som man förstår hur stor den faktiskt är. Det finns en del horn och krimskrams som turister "offrat".

 

[JenDahl]

Men det är ingen direkt dörr? Den har inte använts för tusen år sedan och "fastnat" eller så utan det är bara berget som ser lite roligt ut? Det finns ingen historia om den?

 

[salgo60]

I boken Fler Fjällsmultronställen ISBN 91-973347-7-4 har ett kapitel "Tarradalens heliga dörr" på 3 sidor om denna plats (83-85)

Hittade även detta
http://fornvannen.se/pdf/1990talet/1993_195.pdf

Offren utfördes emellertid inte vid Basseuksa,
utan vid en särskild offergrotta som ligger
ca 90 m från porten på den sydöstra sluttningen
av ravinen nedanför porten. Vid offergrottan
finns numera bara några enstaka
synliga benbitar kvar, vilket skall jämföras
med de »tusende Lass horn» som låg här under
början av 1670-talet (enligt den aneinyme
skribenten hos Graan [1672] 1899 a, s. 65),
eller de renhorns- och benrester »i mängd»
som fanns kvar så sent seim vid Ernst Mankers
besök 1943 (Manker 1957, s. 198).
Flera stenar som förmodades vara sejtar
(dvs. heliga stenar sing. siejdde) hade H. V.
Rosendahl, järnvägsläkare i Gällivare och en
känd »samlare av seitar», redan 1892 fört bort
från platsen och 1943 observerade Manker en
sten av »seitckaraktär» i offergrottan (Manker
19547, s. 198), men någon sådan sten finns
inte längre där (fig. 5).

Bild från http://www.fjallen.nu/fakta/spar.htm