Nu är det dax att visa vem som bestämmer

Du är säkerligen bättre tränad än jag, så därför kanske mina synpunkter är totalt irrelevanta, men ändå.... Det kanske kan vara intressant för någon annan som hamnar i den här tråden.

För längesen, kanske 20 år sen, var jag relativt vältränad. Löptränade en del och höll mig i hyfsad form. Sen dess har jag inte tagit många löpsteg. Däremot har jag gått en del. Både på asfalt och i terräng.

De senaste 2-3 åren har jag gjort ett par försök att komma igång med joggingen igen, men har tvingats ge upp varenda gång. Jag har fått ont, helt enkelt! Detta trots att jag i mina ögon tagit det väldigt lugnt. Joggat i ett lugnt tempo, kanske 6-7 minuter per kilometer, ca 3 ggr per vecka och max 3-4 km per tillfälle. Jag har alltså trots det och trots att jag har bra skor fått ont i framför allt högra vaden efter några veckor, och tvingats vila. Vilat 1-2 veckor och sen försökt igen, men problemen har återkommit.

Det jag till slut tvingats erkänna är att det hela måste få ta längre tid! Jag kan inte leva på gamla meriter. Jag måste börja med så låg intensitet att jag nästan skäms :)

Jag har nu anammat ett extremt lugnt och långsamt stegrande träningsprogram jag hittade i den här boken. Det känns nästan löjligt. Knappt idé att byta om, liksom. Om jag följer programmet tar det 12 veckor med 3 pass i veckan innan jag springer 5 km. Sen tar det ytterligare 12 veckor innan jag springer en mil.

Långsam stegring av intensitet och distans gör förhoppningsvis att senor, leder och vad det nu kan vara hinner byggas upp i mina över 50 år gamla ben :) Jag hoppas och tror att det kan vara en väg för just mig att komma igång igen.... Jag försöker i alla fall!
 
Du är säkerligen bättre tränad än jag, så därför kanske mina synpunkter är totalt irrelevanta, men ändå.... Det kanske kan vara intressant för någon annan som hamnar i den här tråden.

För längesen, kanske 20 år sen, var jag relativt vältränad. Löptränade en del och höll mig i hyfsad form. Sen dess har jag inte tagit många löpsteg. Däremot har jag gått en del. Både på asfalt och i terräng.

De senaste 2-3 åren har jag gjort ett par försök att komma igång med joggingen igen, men har tvingats ge upp varenda gång. Jag har fått ont, helt enkelt! Detta trots att jag i mina ögon tagit det väldigt lugnt. Joggat i ett lugnt tempo, kanske 6-7 minuter per kilometer, ca 3 ggr per vecka och max 3-4 km per tillfälle. Jag har alltså trots det och trots att jag har bra skor fått ont i framför allt högra vaden efter några veckor, och tvingats vila. Vilat 1-2 veckor och sen försökt igen, men problemen har återkommit.

Det jag till slut tvingats erkänna är att det hela måste få ta längre tid! Jag kan inte leva på gamla meriter. Jag måste börja med så låg intensitet att jag nästan skäms :)

Jag har nu anammat ett extremt lugnt och långsamt stegrande träningsprogram jag hittade i den här boken. Det känns nästan löjligt. Knappt idé att byta om, liksom. Om jag följer programmet tar det 12 veckor med 3 pass i veckan innan jag springer 5 km. Sen tar det ytterligare 12 veckor innan jag springer en mil.

Långsam stegring av intensitet och distans gör förhoppningsvis att senor, leder och vad det nu kan vara hinner byggas upp i mina över 50 år gamla ben :) Jag hoppas och tror att det kan vara en väg för just mig att komma igång igen.... Jag försöker i alla fall!

Hela detta inlägg känns "fruktansvärt" bekant. Har gjort precis samma. Efter att upprpade gånger fått lägga ned löpningen pga knäskador följde jag programmet i boken du nämner (men en tidigare upplaga) Första passet var 2X1 minut löpning med 5 min gång mellan. Pinsamt! Tur att man hade en enslig grusväg att träna på.
Men det har funkat. Nu springer jag sen några år tre mil i veckan :).
 

Lästips

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.
Hela detta inlägg känns "fruktansvärt" bekant. Har gjort precis samma. Efter att upprpade gånger fått lägga ned löpningen pga knäskador följde jag programmet i boken du nämner (men en tidigare upplaga) Första passet var 2X1 minut löpning med 5 min gång mellan. Pinsamt! Tur att man hade en enslig grusväg att träna på.
Men det har funkat. Nu springer jag sen några år tre mil i veckan :).

Underbart! Då kanske jag är på rätt väg :)
 
1:veckan i sammanfattning

Vecka 1
10/1 löpning ca:20 min okänd sträcka ca: 8-9km/h
11/1 Vilodag
12/1 vilodag
13/1 löpning ca: 6,5 km 10km/h Trött. Lite träningsvärk i vaderna
14/1 vilodag träningsvärk vader & baksida lår.
15/1 Löpning 10km 10km/h possitivt utpumpad efter passet Läs mer HÄR
16/1 Vilodag Stela vadmuskler
 
Man absolut INTE landa på hälen. Skaderisken ökar enormt att fatren bromsas upp. Man ska löpa på framfoten. Korta snabba steg och hög frekvens (speceillet nu när det är halt).

Kan bara säga att om du orkade springa 6,5 km utan att sätta i hälen först är du riktigt skapligt tränad. Att sätta i tårna först gör bara sprinters och möjligen medeldistanserna. Allt därutöver blir till att sätta i hälen och "rulla" över till tåfasen. Utgår från att du fick en skaplig träningsvärk dagarna efter. Men ...ge inte upp ! Du kanske tog till distansen i överkant för att vara första gången! Tycker att råden i inläggen ovan är helt OK utom det där med tålöpningen. Var inte rädd för vintern..... ut och spring på bra plogade vintervägar. Ta inte de med blankis.
Lycka till och berätta hur det går
hälsar
Junioren


Jag är själv väldigt positivt inställd till framfotslöpning, oavsett distans, men att stensäkert säga att det ena eller det andra är rätt skulle jag passa mig för att göra. Det finns ingen entydig forskning om vad som är bäst. Folk springer snabbt och långt med båda tekniker och folk skadar sig med båda tekniker. I teorin tycker jag ändå att en hel del talar för framfotslöpningen, främst ur skadehänseende.

Prova på och bilda dig en egen uppfattning.

zzeezz, oroa dig inte för tekniken. Sätt igång och spring så kommer du att hitta en teknik som passar dig. Man ska sätta igång när man bestämt sig.. annars kanske det inte blir av. Är du rädd för att springa utomhus så är löpband ett bra alternativ.

Så rätt! Många är så rädda för att träna "fel" att de inte tränar alls.

Den bästa träningen är den som blir av!
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips