Nödsändare, bra eller dåligt?

[Still Alive]

Still Alive: Jag skrev inte att ”vandringar skall genomföras utan teknik” som du uppfattade. Jag har varit noggrann med att skriva att jag inte kritiserar någons nödsändare och tycker att de ibland kan vara bra, exempelvis för äldre, detta i tidigare inlägg.

Trots det ser jag ett stort problem om uppväxande generationer tidigt gör sig beroende av att ständigt ha en livlina till civilisationen. Där ingår mobiltelefoner. En del av min självkänsla bygger på att jag vet att jag klarar mig själv utan att det känns obekvämt. Att känna sig beroende av en ”navelsträng” hela livet skulle sänka självkänsla och självförtroende. Det känns helt onaturligt. Jag vill att unga ska växa upp till fria och starka individer.

Misstänker att mobilberoende kan vara en inkörsport till nödsändare, att känna sig beroende av dem. Jag tycker mobilberoendet hos unga och en del medelålders är en sorglig sak.


Tänkte igår skriva om undantaget med kläder för minst 30 000 år sedan, men stök det för att undvika en textvägg. Tänkte också att kläder inte är nödvändigt för vandring i alla lägen.

Du skrev att vandringar inte skall kräva teknik. Vad menar du med "teknik"?
Vad tycker du om hjälptelefonerna på fjället? Är de också en "navelsträng" till civilisationen?
Att "klara sig själv" är en chimär. Ingen människa klarar sig själv. Man är alltid beroende av andra. När jag vandrar: kläderna jag bär har jag inte sytt själv, min utrustning har jag inte tillverkat själv, om jag lagar mat på mitt bensinkök så har jag inte tillverkat bensinen själv, jag övernattar ibland i övernattningsstugor som andra har byggt.

 

[Still Alive]

Ok, men varför kallas de för sändare då om de även är mottagare? Namnet är missvisande, men trots det förmodar jag att det inte går att samtala med personerna och kunna bilda sig en riktig uppfattning om personen verkligen ÄR i akut nöd, eller bara är en "simulant" som fejkar sin skada eller livshotande sjukdom .

Nu blev det ännu svårare att ta dig seriöst.

 

[-Fredrik-]

Jo, det är precis så jag skulle resonera med en nödsändare. Kan jämföras med om jag är på sjön under tveksamma förhållanden och har mobiltelefon eller radiosändare. Är man helt själv och inte kan kontakta någon för att få hjälp, och vet att ett misstag kan leda till döden, så är man mer försiktig.

Så du tar med dig mobiltelefon eller radiosändare på sjön?

Det är väl också onödigt med tanke på alla som har seglat långt och länge utan sådana hjälpmedel under många hundra år.

Är det inte ett stort problem att man har använt en massa teknologi på sjön i nyare tid? Varför denna livlina? Varför ska inte nyare generationer lära sig att klara sig själva?

 

[Totteman]

Ok, men varför kallas de för sändare då om de även är mottagare? Namnet är missvisande, men trots det förmodar jag att det inte går att samtala med personerna och kunna bilda sig en riktig uppfattning om personen verkligen ÄR i akut nöd, eller bara är en "simulant" som fejkar sin skada eller livshotande sjukdom .

De heter inte nödsändare, i alla fall inte den InReach som jag har. På Garmins hemsida står det kommunikationsenhet. https://www.garmin.com/sv-SE/c/outdoor-recreation/satellite-communicators/

Men, nog om det. Det kan kallas nödsändare tycker jag, i folkmun när man pratar om dem.

 

[Gamla_Sverige]

Still Alive: Med ”teknik” menar jag moderna prylar som kostar pengar. Man ska kunna vandra med de enkla medel som människor har haft i alla tider.

Hjälptelefonerna är lokala ”livlinor”, inte en ”navelsträng” som man inte kan skiljas från. Skulle det finnas hjälptelefoner överallt blir effekten den jag är rädd för.

Med att ”klara sig själv” menas att vara oberoende av andra under en period. Det betyder inte att man låter bli att använda saker som andra har tillverkat.


-Fredrik- : Radio vid båttrafik, bilbälte och exemplen du skrev igår (cykelhjälm, skidhjälm, barnstolar) är alla exempel på säkerhetsutrustning för att reducera riskerna hos mänskliga produkter. Skapar man en riskabel produkt är det naturligt att försöka minska riskerna, även om det ibland har tagit tid. Vandring och andra säkra sysselsättningar som vi har ägnat oss åt i alla tider är naturliga och ska inte kräva modern säkerhetsutrustning, även om man givetvis får använda sådan.

 

[Still Alive]

Still Alive: Med ”teknik” menar jag moderna prylar som kostar pengar. Man ska kunna vandra med de enkla medel som människor har haft i alla tider.

Hjälptelefonerna är lokala ”livlinor”, inte en ”navelsträng” som man inte kan skiljas från. Skulle det finnas hjälptelefoner överallt blir effekten den jag är rädd för.

Med att ”klara sig själv” menas att vara oberoende av andra under en period. Det betyder inte att man låter bli att använda saker som andra har tillverkat.


-Fredrik- : Radio vid båttrafik, bilbälte och exemplen du skrev igår (cykelhjälm, skidhjälm, barnstolar) är alla exempel på säkerhetsutrustning för att reducera riskerna hos mänskliga produkter. Skapar man en riskabel produkt är det naturligt att försöka minska riskerna, även om det ibland har tagit tid. Vandring och andra säkra sysselsättningar som vi har ägnat oss åt i alla tider är naturliga och ska inte kräva modern säkerhetsutrustning, även om man givetvis får använda sådan.

Hur gammal får en pryl högst vara för att få kvala in till att kallas "modern"? Varför händer det att folk dör under vandring om det är en "säker" sysselsättning? Varför finns det hjälptelefoner i fjällen om det är "säkert" att vandra? Vilka sysselsättningar är "naturliga"? Vad utmärker en "naturlig" sysselsättning?

 

[Totteman]

Allt går på repeat, svaren alltså.

Men, det finns mer att säga: TS frågade om det var bra eller dåligt med nödsändare.

Det verkar vara så att de som skaffar en nödsändare är nöjda med det, och de som inte har en nödsändare klagar på de som har en nödsändare. Argumenten hos den/de som klagar varierar.

Personligen anser jag att nödsändaren är bra för att jag kan skicka ett meddelande hem att allt är ok. Sedan kan jag få hjälp om det skiter sig helt.

Jag anser dock att den viktigaste egenskapen man bör ha när man vandrar i fjällen är att man har lite sunt förnuft. Sedan kan det gå helt åt pepparn, och då är det bra att kunna få hjälp.

 

[Still Alive]

Allt går på repeat, svaren alltså.

Men, det finns mer att säga: TS frågade om det var bra eller dåligt med nödsändare.

Det verkar vara så att de som skaffar en nödsändare är nöjda med det, och de som inte har en nödsändare klagar på de som har en nödsändare. Argumenten hos den/de som klagar varierar.

Personligen anser jag att nödsändaren är bra för att jag kan skicka ett meddelande hem att allt är ok. Sedan kan jag få hjälp om det skiter sig helt.

Jag anser dock att den viktigaste egenskapen man bör ha när man vandrar i fjällen är att man har lite sunt förnuft. Sedan kan det gå helt åt pepparn, och då är det bra att kunna få hjälp.

Bra sammanfattat.

 

[Gamla_Sverige]

Still Alive: Du har svaren på flera av frågorna ovan, d.v.s. saker vi gjort/haft i alla tider. Det jag vänder mig mot är att göra människor beroende av modern teknik som exempelvis ständig uppkoppling för att känna sig trygga.

Totteman: Jag har inte klagat på de som använder nödsändare, och känner inte till någon som har gjort det.

 

[Still Alive]

Still Alive: Du har svaren på flera av frågorna ovan, d.v.s. saker vi gjort/haft i alla tider. Det jag vänder mig mot är att göra människor beroende av modern teknik som exempelvis ständig uppkoppling för att känna sig trygga.

Totteman: Jag har inte klagat på de som använder nödsändare, och känner inte till någon som har gjort det.

Om jag förstår dig rätt: "moderna" saker är sådant vi haft i alla tider och "naturliga" sysselsättningar är sysselsättningar människor ägnat sig åt i alla tider. Är det så du menar?
Du svarade inte på frågorna nummer 2 och 3. Om du inte kan svara på de frågorna går det bra att säga det.

 

[pooll]

Hur gjorde ni innan nödsändarna fanns? För det är ju inte så länge. Gick ni bara stugleder och i stora sällskap? Eller gick ni ensamma men var rädda?

Jag är mest rädd för björn, glaciärer, stup och svåra vad, men skulle aldrig falla mig in att vada om det inte verkar säkert, och jag ser botten. Rapaälven och liknande går bort för mig.

 

[Still Alive]

Hur gjorde ni innan nödsändarna fanns? För det är ju inte så länge. Gick ni bara stugleder och i stora sällskap? Eller gick ni ensamma men var rädda?

Jag är mest rädd för björn, glaciärer, stup och svåra vad, men skulle aldrig falla mig in att vada om det inte verkar säkert, och jag ser botten. Rapaälven och liknande går bort för mig.

Jag gick utan. Men det betyder inte att jag vill vara utan nu. Jag skulle inte vilja vara utan Utsidan heller, även om jag levt större delen av mitt liv utan. Jag har levt större delen av mitt liv utan internet, men jag skulle absolut inte vilja vara utan nu. Jag har vandrat utan GPS, men föredrar att använda GPS numera. Jag känner inget krav på mig att jag måste göra på ett och samma sätt igenom hela livet. Hur gjorde du på den tiden inte webben fanns och du inte kunde skriva anonyma inlägg?