Nödsändare, bra eller dåligt?

Risk att många blir alltför beroende av moderna hjälpmedel i vildmarken, och att basic kunskaper & självförtroende förloras.

Yes !! :cool::)

Ja, lite som ett sluttande plan brukar sådant här kunna vara, det är inte omöjligt att även detta glider över mot någon typ av både personligt och kollektivt beroende.

Idag börjar det ses det som en bra säkerhetspryl med nödsändare, om 10-15år ser kanske kollektivet dom som hemska tanke går utan som omdömeslösa idioter.

På det personliga planet riskerar grundkunskaperna att falla i dvala och inte läras ut vidare när den bekväma elektroniken ges företräde.
Skulle var intressant med en siffra på hur många procent av fjällvandrarna i Sverige som hjälpligt kunde ta ut en kurs med hjälp av karta och kompass före respektive efter GPS/Mobilernas intåg ?
Jag gissar att siffran gått ned rejält.

Fjällkarta och kompass.....varför då, det är ju stenålder?.....vi har ju GPS i Mobilen.
Säkerhetstänk på vandringen....-öh,vadå?...-vi har ju nödsändare.
Hoppsan, batteriet tog lite slut.....Hjääälp. :ROFLMAO:
 
Senast ändrad:

xoxoxo

Temp. avstängd
Ja, lite som ett sluttande plan brukar sådant här kunna vara, det är inte omöjligt att även detta glider över mot någon typ av både personligt och kollektivt beroende.

Idag börjar det ses det som en bra säkerhetspryl med nödsändare, om 10-15år ser kanske kollektivet dom som hemska tanke går utan som omdömeslösa idioter.

På det personliga planet riskerar grundkunskaperna att falla i dvala och inte läras ut vidare när den bekväma elektroniken ges företräde.
Skulle var intressant med en siffra på hur många procent av fjällvandrarna i Sverige som hjälpligt kunde ta ut en kurs med hjälp av karta och kompass före respektive efter GPS/Mobilernas intåg ?
Jag gissar att siffran gått ned rejält.

Fjällkarta och kompass.....varför då, det är ju stenålder?.....vi har ju GPS i Mobilen.
Säkerhetstänk på vandringen....-öh,vadå?...-vi har ju nödsändare.
Hoppsan, batteriet tog lite slut.....Hjääälp. :ROFLMAO:

Med samma logik kan väl kartan blåsa i väg? ;)
 

Lästips

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.
Med samma logik kan väl kartan blåsa i väg? ;)
Det hände faktiskt mig i somras! En sådan sak som inte får hända. Det felade i rutinerna. Jag skulle "bara" snabbförvara den stora översiktskartan i ytterfacket på Exped-Lightning-säcken en stund fram till nästa stopp, men måste ha glömt att den var där och av misstag svept med den upp ihop med vattenflaskan, blåsigt så...

I det fallet hade jag en mindre karta i byxfickan för större delen av turen runt Helags-Predikstolen-Västra Helsgsskaftet, men den nordligaste delen saknades och fanns på den bortblåsta stora kartan.

Det blev till att planera för att få mobilbatteriet att räcka.

Jag hade också stor nytta av att ha studerat kartan en del innan. Området kring Buarka-Ekorrhammaren var nytt för mig och inte minst branten ner till Ekorrpasset krävde absolut karta för att inte hamna fel. I stora drag hade jag bilden i huvudet, men jag är väldigt glad att mobilen funkade.

Kontentan är att INTE jinxa med rutiner och förvara saker på nya eller tillfälliga ställen osv, det är en jätteviktig del i säkerhetstänket när man vandrar ensam att INTE laborera ens med småsaker utan vara väldigt noga. (På tal om parallella tråden om ensamvandring).

Vad gäller nödsändare så ser jag det inte som nödvändigt, men om du har en, varför lämna den hemma? Eller om du inte har en, men ska göra typ en ensamvandring i oländig terräng där du vet att du inte kommer möta någon, och det finns möjlighet att med en knapptryckning och några hundra hyra en, varför inte göra det..? Jag förstår inte. Jag har gjort ensamvandringar i öde trakter utan nödsändare tidigare, men efter att ha läst på och upptäckt möjligheten, varför skulle jag inte..? Förstår inte.

Jag började med en tung PLB, sedan har jag hyrt och till slut köpt en Garmin Mini på 100 g.

I grunden finns förstås annat säkerhetstänk, såsom rutiner ;) bra planering med alternativa rutter, kartan i huvudet och påläst, utrustning osv. Nödsändaren är en bonus och friskrivning inte från det andra.

Det funkar utan, absolut, men om du har möjlighet att ta med en, vad är problemet?
 
Senast ändrad:
Bra inlägg Elvah

Jag tycker egentligen inte det är själva sändaren som är problemet, utan lättillgängligheten att larma. Jag tror att människan generellt tar de "lätta vägarna" om möjligheten finns, och att antalet icke-akuta larm ökar om det blir enklare, dvs onödiga larm som det inte hade ringts 112 för hemma, och det står klart och tydligt vad ett nödnummer ska användas för. Det är akut fara och det ska krävas akutsjukvård, annars blir man inte heller medtagen i ambulansen hemma. Då är det taxi som gäller. Så där finns ett problem, som också fjällräddarna vittnar om, att framkörningsavgiften inte går att komma ifrån om man på plats bedömer att personen inte har rätt att åka med fjällräddningen, utan får ta helikoptertaxt. Det hade lättare kunnat undvikas om det krävdes telefonkontakt innan för att flyga ut, istället för ett pip, eller kort textmeddelande.

Men om prylen används för att kontakta familj och vänner under turen har ju förstås ingen betydelse, men det borde va underförstått.
 
dvs onödiga larm som det inte hade ringts 112 för hemma, och det står klart och tydligt vad ett nödnummer ska användas för. Det är akut fara och det ska krävas akutsjukvård, annars blir man inte heller medtagen i ambulansen hemma. Då är det taxi som gäller.
Intressant.

Fjällvandraren ringer in och säger att de har en person med bruten ben som inte klarar av att ta sig de två milen till bilen. Operatörer säger att eftersom det inte är akut så ska de ska ta en taxi eller komma tillbaka när det är akut.

Personen, ligger och väntar några dagar, kravlar fram några meter för att tillslut ringa igen eftersom han är dehydrerad, kall, har slut på mat och håller på att dö. Då startar de en aktion men eftersom vädret är dåligt hinner personen dö innan de kommer fram.
 
Intressant.

Fjällvandraren ringer in och säger att de har en person med bruten ben som inte klarar av att ta sig de två milen till bilen. Operatörer säger att eftersom det inte är akut så ska de ska ta en taxi eller komma tillbaka när det är akut.

Personen, ligger och väntar några dagar, kravlar fram några meter för att tillslut ringa igen eftersom han är dehydrerad, kall, har slut på mat och håller på att dö. Då startar de en aktion men eftersom vädret är dåligt hinner personen dö innan de kommer fram.
??? Vad vill du ha sagt med det här inlägget?
Tror du på fullt allvar att räddningstjänsten och fjällräddarna jobbar så?
 
Bra inlägg Elvah

Jag tycker egentligen inte det är själva sändaren som är problemet, utan lättillgängligheten att larma. Jag tror att människan generellt tar de "lätta vägarna" om möjligheten finns, och att antalet icke-akuta larm ökar om det blir enklare, dvs onödiga larm som det inte hade ringts 112 för hemma, och det står klart och tydligt vad ett nödnummer ska användas för. Det är akut fara och det ska krävas akutsjukvård, annars blir man inte heller medtagen i ambulansen hemma. Då är det taxi som gäller. Så där finns ett problem, som också fjällräddarna vittnar om, att framkörningsavgiften inte går att komma ifrån om man på plats bedömer att personen inte har rätt att åka med fjällräddningen, utan får ta helikoptertaxt. Det hade lättare kunnat undvikas om det krävdes telefonkontakt innan för att flyga ut, istället för ett pip, eller kort textmeddelande.

Men om prylen används för att kontakta familj och vänner under turen har ju förstås ingen betydelse, men det borde va underförstått.
Hur många larm är onödiga?
 
(...)
Jag tycker egentligen inte det är själva sändaren som är problemet, utan lättillgängligheten att larma. Jag tror att människan generellt tar de "lätta vägarna" om möjligheten finns, och att antalet icke-akuta larm ökar om det blir enklare, dvs onödiga larm som det inte hade ringts 112 för hemma, och det står klart och tydligt vad ett nödnummer ska användas för. Det är akut fara och det ska krävas akutsjukvård, annars blir man inte heller medtagen i ambulansen hemma. Då är det taxi som gäller. Så där finns ett problem, som också fjällräddarna vittnar om, att framkörningsavgiften inte går att komma ifrån om man på plats bedömer att personen inte har rätt att åka med fjällräddningen, utan får ta helikoptertaxt. Det hade lättare kunnat undvikas om det krävdes telefonkontakt innan för att flyga ut, istället för ett pip, eller kort textmeddelande.
Med risk för OT och upprepning: jag har ju försökt argumentera för motsatsen, dvs att det totalt sett snarast blir lönsamt för samhället om fler använder nödsändare. Kan inte se att du bemött detta. Ökat antal larm är inte lika med ökad totalkostnad. Det eventuellt ökade antalet (även det bara ett antagande) kan mycket väl uppvägas av att man tack vare positionsangivelsen kan flyga rakt på "målet", samt inte minst göra det innan skadeläget förvärrats.

Klassiska exempel på situationer utan nödsändare:
1. anhöriga larmar först efter att det varit tyst längre än planerat; den försvunnes position är okänd och ett omfattande dyrbart sökpådrag utlöses. I vissa fall helt i onödan, vandraren har bara blivit försenad. Vi har ett färskt exempel på det senare.
2. kamrat eller förbipasserande larmar först efter att lyckas nå en punkt med mobiltäckning; den skadade får lämnas ensam, med allt vad det innebär av risk för att hens tillstånd förvärras utan hjälp. Den larmande kanske inte heller kan ange hens exakta position.
3. Den skadade försöker själv ta sig fram till någon punkt med nödtelefon eller mobilnät, med risk för att hens skador/tillstånd förvärras.

Ingen av oss har någon "skarp" statistik på det slutliga utfallet (vore nog svårt att få ihop någon meningsfull, det är för många "störningsfaktorer"). Vi gör var sin serie antaganden och rimlighetsbedömningar. Vi hänvisar till olika räddningstjänsters uttalanden och erfarenheter (varav mina direkt inhämtade; hur har du fått till dig dina? Och gäller dessa uttalanden "hela kedjan" eller bara att antalet larm ökat?). Utfallet kan ju även skifta mellan olika sorters bergs- och naturområden.
Jag delar som sagt inte alls din tvärsäkerhet om var det landar i slutänden..

***
F.ö. tror du visst fortfarande att en InReach endast ger envägskommunikation, men det är ju inte sant. Människan i andra änden kommer att hålla kontakt med dig; dels för att just se om du är kontaktbar (är du inte det flyger de in direkt), dels för att bena ut skadeläget och -sorten, dels för att kunna ge råd. Det har hänt att operatören guidat ut den larmande ur ett nödläge och alltså sparat in en utryckning.
Det är svårt att skriva på den lila mojängen, om man inte kunnat koppla den till mobiltelefonens tangentbord, så det är klokt att på förhand lägga in ett antal genomtänkta standardsvar. Funkar inte det heller, är operatörerna vana att använda sig av en serie ja/nej-frågor som kan basvaras med en knapptryckning och stegvis benar ut skadeläget.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips