När "ska" man börja åka skidor med sina barn?

[Niclas]

Skidvana avgör tycker jag

När ett barn kan börja åka i backe beror mest på barnet. När barnet kan hantera skidor på platten och har vana av att det glider under fötterna kan man börja i backe.

Vår dotter som var två år i vintras började åka längdskidor på platten, men har innte alls balans för att åka ens små backar. I vinter kommer det säkert att gå bättre.
Mina brorsbarn har börjat vid 3 resp 4 års ålder. Den ena väldigt motoriskt duktig tidigt.
En del kommer kanske inte få ordning på ben och armar förrän de är 5 år.

Med skidor på platten ser man om de kan få ordning på det.

/ N

 

[Öhrnell]

Ett annat sätt att "smygstarta" skidvanan, är att dra barnet efter sig på platten i en stav, och leka att mamma är knapplift. (Om man nu är i ett sådant läge att man ändå har en uppsättning slalomgrejer i barnstorlek till hands, men ingen längdutrustning.)

 

[Jockemeister]

Fördelen..

Som tyckte jag med skidskola till våra två grabbar (då på 4 och 6 år) var att det blev lite mera "jävlar anamma" i dom. När pappa försökte lära dom var det mycket lättare att lägga sig ner och sura om det inte gick så snabbt att lära sig som dom önskade (nu är ju jag iofs ingen mästerpdagog heller), medans i skidlekis var det bara upp och på det igen. Efter bara ett par dagar kunde jag ta med mig glinen efteråt i röda backar utan större missöden.

//Jocke

 

[jcederli]

2 åring i backen

Vi tog med vår Melker uti i backen när han fyllde två på ett par leksaksskidor, rekommenderas inte gick sönder direkt och var som ett par tvålkoppar under fötterna. Hyrde riktiga skidor och pjäxor och han stog stadigt. Åkte mellan benenen på oss och bandlift själv. Har nu köpt riktiga skidor till honom och han har åkt totalt 7-8 dagar ibland 10 minuter som längst kanske 1 timma. Han kan nu åka själv stadigt raktfram mellan mamma och pappa c:a 10-15 meter. Han tycker bäst om barnbackar med djur och tunnlar man kan ta sikte på och liften som är höjdpunkten på skidåkningen. Jag tycker det är lättast att ha vanliga skor på mig och springa bredvid honom med en stav som han kan hålla i för att bromsa. Mitt tips är skaffa rikitga grejor och åk så länge som barnet tycker det är roligt, dom kan mer än man tror.
Han har flera gånger velat åka skidor efter att snön nu har smält vilket värmer hans skidtokiga pappas hjärta.
Låt det snöa
Johan

 

[seobserver]

Det är skönt med plastbackar

så kan man få fart i snönerven igen även hos de mindre folket...Alla dagar passar det ju inte att åka till en glaciär för lite sommarskoj....

 

[flanell]

Hm. Jag tror säkert att skidskola är bra, men de flesta jag känner har lärt sig av sina föräldrar och sedan fortsatt själva. Sen kanske inte föräldrarna kan lära ut "rätt" teknik alla gånger, men det beror väl på vad man har för ambitioner med skidåkningen. Om man satsar på en karriär inom den alpina världen kanske man är hämmad av att ha haft en taskig start med mamma i fyraårsåldern, men om målet är att man ska ha nöje av att helskinnad ta sig ner för backar för nöjes skull spelar det väl inte så stor roll om det ser snyggt ut eller inte - så länge man känner sina begränsningar.

I denna tid då i stort sett all utbildning ska utföras av pedagogiska experter, tror jag dessutom att det är viktigt för familjesammanhållningen om barnen faktiskt får lära sig saker av sina föräldrar också, och inte bara vara hänvisade till lärare av olika slag. Men det gäller naturligtvis att man har tålamod att förklara, stötta och visa och kanske också torka tårar när det inte går så bra. Känner man att man inte fixar det så ska man absolut anlita en skidskola. Vissa barn har ju dessutom lättare att ta till sig information och kritik från andra än de egna föräldrarna, och då kan det ju också vara bra med en utomstående lärare, men jag tycker inte att man kategoriskt kan döma ut föräldrar som skidlärare till de egna barnen.

Jag vill nog också gärna få igång dig när det gäller "hundkopplen". För oss var det helt naturligt att testa den på barn nummer två. Vi visste att hon hade både modet och lusten och en bra balans i övrigt, men hon hade jättesvårt att "böja på knäna och puta med rumpan". Med selen på plats kom motståndet vid höftböjarna precis lagom. Efter ett par åk hade hon själv fått kläm på hur bra det gick att hålla balansen, stanna och svänga när hon inte längre höll benen raka och ville luta sig bakåt. Med ettan var det aldrig något problem, så då hade vi inte en tanke på sele.

mycket bra inlägg! instämmer till fullo.

bra att det ständiga idisslandet av att man "måste" gå i skidskola ifrågasätts lite, det är ett försäljningsargument, precis som vilket som helst, från någon som säljer nå´t...

 

[Janna]

maste saga att skidskola faktiskt var jattebra for var ny snart 4-ariga tjej. Vi testade sjalva med henne nar hon var 2.5, funkade inte sa varst bra, sen nar hon var drygt 3 fick hon ga i 'skidskola' i USA nar vi bodde dar; larde sej att bade ploga och svanga lite, lite senare den sasongen , nar hon var drygt 3.5 gick hon i 'riktig' skidskola i Chamonix och larde sej aven att stanna + aka slaplift.
Saklart kan man lara ungarna sjalv, jag har dock markt att mitt och makens talamod och pedagogiska teknik inte alltid ar perfekta; samt att barnen sjalva faktiskt skarper till sej och ar mkt mer fokuserade nar det ar en 'riktig' larare som aker med dem. Dessutom traffar de ju andra sma barn i gruppen, vilket alltid hjalper.
Personligen gillar jag inte sele-grejen; att lara sej just stanna sjalv kanns som ett viktigt moment som man bor lara sej asap. Man ser jattemanga barn som liksom hanger i selen och egentligen inte har nagon kontroll sjalva, tycker jag.
Sverige vs Alperna tex ar ju en smakfraga; a ena sidan kan jag halla med om att Sverige kanske 'racker' nar man har smabarn, a andra sidan ar det ganska schysst att vara i ett omrade med riktigt bra akning nar man kanske bara har ett par timmar pa sej att aka medan barnen ar i skidskolan eller blir passade av ngn anhorig eller kompis.
Vart att notera ar att i USA (forvantat) och Frankrike (!) ar det inte tillatet att aka utfor med barn i babycarriern pa ryggen, jag ahr inte sjalv blivit utskalld pga detta men vanner till mej har rakat ut for det. Sjalv skulle jag nog inte heller vilja, aven om jag vet att jag beharskar akningen sa kan det ju alltid komma ngn knappskalle och kora pa en! (vandra och aka langdskidor daremot ar ju perfekt med barnen pa ryggen!)

 

[flanell]

det har väl lite och göra med också om man ska avla fram ett elit-barn, eller om man lägger ribban vid harmoni & glädje...

 

[Freija]

Vår son åkte för första gången i vår, 2,5 år gammal. Tanken var att vi skulle vänta till nästa år, men så hade våra vänner med sig ett par barnskidor som han fick prova. Han åkte i en väldigt snäll barnbacke, lärde sig snabbt att åka knappliften själv och vågade åka själv på skidorna (utan att hålla i mammas/pappas stav) efter ett par dagar. Hans "skidlärare" var först mamma och pappa som åkte med, sedan kompisarnas dotter på tio år. Han hade jätteroligt och åkte utan problem en timme åt gången.
Om det var meningsfullt? Tja, lika meningsfullt som allt annat man gör med barnen för att de ska ha roligt... Däremot tror jag inte att det var avgörande för hans liv som slalomåkare...


/F

 

[Stalle]

Enkelspårigt?

Det känns som att alla ser väldigt enkelspårigt på hur man lär ut skidåkning till sina barn?
-Antingen skidskola eller inte, antingen hundkoppel eller ej. För oss har det varit ganska enkelt. Från att barnen varit drygt 3 år så har de gått ett par timmar på skidskola på förmiddagen, sen kanske lite "lekåkning" i barnbacken avbrutet med en tur med pappa med hundkoppel i "Stora liften". -Det viktiga är att man försöker göra det utifrån barnens glädje och lust. Ibland vill dom hellre bara springa omkring och leka med kompisarna i snön och då får man komma ihåg att ingen skidglädje lärs ut genom att tvinga upp gråtande ungar i backarna.
Resultatet för oss: Två skid/bräd-tokiga tonåringar som tömmer föräldrarnas konton i jakt på nya skidupplevelser. -Precis som det ska vara...

-Just det: Eloge till alla de olika skidlärare vi genom åren haft i Åre-backarna. -Håller med någon tidigare skribent i tråden att överlag är de jäkligt bra och pedagogiska. Väldigt få har varit mindre bra. -Härligt och värt vartenda öre!