När "ska" man börja åka skidor med sina barn?

Efter att väntat en tid så har min första dotter trillat in. Mycket skoj.
Men som den skidtokiga nyblivna far man är så undrar man ju när det anses klokt att börja åka lite utför med det lilla livet.

Pappa längtar så!

Tar tacksamt emot tips på anläggningar där barn och föräldrar (med några säsonger i Frankrike) kan få okej utbyte av skidåkningen.

Resan börjar i Skåne.
 
Vår äldsta började när hon var fem - och lillasyster var då tre och fick halka med på ett bananskal. Den första gången gick väl inte så bra, men förra vintern när de var fyra och sex lärde sig båda ordentligt. Äldsta dottern gick från att vara Bambi på hal i till att själv få åka i samma backar som mamma på en vecka. Några skiddagar senare fixade hon att själv åka släplift (bygelvarianten, inte bara knappliften). Lillasyster kom i alla fall till det stadiet att vi törs släppa henne fritt där det är flackt. Annars använder vi sele eller låter henne åka framför våra ben.

Men det finns ju föräldrar som har med småbarnen på ryggen när de är ute och åker, så du kan nog börja när du vill med att ta upp dem på fjället, även om de inte står på egna ben.

Ett tips är att undvika fjällen under skolloven. Det är lättare att lära barnen åka om man har hela backen till sitt förfogande.
 
Tills tjejen är c:a fyra år är det viktigaste att mamma och pappa är nära. För en skidåkare betyder det antingen att åka någonstans där man kan lita på att ordna tillförlitliga, trygga barnvakter eller involvera släkt och vänner att följa med.
Ort och land spelar mindre roll.

Efter fyra år brukar vänner bli viktiga. En bra "lektant "med rätt språk funkar också. Plötsligt blir Sverige ett bra alternativ. Medans barnen går på skidlekis kan föräldrarna hinna med ett par åk tillsammans. För oss betydde det Sverige. Sälen är för flakt och för långa köer, Åre för dyrt om man vill åka flera veckor. Härjedalen och Hamra duger.

Själva skidåkandet fungerar inte helt bra motoriskt förrens vid 4, eller tom 6 när cykling och simning fungerar hyfsat. Det handlar om barnets egna mognad, när det kan styra vänster och höger sida av kroppen var för sig. Men att ta sig ned för backar i huvudfotingstil fungerar mycket tidigare. Vår yngste stod på slalomskidor med knappa två, men tyckte inte att det var roligt mer än 5 minuter i taget. Det året vet jag inte längre om jag åkte något alls själv även om vi var tre veckor i skidorter.
Med fyra tog han sig ner för röda backar i plogstil med händerna på knäna. Själv fick jag i alla fall tillfälle för egen teknikträning.

Den äldre är nu 12. Från och med i vinrtras är han en skidfanatiker och åker nästan ifrån mig. Då är han inte riktigt den mest atletiska av alla barn, men gillar att göra något tillsammans med föräldrarna.

Gav det dig några nya perspektiv? :-D
 
Ä n t l i g e n

Efter att väntat en tid så har min första dotter trillat in. Mycket skoj.
Men som den skidtokiga nyblivna far man är så undrar man ju när det anses klokt att börja åka lite utför med det lilla livet.
...
.
Mina föräldrar tog mig till slalombacken när jag var 2 1/2 år. Mycket bök för dem.
Roligt för mig - sägs det. Mina föräldrar hade igen det genom att jag efterhand mer och mer lärde mig åka mer och mer självständigt. Dubbel glädje med andra ord.

Personligen tror jag att den "nedre" gränsen ligger i de fysiska förutsättningar för fot och pjäxa. Det finns ju rejält små pjäxor.
När barnen är så små så får ju föräldern vara vaken på förståndet eller avsaknaden av förståndet...

Men det barnet får en förhoppningsvis lååååååååååång skid karriär nedför.
 
Rätt skidor för vikten

är viktigt. Styva pjäxor och kängor är inte bästa starten. Solatuns timglasformade barnskidor rekommenderas bestämt! Det är barnet och inte almenacken som avgör när det är dax. Dottern började 3 månader gammal följa med ut på skidutflykter och vid ca 3,5 ville hon själv, då kom det ett par skidor och ett par pjäxor av rätt storlek snabbt. (Till föräldrarna rekommenderas dubbla undisar i början.)
Egna backar med barnlift rekommenderas starkt, skidlärare oxså! Vi började i fjällen under säsong när hon var 5 och vid 7 passerde hon de flesta vuxna...nya pjäxor och skidor med stavar i takt med behovet, det blev ofta.
Väl värt investeringen och begagnade grejor kan gå vidare till småsyskon och bekantas barn...
Lycka till, snart nog ser du bara spåren av henne och liftkorten kommer att bli dyrare så börja i tid...
//J
 
Treochetthalvt är ett standardsvar ifrån oss skidlärare.
Innan den åldern är barnen sällan mogna nog att börja stå på skidor, de saknar helt enkelt den kroppskontroll som behövs och det resulterar oftast i en ovilja att pröva igen, något som kan sitta i i många år!
Att skicka ungen på skidskola är faktiskt väldigt väldigt bra, även om det kan tyckas lite dyrt.
Att lära själv funkar väldigt ofta väldigt dåligt. Pappa tycker att han är så stor och duktig, och han har minnsan åkt skidor i sioså många år...men dessvärre räcker inte det när man ska lära ut skidåkning till barn.
Att låta sitt barn ploga ned för en röd backe, tja då har man nog kanske missat väldigt mycket som man hade fått genom en skidskola. Och be mig inte ens att börja om det där med att åka med ungen i ett hundkoppel....=)
 
Hej,

Grattis!

Jag har börjat med mina i 4-5 års åldern, i barnbacken. En sele tycker jag är perfekt, då kan man minska på kontrollen efterhand som dom får kontroll själva (och samtidigt undvika att dom far iväg som projektiler). Skidskola är säkert bra, men jag tycker själv att det är kul att vara med dom när dom lär sig, och att så småningom ge sig ut i blåa backar...
 
Att lära själv funkar väldigt ofta väldigt dåligt.
Jag tvivlar på att det finns några undersökningar som kan bekräfta eller dementera det påståendet, men jag känner många många barn som lärt sig av sina föräldrar eller andra vuxna och det har gått så bra så. Jag har också många gånger tyckt att de oftast lärt sig snabbare och blivit bättre skidåkare än barn som gått skidskola.

När mina barn var små och jag började åka med dem i backen upptäckte jag också snart att det var mycket lättare att lära dem än jag hade trott.
 
Att skicka ungen på skidskola är faktiskt väldigt väldigt bra, även om det kan tyckas lite dyrt.
Att lära själv funkar väldigt ofta väldigt dåligt. Pappa tycker att han är så stor och duktig, och han har minnsan åkt skidor i sioså många år...men dessvärre räcker inte det när man ska lära ut skidåkning till barn.
Att låta sitt barn ploga ned för en röd backe, tja då har man nog kanske missat väldigt mycket som man hade fått genom en skidskola. Och be mig inte ens att börja om det där med att åka med ungen i ett hundkoppel....=)
Hm. Jag tror säkert att skidskola är bra, men de flesta jag känner har lärt sig av sina föräldrar och sedan fortsatt själva. Sen kanske inte föräldrarna kan lära ut "rätt" teknik alla gånger, men det beror väl på vad man har för ambitioner med skidåkningen. Om man satsar på en karriär inom den alpina världen kanske man är hämmad av att ha haft en taskig start med mamma i fyraårsåldern, men om målet är att man ska ha nöje av att helskinnad ta sig ner för backar för nöjes skull spelar det väl inte så stor roll om det ser snyggt ut eller inte - så länge man känner sina begränsningar.

I denna tid då i stort sett all utbildning ska utföras av pedagogiska experter, tror jag dessutom att det är viktigt för familjesammanhållningen om barnen faktiskt får lära sig saker av sina föräldrar också, och inte bara vara hänvisade till lärare av olika slag. Men det gäller naturligtvis att man har tålamod att förklara, stötta och visa och kanske också torka tårar när det inte går så bra. Känner man att man inte fixar det så ska man absolut anlita en skidskola. Vissa barn har ju dessutom lättare att ta till sig information och kritik från andra än de egna föräldrarna, och då kan det ju också vara bra med en utomstående lärare, men jag tycker inte att man kategoriskt kan döma ut föräldrar som skidlärare till de egna barnen.

Jag vill nog också gärna få igång dig när det gäller "hundkopplen". För oss var det helt naturligt att testa den på barn nummer två. Vi visste att hon hade både modet och lusten och en bra balans i övrigt, men hon hade jättesvårt att "böja på knäna och puta med rumpan". Med selen på plats kom motståndet vid höftböjarna precis lagom. Efter ett par åk hade hon själv fått kläm på hur bra det gick att hålla balansen, stanna och svänga när hon inte längre höll benen raka och ville luta sig bakåt. Med ettan var det aldrig något problem, så då hade vi inte en tanke på sele.
 
Jag började åka på allvar i fyraårsåldern och har aldrig gått i skidskola. Jag tror det är viktigt att man i början låter det vara en lek för barnet och allt behöver inte vara så formaliserat och tillrättavisat. Skidskola kan säkert vara bra men det är långtifrån något måste. Efter något år började jag sen åka i Storklintens alpina och att ta kontakt med en alpinklubb kan ju vara något så småningom om barnet visar intresse.
 
när lära sig bromsa i skidskolan?

Treochetthalvt är ett standardsvar ifrån oss skidlärare.
Innan den åldern är barnen sällan mogna nog att börja stå på skidor, de saknar helt enkelt den kroppskontroll som behövs och det resulterar oftast i en ovilja att pröva igen, något som kan sitta i i många år!
Att skicka ungen på skidskola är faktiskt väldigt väldigt bra, även om det kan tyckas lite dyrt.
Att lära själv funkar väldigt ofta väldigt dåligt. Pappa tycker att han är så stor och duktig, och han har minnsan åkt skidor i sioså många år...men dessvärre räcker inte det när man ska lära ut skidåkning till barn.
Att låta sitt barn ploga ned för en röd backe, tja då har man nog kanske missat väldigt mycket som man hade fått genom en skidskola. Och be mig inte ens att börja om det där med att åka med ungen i ett hundkoppel....=)
Hej!
har vairt i Idre flera år i rad och syskonabarnen har gått i skidskola 3 år i rad och är mellan nu 6-8 år och de har lärt sig plogsvängar (även om de kallar det för struten), åka lift och att åka över gupp och annat men de har inte fått lära sig stoppsladd. Jag har (som "duktig åkare" men inte någon skidlärarutbildning) fått hålla extralektioner så ugnarn lärt sig stanna.
Jag tycker detta är en stor brist, inte minst ur säkerhetssynpunkt. Stoppsladd är viktigt tycker jag. Plogstopp är inte alls lika effektivt enligt min mening.
När anser ni att stoppsladd ska vara del av skidutbildning för barn. Jag tycker det bode ingå i första veckan (1,5h/dag i fem dagar tror jag skdiskolan var för barnen).

/Patrik, utan både barn och skidlärarutbildning hitills ;-)
 
pipopp; sa:
Med fyra tog han sig ner för röda backar i plogstil med händerna på knäna.
Oh, vi "släppte" vår lille i röda backar i plogstil - efter två veckor i skidlekis och 1 vecka i skidskola (på två säsonger). Röda backar gick faktiskt bättre än gröna och blå, för de svårare hade han respekt för och var uppmärksam på andra åkare, svängde och stannade ibland. I de lättare backarna ställde han sig och stog på rakt ner helt utan omdöme. Det kunde gå alldeles för fort.

Här är det på plats att tacka alla fantastiska skidlärare vi kommit i kontakt med genom åren. Gemensamt för dem har varit ett fantastiskt tålamod, vänlighet, pedagogisk "touch" för att motivera de försiktiga att våga och de våghalsiga att ta det lugnt utan att ta bort glädjen.
Skidlärarna åker med tre-fyra småttingar i extremt hukande ställning timme efter timme, lyfter dessa snömonster om och om igen när de ramlat och glädjs med varje framsteg. Hela tiden med värme och glädje gentemot barnen. Alltid med en ny övning i bakfickan för att det inte ska bli långtråkigt.
Jag tror att familjen sammmanlagt har gått igenom 12 skidskoleveckor på 10 år - inte en enda dålig lärare! Misstänker att utbildningen för skidlärare i Sverige är bra.
Barn lär sig också av andra barn, det motiverar att se kompisen som är lika stor och igår inte vågade åka lift alls åker ensam idag ..... Mamma och pappa kan inte motivera på samma sätt av naturliga skäl. Däremot på andra.

Skidskola är inte en motsats till föräldraträning. Resten av dagen får man öva med mamma och pappa.

Vi har erfarenhet av koppel också. När lillen var tre använde vi det för att bromsa honom, han var helt vild och älskade att åka fort, vägrade att bromsa hur mycket vi än bad, bönade eller tjatade. Att åke med honom mellan benen blev för tungt för ryggen efter ett par timmar (!!!).
Det året var det nödvändigt, annars hade vi varit tvugna att lämna backen. Men det blev surt året efter för han hade ju, som sagt, inte tränat på att stanna. Men äntligen var han mottaglig för samtal så det ordnade sig till slut.

Apropå stoppsladd - efter tre skidskoleveckor och 8 år ska man nog ha kommit i kontakt med det, det håller jag med om. Att däremot behärska stoppsladden kan ta längre tid. Det beror ju faktiskt på hur fort man åker också, och vilka skidor man har.
 

Liknande trådar