Jag har köpt ytterligare en kniv som kom idag. Här är lite bilder ifall någon är intresserad av denna modell. Den heter Mora Bushcraft Black och har ett rejält blad i kolstål. Jag vet inte vad det är för stål men eftersom det inte står något om Triflex gissar jag att det är Moras 1095 ekvivalent. Bladlängden är ungefär samma som den perfekta Mora Nr 2 och tjockleken är 3,2 vilket är strax över en millimeter tjockare än tvåan.
Jag köpte kniven eftersom jag gillar den nya Robust och tycker att knivarna får en bättre balans och ergonomi med det något tjockare bladet. Bladet har en anodiserad finish som är olik något jag tidigare sett på knivar. Det enda liknande jag sett är HA-modellerna av Trangias kök. Det rör sig inte om någon beläggning som på t ex ESEE's knivar utan det är ytan på själva stålet som är blankt svart och skyddar alltså från rost. Mycket snyggt och funktionellt! Naturligtvis kommer anodiseringen på slipfasen att försvinna vid slipning men det kommer bara göra kniven ännu snyggare. Till skillnad från Robust har Black en perfekt slipad 90-graders bladrygg med distinkta kanter som är perfekta för att rugga till fnöske eller använda tändstål. Det ska tilläggas att mitt exemplar anlände skarpare än moror brukar. Mycket vass men med en liten mikroegg som knappt går att se. Jag täljde en timme idag och det finns inte tillstymmelse till märke i finishen som verkar vara ganska slitstark.
Jag tycker om skaft-typen även om dess design på många sätt är diametralt motsatt det smidiga skaftet på Nr2. Detta skaft lägger stor tyngdpunkt vid god säkerhet med ett ordentligt fingerskydd samt ett stort gummigrepp som sitter fast i handen. I motsats till tvåans hala träyta vars spolformade skaft dock möjliggör maximal närhet och kontroll över eggen. Två olika koncept som är bra på olika saker. Black-skaftets rejäla och ergonomiska gummigrepp gör att man kan få en oerhörd kraft i skären. Jag kunde utan problem och med full kontroll skära av grova slanor. Den enda kniv jag har erfarenhet av med ett skaft som tillät lika kraftfulla snitt är Bark Rivers Aurora.
Minus för skaftet är att jag upplever materialet som lite för klistrigt. Jag har erfarenhet av det tidigare och vet hur slabbigt det blir med kåda och smuts. Fällkniven F1 har ett perfekt skaft och Black skulle vara ännu bättre om man använde sig av samma material (Thermorun) som har idealiska grepp och formegenskaper.
Det fantastiska kolstålsbladet med välgjord finish och lasergravyr.
Här jämförd med en äldre modell som jag köpte på Clas Ohlson för några år sen. Skaft-typen var helt ny då och jag antar att detta var ett test.
Jag gillade aldrig balansen i den här äldre kniven, det fanns ingen vikt alls i bladet och om läsaren någon gång använt en Leatherman Wave eller dylikt vet han/hon vad jag talar om. All vikt i handen och bladet går icke att förnimma. Något jag ogillar starkt.
Detta löses med den nya Black som har perfekt relation i förhållande till det kraftigare skaftet. (De äldre tunnare mora-bladen har god balans med de andra skaft).
Här jämförd med F1. En svart kol vs en vit rostfri.
Forts. följer.
Jag köpte kniven eftersom jag gillar den nya Robust och tycker att knivarna får en bättre balans och ergonomi med det något tjockare bladet. Bladet har en anodiserad finish som är olik något jag tidigare sett på knivar. Det enda liknande jag sett är HA-modellerna av Trangias kök. Det rör sig inte om någon beläggning som på t ex ESEE's knivar utan det är ytan på själva stålet som är blankt svart och skyddar alltså från rost. Mycket snyggt och funktionellt! Naturligtvis kommer anodiseringen på slipfasen att försvinna vid slipning men det kommer bara göra kniven ännu snyggare. Till skillnad från Robust har Black en perfekt slipad 90-graders bladrygg med distinkta kanter som är perfekta för att rugga till fnöske eller använda tändstål. Det ska tilläggas att mitt exemplar anlände skarpare än moror brukar. Mycket vass men med en liten mikroegg som knappt går att se. Jag täljde en timme idag och det finns inte tillstymmelse till märke i finishen som verkar vara ganska slitstark.
Jag tycker om skaft-typen även om dess design på många sätt är diametralt motsatt det smidiga skaftet på Nr2. Detta skaft lägger stor tyngdpunkt vid god säkerhet med ett ordentligt fingerskydd samt ett stort gummigrepp som sitter fast i handen. I motsats till tvåans hala träyta vars spolformade skaft dock möjliggör maximal närhet och kontroll över eggen. Två olika koncept som är bra på olika saker. Black-skaftets rejäla och ergonomiska gummigrepp gör att man kan få en oerhörd kraft i skären. Jag kunde utan problem och med full kontroll skära av grova slanor. Den enda kniv jag har erfarenhet av med ett skaft som tillät lika kraftfulla snitt är Bark Rivers Aurora.
Minus för skaftet är att jag upplever materialet som lite för klistrigt. Jag har erfarenhet av det tidigare och vet hur slabbigt det blir med kåda och smuts. Fällkniven F1 har ett perfekt skaft och Black skulle vara ännu bättre om man använde sig av samma material (Thermorun) som har idealiska grepp och formegenskaper.
Det fantastiska kolstålsbladet med välgjord finish och lasergravyr.
Här jämförd med en äldre modell som jag köpte på Clas Ohlson för några år sen. Skaft-typen var helt ny då och jag antar att detta var ett test.
Jag gillade aldrig balansen i den här äldre kniven, det fanns ingen vikt alls i bladet och om läsaren någon gång använt en Leatherman Wave eller dylikt vet han/hon vad jag talar om. All vikt i handen och bladet går icke att förnimma. Något jag ogillar starkt.
Detta löses med den nya Black som har perfekt relation i förhållande till det kraftigare skaftet. (De äldre tunnare mora-bladen har god balans med de andra skaft).
Här jämförd med F1. En svart kol vs en vit rostfri.
Forts. följer.
