Jag skulle säga att behovet av speciella "vandrarkläder" som är köpta och tillverkade specifikt för vandring i regel är överskattat. De flesta har redan nån sorts joggingbyxor, nån tunn jacka, långkalsingar, tröja/skjorta.. Det enda egentligt viktiga plagget är fungerande regnkläder. Och bra skor förstås.
Måste man vara rik för att vandra i fjällen?
- Trådstartare Panicmode
- Start datum
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Jag har varit med om att börja om livet från "scratch" - inte bara vad gäller friluftsprylar, utan bokstavligen allt materiellt. Då inser man hur mycket saker en västerlänning (även en fattig) ändå samlar på sig, liksom i förbifarten, under normala omständigheter.
Så jag känner med dig, men ge inte upp. Det kommer att utmana din kreativitet och kanske framtvinga omprioriteringar av andra, skenbart självklara utgiftsposter, men det går att ifrågasätta prylfixeringen och slippa billigare undan än man tror.
Min första hela sommar i Sverige var jag i stort sett egendomslös. Allt "friluftsaktigt" var, som allt annat, kvarlämnat i mitt gamla hemland; den blygsamma alpinutrustningen hade dessutom tillhört klätterklubben.
Så jag bara fortsatte min vana att långlifta - denna gång ner till Turkiet t o r. Min "utrustning" var en tandborste, en varm tröja, ett par extra underbyxor och en sjal/sarong som funkade som finklänning, handduk och ombyte, när jag behövde tvätta mina brallor och skjorta. Tog lite fruktplockarjobb på vägen, maten kostade mindre än hemma och jag blev ofta hembjuden till folk.
Nästa sommar hade jag jobbat en del, fått beslut om svenska studiemedel till nästa termin, och hyresstipendium för studentrummet. Kände mig som en miljonär. Frusen som jag är, lyxade jag mig med en "riktig" Caravan 1000-dunsovsäck (still going strong). Lånade en Camp Trails-rygga från kompis, hade redan en cykelponcho som regnplagg, köpte billigaste sortens skumplastunderlägg och stack iväg till Jämtland (naturligtvis liftandes). Vänner i hemlandet hade skickat mina enkla men älskade gamla läderkängor, men dem fick jag panikbyta mot första bästa gummistövlar (samt skaffa myggstift, aldrig påtänkt i mina hemmaberg).
Nästa sommars stora satsning var en Haglöfs Alaska, som tjänat mig troget i årtionden; inte minst under småbarnsåren då jag fått bära riktigt tungt. Still going strong, använd av barnen, men själv lyckas jag inte fylla den nuförtiden.
Så har det rullat på, och nu består min "utrustning" av en salig röra av loppisfynd (inkl Lundhagskängor för 125 spänn), militärt överskott (inkl no name ökenbrallor och M90 Värmetröja), egentillverkade manicker, fynd från farsans garderob (bättre "vindplagg" än hans gamla tunna polybomullsskjortor finns ej i sinnevärlden), via prisvärda högkvalitetsprodukter från f.d. Östeuropa och Asien (Roberts & Cumulus sovsäckar, FireMaples gasbrännare, mina personanpassade polska alpinkängor), och till slut några få ganska dyra satsningar som Aclimas merinounderställ, Montane Minimus regn/skaljacka och Helsports Ringstind SL-tält. I dessa fall har det handlat om mycket stora vinster i komfort, funktion och/eller vikt, som jag tyckt varit värda hålet i plånboken.
Men inte ens nu efter alla årtionden äger jag fler än en sak - tältet - som jag betalat mer än 2000 kr för.
Vill bara påpeka att jag inte nu heller är det minsta "rik", utom möjligen på livskvalitet. Med eget litet arkitektkontor som hellre lägger ner obetald tid än släpper ifrån sig något vi inte helt kan stå för, varvat med långa perioder av ideellt utlandsarbete, ser jag fram med tillförsikt emot den garantipension jag kommer att klara mig så fint på
***
Fixa egen mat. Det blir bättre, billigare och mer näringsrikt per viktenhet. Här , här , här och här finns lite tips, men det finns flera fina trådar och artiklar om det på utsidan.
Det finns också en tråd om "ultralätt och ultrabilligt", som dock delvis ska läsas med visst sinne för humor
EDIT: det var den här lite mer seriösa tråden om "lätt och billigt" jag hade i åtanke.
Så jag känner med dig, men ge inte upp. Det kommer att utmana din kreativitet och kanske framtvinga omprioriteringar av andra, skenbart självklara utgiftsposter, men det går att ifrågasätta prylfixeringen och slippa billigare undan än man tror.
Min första hela sommar i Sverige var jag i stort sett egendomslös. Allt "friluftsaktigt" var, som allt annat, kvarlämnat i mitt gamla hemland; den blygsamma alpinutrustningen hade dessutom tillhört klätterklubben.
Så jag bara fortsatte min vana att långlifta - denna gång ner till Turkiet t o r. Min "utrustning" var en tandborste, en varm tröja, ett par extra underbyxor och en sjal/sarong som funkade som finklänning, handduk och ombyte, när jag behövde tvätta mina brallor och skjorta. Tog lite fruktplockarjobb på vägen, maten kostade mindre än hemma och jag blev ofta hembjuden till folk.
Nästa sommar hade jag jobbat en del, fått beslut om svenska studiemedel till nästa termin, och hyresstipendium för studentrummet. Kände mig som en miljonär. Frusen som jag är, lyxade jag mig med en "riktig" Caravan 1000-dunsovsäck (still going strong). Lånade en Camp Trails-rygga från kompis, hade redan en cykelponcho som regnplagg, köpte billigaste sortens skumplastunderlägg och stack iväg till Jämtland (naturligtvis liftandes). Vänner i hemlandet hade skickat mina enkla men älskade gamla läderkängor, men dem fick jag panikbyta mot första bästa gummistövlar (samt skaffa myggstift, aldrig påtänkt i mina hemmaberg).
Nästa sommars stora satsning var en Haglöfs Alaska, som tjänat mig troget i årtionden; inte minst under småbarnsåren då jag fått bära riktigt tungt. Still going strong, använd av barnen, men själv lyckas jag inte fylla den nuförtiden.
Så har det rullat på, och nu består min "utrustning" av en salig röra av loppisfynd (inkl Lundhagskängor för 125 spänn), militärt överskott (inkl no name ökenbrallor och M90 Värmetröja), egentillverkade manicker, fynd från farsans garderob (bättre "vindplagg" än hans gamla tunna polybomullsskjortor finns ej i sinnevärlden), via prisvärda högkvalitetsprodukter från f.d. Östeuropa och Asien (Roberts & Cumulus sovsäckar, FireMaples gasbrännare, mina personanpassade polska alpinkängor), och till slut några få ganska dyra satsningar som Aclimas merinounderställ, Montane Minimus regn/skaljacka och Helsports Ringstind SL-tält. I dessa fall har det handlat om mycket stora vinster i komfort, funktion och/eller vikt, som jag tyckt varit värda hålet i plånboken.
Men inte ens nu efter alla årtionden äger jag fler än en sak - tältet - som jag betalat mer än 2000 kr för.
Vill bara påpeka att jag inte nu heller är det minsta "rik", utom möjligen på livskvalitet. Med eget litet arkitektkontor som hellre lägger ner obetald tid än släpper ifrån sig något vi inte helt kan stå för, varvat med långa perioder av ideellt utlandsarbete, ser jag fram med tillförsikt emot den garantipension jag kommer att klara mig så fint på
***
Fixa egen mat. Det blir bättre, billigare och mer näringsrikt per viktenhet. Här , här , här och här finns lite tips, men det finns flera fina trådar och artiklar om det på utsidan.
Det finns också en tråd om "ultralätt och ultrabilligt", som dock delvis ska läsas med visst sinne för humor
EDIT: det var den här lite mer seriösa tråden om "lätt och billigt" jag hade i åtanke.
Senast ändrad:
Ett par gånger har jag i friluftsbodar överhört köpare av kompletta vandringsutrustningar. Slutsumman var som en jordenruntkrysning och de klarade inte av att bära ut nyförvärven i taxinmed ett lyft. Om de överhuvud taget kom ut på sin fjälltur är mig obekant, men med den utrustningen tar jag det för mindre sannolikt.
go tur
go tur
Kan rekommendera second hand butiker. De sätter väldigt låga priser har jag sett. Hade de haft "allt som behövs" så tror jag inte det kostat över ca 500/600kr. Inte det jag sett i alla fall vid olika tillfällen. Säg 1000kr så är jag garderad med.
Går man in i en butik så får man ju känslan att det är ett under att man klarar korsa gatan utan superdupervillhabehöver-jackan för alldeles för mycket. Blivit klart skeptisk till marknadsförarna och deras budskap.
Går man in i en butik så får man ju känslan att det är ett under att man klarar korsa gatan utan superdupervillhabehöver-jackan för alldeles för mycket. Blivit klart skeptisk till marknadsförarna och deras budskap.
+1 på den!
Det gäller att se till sitt egna BEHOV - inte till dagens MODE och förbrukningshysteri...
Second hand butiker och loppisar är utmärkta källor för fullt funktionsduglig utrustning till näst intill noll-priser...
Jag har alltid utvärderat efter funktion, därefter vikt. Mycket har blivit bytt under decenniernas flykt. Men på ytan ser min utrustning tämligen ålderstigen ut.
Angående klagomålen på ITABs regnställ, så har jag alltid klistrat sömmar på allt i ytterlager med silikonlim. Bättre förebygga än överraskas har varit mitt motto. Mina har hållt tätt till jag rivit sönder ärmarna och då har de åkt.
På station klagade en snobb på min lappade ryggsäck,en sån tur att inte mina kroppsliga ärr syns utanpå kläderna.
go tur
Angående klagomålen på ITABs regnställ, så har jag alltid klistrat sömmar på allt i ytterlager med silikonlim. Bättre förebygga än överraskas har varit mitt motto. Mina har hållt tätt till jag rivit sönder ärmarna och då har de åkt.
På station klagade en snobb på min lappade ryggsäck,en sån tur att inte mina kroppsliga ärr syns utanpå kläderna.
go tur
UB-Ultra Billigt
Vi gjorde den här övningen 2003.. Kul tråd innan den spårar ur, mycke bra tips för den som vill komma ut i naturen billigt.
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=23256
Vi gjorde den här övningen 2003.. Kul tråd innan den spårar ur, mycke bra tips för den som vill komma ut i naturen billigt.
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=23256
För det första så ställer jag mig tveksam till att man skulle vara mer eller mindre beroende av bra kängor om man bor i stuga eller tält. Behovet av bra kängor står väl inte och faller med att man bär på ett tält?
Sen köper jag nog inte det där med att det skulle vara en klassfråga pga av priset. Bortsett att flera har gett exempel på hur man kan komma undan billigare så kanske man borde ställa det i relation till andra sätt att tillbringa sin semester. En normal semesterresa går ju loss på i storleksordningen samma summa som en fjällvandring; och då skall man komma ihåg att fjällvandraren förhoppningsvis har utrustningen kvar nästa år och kan komma undan betydligt billigare. Jag tycker det snarare blir en fråga om vad man prioriterar och väljer...
Nu har jag läst den här tråden och kan inte låta bli att störa mig lite på alla som skriver "det blir typ bara 2000kr" eller "det handlar bara om att vilja" eller "det kostar som en semsterresa". TS skriver ju att det är mycket knapert... Jag har vuxit upp med tre syskon och en mor som var dagisfröken, vi hade det inte knapert men inte så mycket extra (semsterresor, elektronikprylar mm). Hade dock kompisar som levde knapert och förstår vad det innebär. Det betyder att ett av barnen får nya vinterskor, de andra får ha förra årets (för små) eller avlagda från storesyskonen (för stora). Det betyder att mamman inte har råd att gå till tandläkaren. Det betyder ledsna barn vid varje skolutflykt för att de bara har med sig en limpmacka. Det betyder underkänt i idrott för att de inte har råd med skridskor. Jag kan skriva länge till. Att inte kunna lägga undan ett enda öre per månad - då tar det lång tid att få ihop ens 500kr...
Min första fjällvandring var nog som de flestas för 20-25år sedan, om jag läser mellan raderna. Jag vandrade i mysbyxor och jeans, vinterskorna och ett regnställ från ÖoB (tungt som sjutton och andades inte ett dugg). Ryggsäck och sovsäck luktade svagt av mögel, köpt på loppis. Jag och min bror gick Nikka-Kvikkjokk och det är fortfarande en av mina mest minnesvärda vandringar. Vi var blöta ibland, hungriga ibland men oj vad vi lärde oss!
Vad vill jag då säga? Jo, det går att ha ett friluftsliv med mycket av det man redan har. Men för vissa finns inte utrymmet med "bara en tusenlapp"... Får många blir det nog friluftsliv hemmavid eftersom tågbiljetterna oftast känns "sjukt dyra" och tar en stor del av budgeten. Kanske fjällvandringar är en ekonomisk fråga men friluftsliv i sig behöver inte vara det!
Min första fjällvandring var nog som de flestas för 20-25år sedan, om jag läser mellan raderna. Jag vandrade i mysbyxor och jeans, vinterskorna och ett regnställ från ÖoB (tungt som sjutton och andades inte ett dugg). Ryggsäck och sovsäck luktade svagt av mögel, köpt på loppis. Jag och min bror gick Nikka-Kvikkjokk och det är fortfarande en av mina mest minnesvärda vandringar. Vi var blöta ibland, hungriga ibland men oj vad vi lärde oss!
Vad vill jag då säga? Jo, det går att ha ett friluftsliv med mycket av det man redan har. Men för vissa finns inte utrymmet med "bara en tusenlapp"... Får många blir det nog friluftsliv hemmavid eftersom tågbiljetterna oftast känns "sjukt dyra" och tar en stor del av budgeten. Kanske fjällvandringar är en ekonomisk fråga men friluftsliv i sig behöver inte vara det!
Jag förstår och håller med dig, Karolina. Varit i den utsattheten och inget jag vill släta över eller prata bort, särskilt som allt fler tycks hamna där igen i vårt "välmående" samhälle. Vi har nog fortfarande svårt att ta in det och vill leva kvar i föreställningen att "vi" avskaffat den riktiga fattigdomen en gång för alla.
Och visst är vår form av "friluftsliv" oftast en lyxsyssla för den urbana medelklass, som romantiserat natur och ursprunglighet. För mina föräldrar förde en ryggsäck tankarna snarare till krig och flykt, än till "naturupplevelse".
Men TS efterlyser ju ändå konstruktiva tips om hur man fixar en "värdig fattigmansutrustning för en fjällvandring". Då försöker man ge så hjälpsamma förslag som man nu kommer på, även om de inte hjälper hela vägen ner till noll kronor.
-Patric-:s gamla tråd tycker jag är helt underbar, och visar med all önskvärd tydlighet att man klarar sig på bråkdelar av vad folk tror, även om man inte har en enda sak hemma och inte hittar något alls på loppis. Överskottsbolaget och Röda Stjärnan äger
Och visst är vår form av "friluftsliv" oftast en lyxsyssla för den urbana medelklass, som romantiserat natur och ursprunglighet. För mina föräldrar förde en ryggsäck tankarna snarare till krig och flykt, än till "naturupplevelse".
Men TS efterlyser ju ändå konstruktiva tips om hur man fixar en "värdig fattigmansutrustning för en fjällvandring". Då försöker man ge så hjälpsamma förslag som man nu kommer på, även om de inte hjälper hela vägen ner till noll kronor.
-Patric-:s gamla tråd tycker jag är helt underbar, och visar med all önskvärd tydlighet att man klarar sig på bråkdelar av vad folk tror, även om man inte har en enda sak hemma och inte hittar något alls på loppis. Överskottsbolaget och Röda Stjärnan äger
