märkliga människor

[seobserver]

Att tältplatser separerar husbilar, husvagnar och tältande har oftast att göra med markförhållanden, bärigheten och avrinningen samt att de första två oftast har eluttag. Vår förening har campingplats så jag fick reda på det av de som visste.
Själv föredrar jag sololäge och fricamping men sommartid runt kusten är ibland campingplats alternativet som står till buds och visst är dusch skönt efter havsbad.

 

[Picea]

Jag får ibland intrycket att de som talar illa om tält känner ett behov av att urskulda sig för att de är bekväma. Också tråkigt. Liksom vissa av oss gillar att cykla eller vandra och bo i tält så ska väl ingen känna sig tvungen till det om de tycker att det är obekvämt. Inget är ju bättre än det andra.

 

[Livetiskuggan]

"De här är var två händelser av fyra"

Berätta om de två andra också!

Är inte kvinnans syn på tält vs husvagn som vissas syn på kollektivtrafik:
"-Varför buss till jobbet när jag har råd med bil?"

Den känner man till när man cyklar till jobbet. Har du blivit av med körkortet?

 

[camoscio]

Inga erfarenheter av cykling, men av vandring.
Mina kollegor är helt oförstående till att jag kan utsätta mig för regn, mygg, mjölksyra och tält när jag kan köpa en charterresa till madeira och ligga vid en hotellpool istället. Jag försöker förklara att friluftsliv är så mycket mer än smärta och lidande, och att jag finner både frid, skönhet, mental vila och lär känna mig själv genom det.
Jag försöker även förklara att jag har svårt att förstå hur man kan njuta av att vistas i ett hotellkomplex, och att jag har svårt att se skönheten i betong, tillrättalagda sandstränder, lyxkonsumtion och massproducerade intryck.

På kontinenten, t ex kring Alperna och Pyreneerna, kan man stöta på den märkligaste okunnigheten om vad folk har alldeles inpå sig. 2005 gick jag mitt livs längsta vandring, utmed nästa hela Pyreneernas huvudkedja (turen tog 31 dagar). Under en av de första etapperna skulle jag genom Odeillo eller Font-Romeu och vidare mot mer alpina höjder. Lite osäker om vägen ut frågade jag, vandringsklädd med ryggsäck och stavar, en ortsbo om bästa vägen till (och förbi) Lac des Bouillouses. Svar: Det är alldeles för långt till fots.

 

[camoscio]

Ofta handlar det ju om okunskap också, folk har en föreställning om hur det är att sova i tält, kanske baserat på en enda erfarenhet från en dålig tältövernattning för 20-30 år sen.

Baserat på ingenting, påstår jag. Speciellt på koninenten har jag stött på många som tror att det är kallt att sova i tält, under normala försommarförhållanden. Och när jag vandrade i Skottland 2009 tältade jag andra natten nära en bothy med rätt många övernattande gäster. Någon där försökte övertala mig att överge tältet för den varma stugan och gjorde stora ögon när jag förklarade att jag föredrog det bekvämare tältet. På morgonen hade jag efter en härlig natt frost på tältet.

 

[camoscio]

Å andra sidan: om man cyklat en hel dag med tung packning i halvdant väder och sedan satt upp lägret innan man duschat ser man väl verkligen ut som en nerpissad uteliggare ?

Verkligen?

F ö har jag som kontrast till andras berättelser här de tre senaste somrarna (för första gången sen 1981) gjort flerdagarsturer på cykel i Östergötland och dess grannlän (Kalmar, Sörmland, Jönköping, Sörmland). Och jag har hela tiden stött på intresserade och hjälpsamma människor. När jag t ex på en tur iår skulle från Eksjö till Gränna pausade jag på ett fik i Aneby och kom genast i samspråk med nyfikna ortsbor som ville veta min färdplan och kunde ge tips om bästa vägen till Gränna (via Örserum). Vanligt är f ö att de vill veta hur gammal jag är -- långfärdscyklister i min ålder är inte precis vanliga.

 

[Trike fs26]

jag vill först tacka för att ni gav min gamla tråd ett nytt liv!

Här får ni nästa lilla händelse jag inte kan glömma. Jag satt på min trike liggcykel utanför en större matbutik på Gotland, en bit från färgan mot Fårö, det är nämligen skönare att sitta på en liggcykel än dom bänkar som fanns uppställda vid husväggen. Jag passade min kompis liggcykel och väntade på att han skulle handla.
Det kom ut en man ur affären med en påse matvaror i varje hand, han stannade och tittade på min cykel och sa.
- varför har du en sån här cykel
- den är så bekväm och jag får ont av att sitta på en sadel
- får du ont av sadel
- ja, sa jag. får inte du?
- nä det har jag aldrig fått
- hur mycket har du cyklat då sa jag

Det visade sig att han var storcyklist av mått, han hade tävlat och cyklat special lopp som varade i flera veckor i sträck. Jag blev imponerad av att han visste vad det handlade om att sitta på en sadel så länge, men ändå inte lidit av att sitta på den trotts alla mil han suttit på den.

- har du verkligen inte känt av smärtan av sadeln frågade jag igen. jag kunde ju inte förstå att det var sant.
- nä jag har faktiskt ALDRIG! känt av obehag från sadeln, bedyrade han med eftertryck.

Jag förklarade ingående vad mitt problem var för han såg på mig som om att jag var vanskapt på grund av min onaturliga smärta av sadel. Han verkade uppriktigt nyfiken på vad jag hade för fel på kroppen som led så mycket av sadeln att jag köpte mig en så konstig cykel.

Jag sa: Som mest cyklade jag när jag var ung, cykeln fick i princip aldrig en dag ledigt, och på somrarna hade jag cykelsemestrar. Det var då problemen kom, det gick bra ett par dagar men sedan gjorde det riktigt ont. Värst var det på morgonen efter en natts sömn, det var en plåga att sätta sig på cykeln, men efter en kort stund så avtog smärtan då farten ökade och adrenalinet pumpade, då glömde jag bort hur ont det egentligen gjorde, smärtan kom tillbaka så fort jag hade stannat och började cykla igen. men smärtan var som sagt värst på morgonen, sa jag.

han hade stått kvar o lyssnat utan att avbryta mig. men sedan hände något som chokade mig.
Han plockade upp sina påsar från butiken som han ställt på marken och började gå mot bilen, han vände sig om efter något steg bort från mig och i samma stund sa han.

- ja lite får man tåla.

Han gick sedan bort mot sin bil och hälsade genom fönstret när han passerade mig innan han svängde ut på vägen och försvann.

Jag satt häpet kvar på min oerhört bekväma cykel och frågade mig - vad var det som hände nu? Hade han ljugit. Han hade ju aldrig fått ont av sadeln sa han ju, ändå erkände han just att han kände igen smärtan jag berättade om.

 

[lausvik]

Det blir dessvärre alltmer sällsynt med tältarvänliga campingplatser.

 

[Picea]

Det blir dessvärre alltmer sällsynt med tältarvänliga campingplatser.

Ja, vi har bett om, och fått, en husvagnsplats till vårt tält flera gånger när det har visat sig att tältplatsen är en knölig backe i utkanten av campingen, långt ifrån servicebyggnaderna.

 

[HasseQ]

Har märkt samma sak. Det beror på att nästan alla numera "campar" i husvagn och husbil, och nästan ingen i tält. Så dom flesta campingplatser i europa ändrar efter detta, om dom inte har väldigt gott om plats.

 

[Picea]

Märkligt med tanke på att moderna stora tält är så smidiga och lättresta. De gamla hustälten tog upp halva bilen och tog säkert en timme att resa, men nuförtiden tar de lika mycket plats som en normalstor resväska och reses på 10 minuter, för två rum och kök.

 

[HasseQ]

Ja själv tycker jag att jag har det i stort sätt lika bekvämt i ett litet tält som dom i husvagn / husbil.. Man kan slappa, läsa, surfa, laga mat därinne. Väger & kostar en bråkdel.