• Om "Fritt Forum"
    Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.

    OBS!
    Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.

Machismo

bogart; sa:
Det majoriteten gör är det normala.
Nej. Det majoriteten gör är det vanliga. Det är inte onormalt att vara över 210 cm lång, men det är ovanligt. Det är inte onormalt att ha över 130 i IQ, men det är ovanligt. Det är inte onormalt att möta sin granne på järnvägsstationen i New Orleans, men det är ovanligt.
Jag vet inte om jag är helt fel ute, men i mina öron låter "onormal" som ett sjukligt, defekt, tillstånd.

HåkanF
 
Jo 210cm är onormalt långt, över 130 i IQ är onormalt mycket. Sen behöver inte onormalt vara dåligt, även om det är det i dina öron. I mina öron är dock onormalt bara icke normalt.

Fast visst, en liten klang av att något är konstigt har det även i mina öron, fast det tror jag är normalt.
 
bogart; sa:
Jo 210cm är onormalt långt, över 130 i IQ är onormalt mycket. Sen behöver inte onormalt vara dåligt, även om det är det i dina öron. I mina öron är dock onormalt bara icke normalt.

Fast visst, en liten klang av att något är konstigt har det även i mina öron, fast det tror jag är normalt.

Måste hålla med dem som inte ser det som onormalt utan enbart som ovanligt. Enligt din model, vem är det som avgör gränserna för normalt och onormalt, och var skall man dra den?
 
GustavOh; sa:
Nordesjö; sa:
Man kan inte beskriva individer med statistik.

Din käpphäst är ock min käpphäst!

Det är ju där det blir skevt. När männsikors bemötande av mig utgår från hur statistiken säger att jag "borde" vara, istället för hur jag verkligen är.

Dessutom har fördoomar (ett annat ord för samma sak) en tendens att vara självuppfyllande.

Vi behandlar invivider efter hur vi förväntar oss att de (statistiskt sett) ska vara. Vårt agerande blir då (för dom) förväntningar på hur de (som individer) ska vara.

Vi ger dockor till flickor och leksaksbilar till pojkar efter som "brukar" gilla såna saker mest. På samma sätt lär vi flickorna att de ska gilla dockor och pojkarna att de ska gilla bilar.

Kanske var skillnaden verklig i statistiken, men vårt agerande förstärker den hos individerna (och därmed även i statistiken.)

Statistik säger ingenting om hur du bör vara eller hur du bör bemöta andra personer.

Allt är inte styrt av biologin lika lite som allt är styrt av den sociala omgivningen. Som vanligt så hamnar nog sanningen någonstans mittemellan, att det beror på båda två. Men just nu tycker jag att pendeln har svängt för långt åt hypotesen att allt är enbart sociala konstruktioner.
 
Ingen här lär iaf kunna hålla mig för att vara en social konstruktion. Naiva världsförbättrare har dåliga förutsättningar för det sociala. Fast IRL ringde nån och ville åka skridskor med mig på en plogad sjö i morgon (tackade ja). Så det så.

Kiam / Ingemar

Kram på internt barnspråk men ingen lär väl låta sig luras ...
 
spaceromancer; sa:
Men just nu tycker jag att pendeln har svängt för långt åt hypotesen att allt är enbart sociala konstruktioner.
Jag ger dig glatt rätt i att pendeln har hakat upp sig i fundamentalism för vissa debattörer (samt medias löpsedelskåta "tolkning" av dessa debattörer). För övrigt jag tycker att dessa debattörer återfinns vid båda ståndpunkterna.

Jag har rent allmänt väldigt stor respekt för mycket som sägs i dessa frågor - jag vet helt enkelt väldigt lite... Och; jag tror vidare att det kanske inte ens går att veta så mycket. Men så fort någon säger BARA biologi eller BARA social konstruktion; då får jag krupp på riktigt! [Med lite sprit i min kropp under en "glad" festdiskussion med dittenfundamentalister/nördar/puckon eller dattenfundamentalister/nördar/puckon och jag blir jäkligt "på tå". Kul ibland... ;) ]

Så Bäste Herr Spiff, det har minsann varit roligt att tankarna här i denna tråd inte har varit tokversionen av diskussion (jag var lite rädd för det i början). Utan bara diskussion. Inte illa. Kanske rentav riktigt bra.

[OT igen... Allt väl Mellpat? ;) ]
 
spaceromancer; sa:
bogart; sa:
Jo 210cm är onormalt långt, över 130 i IQ är onormalt mycket. Sen behöver inte onormalt vara dåligt, även om det är det i dina öron. I mina öron är dock onormalt bara icke normalt.

Fast visst, en liten klang av att något är konstigt har det även i mina öron, fast det tror jag är normalt.

Måste hålla med dem som inte ser det som onormalt utan enbart som ovanligt. Enligt din model, vem är det som avgör gränserna för normalt och onormalt, och var skall man dra den?

Gränserna är i många fall luddiga, och den som avgör vad som är normalt/onormalt är i många fall samma person som sätter gränserna för vanligt/ovanligt.
 
spaceromancer; sa:
Men just nu tycker jag att pendeln har svängt för långt åt hypotesen att allt är enbart sociala konstruktioner.

Det beror såklart på att världens uppfattning i den här frågan traditionellt väger över något så överjävligt åt den biologiska förklaringen av genus.
Om vi låter pendeln svänga mot den sociala förklaringen ett tag till kanske vi kommer en liten liten smula närmare sanningen.

Men fortfarande är alltså den biologiska förklaringen klart övervägande hos gemene man i världen.
Det finns saker som kvinnor inte kan göra bara för att de är födda till kvinnor och likadant för män.
Om man har livmoder är man biologiskt mer lämpad att trycka på knappen på tvättmaskinen, och om man har en snopp är man biologiskt mer lämpad att trycka på knappen på videon.

Det instinktiva värjandet mot den sociala förklaringen även hos vanligtvis begåvade svenskar tycker jag är ett tydligt tecken på hur djupt rotad den biologiska förklaringsmodellen är. ;)
 
bogart; sa:
Gränserna är i många fall luddiga, och den som avgör vad som är normalt/onormalt är i många fall samma person som sätter gränserna för vanligt/ovanligt.

Om vi för en kort stund återgår till normalfördelningskurvorna, så visar den att allt är normalt, men att vissa saker är mer ovanliga än andra.
Att säga att någon är normal/onormal känns för mig som ett värderande personligt omdöme, som kanske mest visar på hur "lådans" gränser går för den personen.
Vad skulle du själv vilja höra?
Att du är onormal eller att du är ovanlig?
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.