Lättviktspackning år 1959: veckotälttur på 13 kg!

Maten & spriten

nermander; sa:
Sen blev jag ju lite nyfiken på maten... 5 kg per vecka och 7 veckor....? Eller provianterade hon på vägen? Och vad hade hon för mat? Det måste ju gått åt en del sprit till matlagningen, rymdes all den spriten verkligen i den lilla lätta flaskan hon hade? Eller lagade hon en massa mat över öppen eld?

Ja, hon provianterade på många ställen (som Kurt berörde) och ansåg att man aldrig behövde ha med proviant för mer än en vecka. Hon förtecknade också maten, men nu har jag inte artikeln här, så det får anstå. Beträffande spriten så angavs ingen mängd; jag fyllde på med en liter för att få ett jämförbart värde för vår tids standardturer (en vecka, all matlagning på köket). Jag tror att hon ofta lagade mat över eld, det gjorde man nog förr.

Lars
 
Re: Den vite mannen

Lars G A; sa:
För hela UL-frågan kan ju pressas upp till ett annat plan: kanske vi i vår strävan att minska vikten likväl rör oss med vissa omedvetna förutsättningar om hur en vandring ska bedrivas och alltså vilken komfort och vilka upplevelser som hör till? Fundera på vilka kläder och vilken utrustning som s a s rituellt hör till vandringen i naturen. Skulle upplevelsen bli lite konstig med andra, alldagligare kläder, mer trivial utrustning? Är det just detta som dessa kvinnor förstått? Vilka har här på Utsidan grubblat över UL? Män. Vilket kön är känt för att göra projekt av allting? Fastna i medel istället för mål?

Så det är vad jag undrar över nu: om hela ramen för diskussionen måste justeras?

Lars

Riktigt bra skrivet Lars. Jag håller helt med om detta fundamentala sätt att närma sig frågan. Det är ju svårt att ställa sig utanför sin egen erfarenhetsram, men man kan ju försöka.

/G (som vet att du inte gillar att jag citerar dig.. ;) )
 
Re: Den vite mannen

Lars G A; sa:
Som det stod i den sida Jarl hänvisade till: "Her incredible accomplishments should give us pause to reconsider what's really necessary in the backpacking equipment we carry."

För hela UL-frågan kan ju pressas upp till ett annat plan: kanske vi i vår strävan att minska vikten likväl rör oss med vissa omedvetna förutsättningar om hur en vandring ska bedrivas och alltså vilken komfort och vilka upplevelser som hör till? Fundera på vilka kläder och vilken utrustning som s a s rituellt hör till vandringen i naturen. Skulle upplevelsen bli lite
konstig med andra, alldagligare kläder, mer trivial utrustning? Är det just detta som dessa kvinnor förstått? Vilka har här på Utsidan grubblat över UL? Män. Vilket kön är känt för att göra projekt av allting? Fastna i medel istället för mål?

Så det är vad jag undrar över nu: om hela ramen för diskussionen måste justeras?

Lars

Det är väl inte så mycket att undra över. Det är ju bara att starta en ny diskussion.
 
Re: Den vite mannen

Lars G A; sa:
Är det just detta som dessa kvinnor förstått? Vilka har här på Utsidan grubblat över UL? Män. Vilket kön är känt för att göra projekt av allting? Fastna i medel istället för mål?

Eh, det är möjligt att det är så här på Utsidan, men på t.ex. BackpackingLight är det ganska många kvinnor. De anammar UL eftersom de är mindre och inte orkar bära lika mycket som stora starka karlar (och de vill kunna ge sig ut på egen hand). De är dessutom mycket bättre på att sy egna ultralätta kläder än männen är:)
 
Att vandra naken är ingen nyhet. Den där killen verkar ju ha ryggsäck? Löjligt. Jag har ju skrivit förut om killen på BackpackingLight som brukar knata omkring näck. Problemet för svensk del är ju myggen...
 

Aktuellt

Månadens fråga: Hösten är här – vad lockar mest?

Är hösten en tid för svampplockning runt knuten – eller lockar äventyren? Vi tar pulsen på Friluftssverige hösten 2025.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

”I nivå med luften vid flerfiliga motorvägar”

Ny forskning visar att klätterskornas skosulor släpper ut riskfyllda kemikalier i luften när de nöts. Nu växer trycket på branschen att agera.

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.
Snö och kyla är det ju inte hela året? Och när det är kallt så är ju inte kläderna onödig vikt? Det är ju att skala bort den onödiga vikten som det handlar om:)
 
Mats >> Försök inte lura mig in i sponsringsträsket, tar hellre å går ner i vilken norrlandsmyr som helst med ett leende på läpparna. Men ju mer jag tänker på tilltaget ju mer tilltalande låter det. Men nästa sommar är redan inbokad ... tyvärr //
 
walk_alone; sa:
Mats >> Försök inte lura mig in i sponsringsträsket, tar hellre å går ner i vilken norrlandsmyr som helst med ett leende på läpparna. Men ju mer jag tänker på tilltaget ju mer tilltalande låter det. Men nästa sommar är redan inbokad ... tyvärr //


Bra, dà slipper jag gâ in till chefen med ytterligare en av alla dessa expeditioner som vill ha spons! Just denna hade nog haft ganska liten chans att gâ igenom boss kritiska bedömning..

Har du snackat med Frazze?

Mvh / Mats
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips