Lätt långvarig magsjuka Glaciärvatten/Torkad mat

[Celeste_26]

Diskvalificerar detta även de fjällbäckar som orginerar från glaciärer?

Då borde man välja fjällbäckar som bara innehåller smältvatten och regnvatten - men å andra sidan kan det ju ligga döda lämlar uppströms i dessa också?

/Patrik

Det går att gissa, men vem är säker på vad det handlar om för slags vatten? Vi är ytterst hänvisade till okulär besiktning och då går grumligt vatten bort. Men farligheterna är ju osynliga och var och en måste göra sin egen riskbedömning. Min slutsats är, liksom de flestas, att vattenrening är överflödigt i svenska fjällen. Klart att den som kör med troligen blir lite säkrare och definitivt får tillgång till fler källor.

 

[nicko_]

Till reseapoteket vill jag tipsa om loperamin/dimor, samt sportdryck (istället för resorb) som fyller funktion oavsett om magen strular eller inte

Angående sportdryck -- menar du då pulver eller färdigblandad? Finns det några anledningar -- förutom möjligtvis smaken -- till varför sportddryck är bättre än Resorb?

 

[hsp]

Har nog med ålder hur mkt amöbor som ev magsyra eller immun försvar klarar av.
På 80- tal drack jag nog lite ev mer utspätt i tex Tarfala sjön då var där några dagar på Glaciär kurs men jag litar mer på Livsmedelsverkets slutsatser än " snabbgetens" gissningar.
Du får gärna prova själv men bättre då att ta med lite hem än chansa mitt på en tur.
Rådet är att dricka i bäckar på vägen upp mot en Glaciär där vattnet ev går igenom sand länge sträcka tex och exponering för Uv strålning så minskar halten av mikroorganismer.
Cryptosporidium infektion är tex betydligt värre än tex Campylobacter som de flesta undviker med diskmedel och diskborste eller tvål.

 

[Speedgoat]

Som mitt första inlägg tydligt betonade så medför detta beteende vissa risker. Det finns alltid ett samband mellan risk/reward. Vissa vill bröta ner sig i naturen, äta rå fisk, dricka vatten ur bäcken, bada i gölar och pressa sig genom Rapadalens grönska, plocka fästingar och bestiga berg barfota.
Andra gillar att sitta hemma och läsa på Livsmedelsverkets och Socialstyrelsens hemsidor.
Så kommer det alltid att vara