Jägarna i blåsväder

[-Patric-]

jag kan bara tala för mig själv, under min värnförmån så upplevde jag inga hjärndöda "jägarsoldater" det var ytterst kompetenta unga killar med stora mål i livet och med tanke på vad många av dom sysslar med idag så kan jag bara säga att dom nådde sina mål.. jag upplevde inte någon pennalism utan bra befäl med glimten i ögat, det fanns en stor respekt och ett kamratskap mellan befäl och värnförmånare. Vi uppmanades att tänka, att ifrågasätta situationer och lösa problem.. men så var det hos oss... helt säkert inget samma överallt.. (jag känner till att det är mer kadaverdisciplin på bland annat KJ mfl.)

 

[graylingman]

-Patric- är en äkta jägare, bara så att det står klart för alla, innan vi går vidare i tråden.

Jo, vi som varit med ett tag minns hans gamla alias

 

[Dr.Jones]

Tortyr som övning?
Är det inte oansvarigt att sätta sig bakom ratten när man halvsover?

Märkliga idéer om tillvaron...

Jo, det är det. Och vi opponerade oss också mot det och ansåg att de som skulle vara fordonsförare skulle få extra vila. Men det ansåg inte befälen vara speciellt nödvändigt. Efter ett tag fick vi infört att fordonsförarna skulle ha 6 timmar innan längre fordonsmarscher. Men det hjälpte inte mycket med 6 timmar, efter veckor med sömndeprivation. Vi fick aldrig någon bil i diket, men jag kan lova att en och annan var nära.


Kan för övrigt instämma med -Patric-'s inslag strax ovanför.

 

[Algen]

Det var en engångsgrej, och det var precis så sjukt som det låter.

KA1 skulle på prov utbilda den första halva amfibiebataljonen (d.v.s. 200 man) men hade bara ryckt in rekryter till en kustjägarkompani (150 man). Så man flyttade helt sonika över 50 man från spärrbataljon.

Vi visste ingenting i förväg, när vi gick in på KA1 garvade vi åt att kustjägaraspiranterna fick gå runt berget medans vi kunde knata genom tunneln. Väl framme vid inskrivningen kunde de inte hitta mig i listorna, tills de insåg att jag skulle nog vara i andra huset.

Och i andra huset blev det ingen som helst förklaring till varför man var där utan där blev det "jägarutbildning" redan från scratch. Det tog en vecka innan vi lyckades få träffa nåt befäl som kunde förklara vad som hade hänt och få fram att det kanske inte var så smart att vi glasögonbärande spinkiga nördar inte körde samma fys-pass som de som hade fått ut träningsinstruktioner redan före sommaren.

Det tog mig fyra veckor att komma därifrån. Vid nyår var ingen av de ofrivilliga kvar (vi ryckte in som GB, efter nyår ryckte de vanliga meniga in och jag hade en f.d. klasskompis som ryckte in då som berättade det).

Sökte efter annan information och hittade den här gamla tråden. Otrolig historia men kan bekräfta Nermanders info så när som på sista meningen. Det var ett antal GB (och även PB) som var kvar till slutet. Var du på GRK?

 

[nermander]

Blev ju inte klar med grundutbildningen ens, var två dar från att få tillgodoräkna mig tiden (tror man måste gjort minst 10%). Så vi hann inte med att bli tilldelade några tjänster. Jag ryckte ju in som signalist har jag för mig.

Jag hann aldrig få skjuta AK5:a ens. AK-provet (med "Räck mig vapnet", patron ur, liggande färdigställning 400 m och det) var jag först på plutonen att klara (tredje försöket tror jag), sen hade vi såna här tradiga "riktövningar"

Sen hamnade jag i flottan och där fick jag bara skjuta M/45 och ett par skott med Mauser

Iofs vet jag att det var 4:e pluton vi låg på. Första pluton var översta våningen, andra pluton var andra våningen och vi bottenvåningen. Att jag vet var de olika plutonerna låg berodde enbart ju på att vi först fick springa upp till översta våningen med alla grejer (två fulla sjösäckar) och sen ner igen.

Har faktiskt grävt fram mitt gamla SL-kort där jag står och ser fånig ut med rakad skalle och glasögon. Nov 88 är periodmärket från.

 

[Algen]

Har faktiskt grävt fram mitt gamla SL-kort där jag står och ser fånig ut med rakad skalle och glasögon. Nov 88 är periodmärket från.

Aha, då var du ju året före mig. Var samma historia 89/90 men då var det som sagt ett antal GB som var kvar till slutet även om det var stort manfall.

 

[nermander]

De hade kanske lärt sig lite från vår omgång, vi fick ju som sagt var inte veta orsaken förrän efter 2 veckor när vi fick till ett möte med kompanichefen.

Vi kallades fortfarande "kustjägaraspiranter" av befälen, ingen hänsyn togs till vår fysik på fyspassen, första passet vattenfys var nog det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv...

Det var ju ibland lite skrattretande när befälen gapade typ "Kom igen nu, om du inte kämpar får du aldrig baskern".

Jag som vägde 65 kg och hade glasögon hade ju blivit utskrattad på mönstringen om jag sagt att jag ville bli kustjägare