Hjärnspöken i fjällen

Varje vandring genomgår jag en process, som följer samma mönster varje gång. Själva vetskapen om att den pågår är för mig ett bevis på att jag behöver minst en vandringsvecka per år för att ladda batterierna.

Processen pågår i min hjärna. Första dagen ägnar den sig åt att fundera över hur otroligt jobbigt det känns - tunga ben, tung packning, svettigt, kallt när man rastar, det går alldeles för långsamt, etc. Usch, det här blir jobbigt!!!

Andra dagen har de tankarna helt försvunnit, ersatta av diverse vardagsrelaterade problem: jobb, göra om hemma, utvärdering av diverse relationer till nära och kära, mm, mm. Eventuellt kan dessa tankar blandas upp med aktuella händelser i Stockholm, Sverige och världen.

Efter nån dag kommer musiken. "Värst vad här var tyst" säger hjärnan och sen är den igång. Ibland har man tur, ibland otur. Ett år rullade bara, enbart, endast och uteslutande truddelutten "Bara sport" med Galenskaparna. Om och om igen. Nästa år tog jag för säkerhets skull med texten, men då var det nåt annat som rullade. Har jag tur så byts låtarna lite grann från dag till dag och har jag ännu mer tur så kommer det nån låt som jag faktiskt tycker om.

Men efter sisådär 5 dagar tonar bruset ner där uppe i skallen. Det kan plötsligt ha gått flera timmar utan att man kan minnas att man har tänkt på nåt särskilt alls. Jo, tankar som "Nämen, snön ser ju nästan röd ut på toppen där borta", eller "Kanske man ska föreslå en fika när vi kommer till nästa kulle", eller kanske ett stilla konstaterande av passerade blomster: "Smörboll, Fjällgentiania, Purpurbräcka, Svarthö, Fjällbinka, osv".

Det är när man har nått dit som man vet varför man blivit beroende av vandring.


Nåt ni känner igen?
 
petratetra; sa:
Varje vandring genomgår jag en process, som följer samma mönster varje gång. Själva vetskapen om att den pågår är för mig ett bevis på att jag behöver minst en vandringsvecka per år för att ladda batterierna.

Processen pågår i min hjärna. Första dagen ägnar den sig åt att fundera över hur otroligt jobbigt det känns - tunga ben, tung packning, svettigt, kallt när man rastar, det går alldeles för långsamt, etc. Usch, det här blir jobbigt!!!

Andra dagen har de tankarna helt försvunnit, ersatta av diverse vardagsrelaterade problem: jobb, göra om hemma, utvärdering av diverse relationer till nära och kära, mm, mm. Eventuellt kan dessa tankar blandas upp med aktuella händelser i Stockholm, Sverige och världen.

Efter nån dag kommer musiken. "Värst vad här var tyst" säger hjärnan och sen är den igång. Ibland har man tur, ibland otur. Ett år rullade bara, enbart, endast och uteslutande truddelutten "Bara sport" med Galenskaparna. Om och om igen. Nästa år tog jag för säkerhets skull med texten, men då var det nåt annat som rullade. Har jag tur så byts låtarna lite grann från dag till dag och har jag ännu mer tur så kommer det nån låt som jag faktiskt tycker om.

Men efter sisådär 5 dagar tonar bruset ner där uppe i skallen. Det kan plötsligt ha gått flera timmar utan att man kan minnas att man har tänkt på nåt särskilt alls. Jo, tankar som "Nämen, snön ser ju nästan röd ut på toppen där borta", eller "Kanske man ska föreslå en fika när vi kommer till nästa kulle", eller kanske ett stilla konstaterande av passerade blomster: "Smörboll, Fjällgentiania, Purpurbräcka, Svarthö, Fjällbinka, osv".

Det är när man har nått dit som man vet varför man blivit beroende av vandring.


Nåt ni känner igen?

Japp. Klockrent.
 

Aktuellt

Härlig låglandsvandring: 10 nya svenska leder att utforska

Varje år tillkommer vandringsleder runt om i landet – med nya vyer och äventyr. Här är tio favoriter utanför fjällvärlden!

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

”Allt började i Sarek”: Möt vår nya bloggare Claes Grundsten

Sveriges kanske mest kände naturfotograf berättar om sina drivkrafter, hur det är att arbeta som fotograf i dag och om kärleken till Sarek.

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?
petratetra; sa:
Efter nån dag kommer musiken. "Värst vad här var tyst" säger hjärnan och sen är den igång. Ibland har man tur, ibland otur. Ett år rullade bara, enbart, endast och uteslutande truddelutten "Bara sport" med Galenskaparna. Om och om igen. Nästa år tog jag för säkerhets skull med texten, men då var det nåt annat som rullade.
Japp, på ensamvandringar så tränger ofelbart musik in i skallbasen. "Bara sport", den har jag oxå haft. Och "Säng, säng, säng" samt, en riktigt skräckupplevelse; 10 dagars vandring med "Do zou come from a land down under?" eller vad den heter. Huvva!

/Håkan
 
En bra beskrivning av vandrarens begåvade tankar....vad säger ni om 7 dagar med "Främling" då.....*pust*

//P
 
Been there...

petratetra; sa:
Nåt ni känner igen?
Oh, ja! Av någon underlig anledning så brukar det bli "Fly Me to the Moon" när jag vandrar i blockterräng och i samband med vad. I annan terräng kan det vara litet mer varierat men om det snöar så kommer Bing Crosbys gamla "dänga" "Let it snow, Let it snow, Let it snow" som ett brev på posten... :)
Jag vet inte hur man ska slinka undan så Det är väl bara att sjunga och vara glad. Egentligen så är det ju ganska trevligt. :)
 
Hjärnspöken

I somras tältade jag på en höjd i helagsfjällen. Klockan var omkring midnatt och ett måttligt regn smattrade mot tältduken. Långt bort i fjärran hörde jag ett rassel av kedjor. Hjärnspöken?

Annars tror jag att jag enkelt kopplar bort civilisationen snabbt, kanske en-två dagar krävs. Vad jag tänker på när jag vandrar? Inget. Jag tenderar att gå relativt raskt, kanske en åkomma från "lumpen". Bär oftast tungt. Det blir mer meditativt då. ;)

Jag tänker mest på musik när jag springer. "Heartbeats" med "the Knife" är min favoritlåt när jag springer långt...
 
Winnerbäck...

Jag får oftast olika låtar av Winnerbäck i huvudet, som jag bara kan delar av... Oerhört frustrerande att bara komma ihåg brottstycken och vaga melodier. Annars stämmer det att man efter några dagar är "rensad" och kan helt och hållet njuta av vandringen. Nedvarvad...

När det gäller närkliga (inbillade) ljud händer det också titt som tätt. I juni i år hade jag väldigt svårt att sova i Låkktatjåkkas nödutrymme för att det var för TYST. Problemet var bara att något ljud väckt mig... Två nätter tidigare hörde jag tydliga fotsteg frasa i snön utanför tältet vid den förfallna kåtan i Ballinvaggi. Snön (?) har också låtit som ett grymtande, morrande djur på Fulufjället. :)
 
Håkan K; sa:
"Bara sport", den har jag oxå haft. Och "Säng, säng, säng" samt, en riktigt skräckupplevelse; 10 dagars vandring med "Do zou come from a land down under?" eller vad den heter. Huvva!

/Håkan

:) !!!!

Att inte vara ensam i världen att ha upplevt "Bara Sport"-plågan känns som en stor lättnad.
 
Re: Been there...

haskell; sa:
Jag vet inte hur man ska slinka undan så Det är väl bara att sjunga och vara glad.

Om man vill bli av med en låt som snurrar i skallen (tvångstankar kallas det väl på psykologspråk) finns en metod som funkar ganska bra.
Sjung låten till slut. Låt den få ett klimax. ofta kan man inte slutet, men att sjunga (tänka) refrängen och ta i lite extra och avrunda med ett schlagerslut kan funka. Kanske höja en halv ton?

Det brukar funka, eftersom det automatiskt ger en tyst stund efteråt.

Ett annat alternativ är att byta låt till nån som är så tråkig att man slutar av sig själv...
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips