Hjärnspöken i fjällen

Men...

Nordesjö; sa:
Om man vill bli av med en låt som snurrar i skallen (tvångstankar kallas det väl på psykologspråk) finns en metod som funkar ganska bra.
Sjung låten till slut. Låt den få ett klimax. ofta kan man inte slutet, men att sjunga (tänka) refrängen och ta i lite extra och avrunda med ett schlagerslut kan funka. Kanske höja en halv ton?

Det brukar funka, eftersom det automatiskt ger en tyst stund efteråt.

Ett annat alternativ är att byta låt till nån som är så tråkig att man slutar av sig själv...

Bra med tips - men det funkar inte!!! :) Man kan sjunga med hur mycket man vill eller försöka tvångsbyta till en roligare låt, eller en tråkigare låt. Hur man än gör så blir man inte av med den låt som fastnat. Tro mig, jag har testat...

Det är bara att acceptera läget. I år hade jag tur och fick ganska bra variation, förutom två dagars "Heya" med Outkast. Min vandringskompis fick däremot stå ut med "Här kommer alla känslorna på EN och samma gång" hela veckan...
 
Skönt att höra att man inte är ensam med att ha jobbiga låtar på hjärnan... Har just kommit hem från en tvåveckors tur i Sarek/Padjelanta där "Gyllene skor" med Herreys gjorde sig påmind mer eller mindre konstant... och det är ganska långt från min ordinarie musiksmak.
 
ännu mer störande blir tvångssången när man är tvungen att gå i takt till melodin, speciellt "upptempolåtar" som får en att småspringa över hedar och fjäll.
 
petratetra; sa:
Håkan K; sa:
"Bara sport", den har jag oxå haft. Och "Säng, säng, säng" samt, en riktigt skräckupplevelse; 10 dagars vandring med "Do zou come from a land down under?" eller vad den heter. Huvva!

/Håkan

:) !!!!

Att inte vara ensam i världen att ha upplevt "Bara Sport"-plågan känns som en stor lättnad.

Ja det är allt lite konstigt att vi har samma tvångsmelodier när vi är ute. Tycker att hjärnan har tillgång till så många olika. Själv har jag aldrig haft din ”bara sport”, har inte ens hört den (kanske tur det). För mig dyker alltid Håkans ”säng säng säng” (heter den så?) upp. Har även en inbygd version av nån låt om tuggummi (Galenskaparna igen) när jag är ute.

/g
 
Jag och min sambo kör en mer djävulsk variant... När som helst kan vi plantera två låtar i varandras loopsystem... "Det var på capri vi mötte varandra" eller en instrumentallåt av Orsa spelemän (radidadidajdadidadidaj dadidadidada, dadidadidaaadaaa, dadadaadaa dadaadaa etc)
Det här är iiiinte kul när man drabbas.
/H
 
"Nåt ni känner igen?"

Både och...allra första gången jag var ute på ensamvandring trodde jag att nu skulle jag få gott om tid att gå och tänka och komma fram till hur problemen som då fanns i familjen skulle lösas. Så blev det inte. Jag tänkte nästan ingenting!! Gick och tittade, luktade och njöt av friden i skogen. Väl hemma igen förstod jag att vandringen ändå hade givit kraft att orka lite till. Om jag hade nån låt i snurrandes i huvudet den gången minns jag inte, men ibland är det så. Nu senast var det Katie Meluhas "Closest thing to crazy" som irriterade första och andra dagen, sen var det tyst ända till eftermiddagen näst sista vandringsdagen då jag plötsligt blev medveten om att det varit "tyst" i huvudet flera dagar! Och det kändes väldigt skönt att det varit så! Fast då satte det igång igen...
Hälsn. BrittMarie
 

Aktuellt

Månadens fråga: Hösten är här – vad lockar mest?

Är hösten en tid för svampplockning runt knuten – eller lockar äventyren? Vi tar pulsen på Friluftssverige hösten 2025.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

”I nivå med luften vid flerfiliga motorvägar”

Ny forskning visar att klätterskornas skosulor släpper ut riskfyllda kemikalier i luften när de nöts. Nu växer trycket på branschen att agera.

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.
Känns igen...

plattfot; sa:
ännu mer störande blir tvångssången när man är tvungen att gå i takt till melodin, speciellt "upptempolåtar" som får en att småspringa över hedar och fjäll.

...men det kan dyka upp när som helst nar jag cyklar eller går. I stan eller på fjället eller på gymet spelar inte så stor roll. Fast det är förstås lite mer irriterande när man vandrar med tung packning i svår terräng.
 
Mugmez; sa:
Skönt att höra att man inte är ensam med att ha jobbiga låtar på hjärnan... Har just kommit hem från en tvåveckors tur i Sarek/Padjelanta där "Gyllene skor" med Herreys gjorde sig påmind mer eller mindre konstant... och det är ganska långt från min ordinarie musiksmak.

Den hade jag senast jag gick också! :) Och även "Bara sport" har hängt sig kvar flera gånger. Det måste vara så att vissa låtar associeras till fjällvandring - av alla människor.

"träning & tävling, sorg & förtvivlan, ramla och missa en port!"
 
Krux; sa:
En bra beskrivning av vandrarens begåvade tankar....vad säger ni om 7 dagar med "Främling" då.....*pust*

Jag var på nåt scout-arrangemang det året den vann och det var nån där som hade en bergsprängare med sig och ett band med BARA Främling på. De spelade den dygnet runt hela helgen...

Men går och får låtar på hjärnan sådär gör jag nästan jämt (oavsett om jag vandrar eller inte). Jag brukar gå och få till alternativa texter till olika melodier också.

Men det där med att det är jobbigt har jag faktiskt kommit ifrån numera tack vare lättare packning.
 
Fel i somras?

Jag känner mycket väl igen problemet. Jag har alltid fått någon låt på hjärnan när jag är ute länge. Hursomhelst: i somras när jag vandrade i Arjeplogsfjällen fick jag INTE någon låt på hjärnan. Jag gick och smågnolade lite på olika låtar vid olika tillfällen, men det var ingen som satte sig på det där irriterande sättet.

Är jag på väg att bli sjuk eller frisk?

Mvh
Jakob - som om han ska få en låt på hjärnan gärna väljer "Barrel of a gun".
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips