Jag använder hjälm när jag bedömer att det behövs, för det mesta på grund av stenslagsrisk - personligen använder jag i princip aldrig hjälmen som huvudskydd för förstemansfall...
Vid aidklättring typ A3 och uppåt använder jag alltid hjälm.
Vid isklättring använder jag hjälm i ca 75% av tillfällena.
Vid Tradklättring på hemmaberg - nästan aldrig hjälm.
Vid Tradlångturer, hjälm i 50 till 70% av gångerna.
Vid sportklättring - aldrig hjälm.
Inomhus och Boulder - aldrig hjälm.
Frisolo - i princip aldrig hjälm.
Speedklättring av långturer - typ 50% av gångerna med hjälm.
- - - - -
Helt apropå Hjälm;
Sommaren 2009 befann jag mig i färd med att göra en speedascent av leden "the Nose" på El Capitan i USA - vi hade beslutat oss för att klättra med hjälm, främst på grund av risken för tappade grejer från andra replag lätt skulle kunna träffa oss på den första tredjedelen av leden.
Dock debatterade vi detta fram och tillbaka flera gånger - jag såg inte alls fram mot att få klättra med hjälm i stekande sol under de tio/tolv timmar som vi räknade med att leden skulle ta för oss. James däremot tyckte nog att det vore bra med hjälm även vid eventuella fall som vi skulle kunna dra på oss under klättringen.
Jag kontrade med att ifrågasätta hur många gånger vi behövt en hjälm som skydd vid ett förstemansfall på Yosemite granit - vi enades om att det aldrig behövts - dock spände vi ändå hjälmarna på oss när vi väl började klättra...
Efter 35 minuter nådde vi Sickle ledge och vi cruisade som aldrig förr - jag sken i kapp med den uppåtgående solen!
Vi klättrade med 80 meters rep och visste hur vi skulle dela upp blocken mellan oss, ett av mina block började med den åttonde repan - starten för Stoveleg Crack.
Sagt och gjort tog James stand i Dolt Hole, jag pendlade över de femton metrarna till Stovelegs och började riva av först den fina 5.9 laybacken och sedan 5.8 sprickan som jag också laybackade för tidsvinstens skull (blir då 5.10 istället tyvärr). Efter 35 meter satte jag min första säkring, en gul no2 camalot. Fortsatte med eld i baken till en fix pitong tio meter högre upp, clippte den, drog iväg vidare uppför perfekta handjam sprickor på den nu lodräta väggen.
Efter ungefär 70 meters vild kamp i sprickorna började jag känna pumpen komma smygande, och högt uppe vid 5.10+ (off width-crux) passagen på nionde replängden tog det slut - mitt livs längsta fall tog sin början när vänster fot halkade av graniten.
Under den trettio-meters, stålmannen look a like, flygtur jag bjöds på, utför en av världens största granitväggar, han jag tänka ganska mycket, dock fattade jag först efteråt att jag under en stund fallit uppochner och skrapat hjälmen mot klippan en bra bit...
Jag tackade min lyckliga stjärna över att ha valt att klättra med hjälm just denna dag!
peace
