Fortsättning på oroliga mamman

Lästips

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.
Jag har också blivit allt mer kluven till skrivna färdplaner eftersom de sällan stämmer. Eller jo, men om de ska stämma så begränsar de det roliga, dvs sovmorgnar vid ösregn, utflykter till fina vattenfallet i solsken, etc etc. Så jag försöker lämna uppdaterade uppgifter i de stugor jag passerar (sen får mina kära anhöriga ringa dit om de oroar sig). Svårt i vissa fjällområden, men där rör jag mig ändå aldrig ensam (och gjorde jag det så skulle det bero på att ingen ändå skulle sakna mig... :) Men uppdaterade färdmeddelanden och SMS när så går brukar vara min lösning. Och sen vet alla som känner mig att jag är en fegis som inte tar risker.


För hundra år sen, när T9-systemet för att auto-skriva på mobiltelefoner höll på att slå igenom, gick jag min första fjälltur med brorsan, då kanske 15 bast. Det blev förstås busväder, snö och tjocka, när vi skulle passera det sista passet. Det blev en rätt obehaglig, om än häftig och lärorik, vandring. När vi slog läger nedom trädgränsen och allt var frid och fröjd, och brorsan däckat alldeles utmattad, fick jag snilleidén att SMSa morsan att allt var OK. Jag antog att de sett snön driva in på TV-vädret och undrade hur det var med oss.

Så, jag tog min brors mobil, och försökte skriva "hej, ingen fara, vi mår bra, är framme" eller nåt sånt. Mottagningen tillät inte att ringa, men ett SMS brukar gå att klämma iväg eftersom telefonen söker nätet gång på gång. Det såg förjävligt ut. "Hej" gick ju inte att få fram, så jag försökte med "Tjena". Även det åt helvete. Frustration i några minuter. Ju mer jag tryckte på knapparna desto värre blev det. Eftersom jag inte ville väcka brorsan, som såg rätt ömklig ut, SMSade jag det som jag hade fått fram när jag skulle skriva "Tjena". Det blev "Ulf". Min morsa fick alltså SMSet "Ulf", när vi varit en vecka i fjällen. Hon undrade mycket när jag nästa morgon kunde ringa och förklara...
 
För hundra år sen, när T9-systemet för att auto-skriva på mobiltelefoner höll på att slå igenom, gick jag min första fjälltur med brorsan, då kanske 15 bast. Det blev förstås busväder, snö och tjocka, när vi skulle passera det sista passet. Det blev en rätt obehaglig, om än häftig och lärorik, vandring. När vi slog läger nedom trädgränsen och allt var frid och fröjd, och brorsan däckat alldeles utmattad, fick jag snilleidén att SMSa morsan att allt var OK. Jag antog att de sett snön driva in på TV-vädret och undrade hur det var med oss.

Så, jag tog min brors mobil, och försökte skriva "hej, ingen fara, vi mår bra, är framme" eller nåt sånt. Mottagningen tillät inte att ringa, men ett SMS brukar gå att klämma iväg eftersom telefonen söker nätet gång på gång. Det såg förjävligt ut. "Hej" gick ju inte att få fram, så jag försökte med "Tjena". Även det åt helvete. Frustration i några minuter. Ju mer jag tryckte på knapparna desto värre blev det. Eftersom jag inte ville väcka brorsan, som såg rätt ömklig ut, SMSade jag det som jag hade fått fram när jag skulle skriva "Tjena". Det blev "Ulf". Min morsa fick alltså SMSet "Ulf", när vi varit en vecka i fjällen. Hon undrade mycket när jag nästa morgon kunde ringa och förklara...

Sjukt bra historia!
 
"Ulf".. haha :)

Jag lämnar en beskrivning av hur jag tänkt gå, men inte nödvändigt vis "denna tidpunkt är jag här". Snarare en beskrivning över var jag kan komma att befinna mig under t ex den vecka turen är. Ofta beror ju turen en viss dag på vädret - bra väder topptur, dåligt väder knalla vidare.

Men jag har mest gått ensam där det funnits mobiltäckning åtminstone hyfsat ofta, så jag har kunnat meddela avvikelser.

Jag ser ingen anledning att inte lämna en så detaljerad färdplan som möjligt. Även om man gör avvikelser så är det ju bra om folk vet var de ska börja leta.
 
Ändringar..

Jag gör bara en grov färdplan, går jag med sällskap så improviseras mer... Regnar det två dagar så kanske rutten måste kortas av..höga vattenstånd gör att man kanske måste ta omvägar osv.

Mobilen stänger jag av när jag tar på mig ryggan och slår på när jag lastar ryggan i bilen igen. Kontakt med omvärlden (kompisar/familj)är precis vad jag vill slippa när jag vandrar!
Däremot är det kul att surra med andra i samma ärende :)

Går jag ensam så följer jag lite mera min förutbestämda rutt, men som sagt..man måste alltid kunna improvisera och omvärdera sin färdplan, oförutsedda händelser kan dyka upp!

Men som sagt, lämnar Inte någon färdplan till anhöriga!


//A
 
Ritar in

Jag har gått många ensamvandringar utan mobiltäckning och har då lämnat ett färdmeddelande. Jag kopierar kartan och ritar in planerad färdväg och några alternativ om jag skulle behöva korta ned eller om någon bäck kan vara osäker vilket kräver ruttomläggning. Vid dagsturer från tältet lämnar jag ett färdmeddelande i tältet.
Skriver in mig i gästboken om jag passerar någon stuga.
 
grov färdplan

Jag kombinerar allt som oftast vandringen med fiske, vilket gör att jag oftast vet i vilka vatten jag kommer att fiska. Dessa ser jag till att komunicera, samt min in och utväg...

Sen kan man ju förundras över alla dessa cammofärgade tält som används. Grå, gröna, etc. Orange eller rött är alltid bäst. om man nu prompt vill vara lite diskret så kan väl blått (helst UN blue då) vara ett alternativ.

Men samma färg som terängen är ingen bra idé.
 
Sen kan man ju förundras över alla dessa cammofärgade tält som används. Grå, gröna, etc. Orange eller rött är alltid bäst. om man nu prompt vill vara lite diskret så kan väl blått (helst UN blue då) vara ett alternativ.

Men samma färg som terängen är ingen bra idé.
Varför inte? Om man vill vara diskret så är väl ett terrängfärgat tält det bästa alternativet. Kanske lite svårare att hitta i nödfall, men betydligt mindre irriterande för både mig själv och andra att titta på i normalfall.

Mitt tält är visserligen mörkblått, men det är bara för att den modellen inte fanns i grönt.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips