Poängen var inte om fjällvandring är jobbigt eller ej, utan att det fortfarande cirkulerar såna ideér om att vi måste fylla på med salt så fort solen steker lite.
Det är alldeles korrekt att svenskar i genomsnitt äter snarare för mycket salt än tvärtom, men som framgår av trådstarten handlar just denna diskussion varken om våra hemmavanor, eller ens om vad man behöver "så fort solen steker lite" - utan om hyfsat hård fysisk ansträngning under långvarig värmebölja.
Den gången jag länkade till- visserligen orsakad av egen dumhet - hamnade jag alltså i så pass allvarlig saltbrist att jag börjat få muskelkramper - och det tog bara tre dagar av måttligt höga temperaturer, kombinerat med viss fysisk ansträngning och saltfattig proviant. Hemma äter jag väldigt lite salt (tycker alltid att alla andras mat är för salt) och klarar mig fint på det.
Jag tror man drar den slutsatsen lite väl enkelt och att kroppen sköter sånt där själv för de flesta.
Njae, människan lär faktiskt ha lite halvdåliga varningssystem mot (måttlig/begynnande) vätskebrist, men det är nog i viss mån individuellt. Själv reagerar jag snabbt, men det kan både vara observansen man skaffar sig i varma länder, och att jag är ett sådant "ånglok" att jag snabbare hamnar på faktiskt underskott.
Vet ej om det är likadant med saltbristen, men själv fattade jag inget förrän det gått rätt långt. Och jag brukar ha bra kontakt med min kropps signaler annars.
Dricka uppåt en liter vatten per timma gör jag inte heller, inte ens under heta fjällvandringar. Då blir jag dålig och får ont i magen och huvudet. Då spär man kanske utan salthalten i kroppen också och det kan bli farligt.
Dricka på schema efter klockan tror jag inte heller på, även om kan man behöva stora mängder vid hård ansträngning i värme. Man får som sagt lära sig sin egen kropps signaler och självreglera efter individuella behov

. Men som jag skrev i första inlägget - bra att blanda in något i vattnet, om man behöver dricka väldigt mycket och ofta. Nästan vad som helst - t ex just en gnutta salt - är bättre än inget alls, men optimalt så lösningen blir isotonisk. I varje fall under riktigt hård ansträngning. Själv trivs jag med en knivsudd askorbinsyra i vattenflaskan, men jag springer ju inte fjällmaraton, så det är inte så noga.