Fjällvandring i extremvärme - erfarenhetstråden

2015 startade jag från Salto och vandrade den vägen genom Gähppo och Slugga ner mot Niendo och vidare till bron. Minds det inte alls som särskild jobbigt. Haft soligt väder dock inget extremvärme. Från Sameviste vid Pietsjaure tog vi båtsjuts.
Testa ta den åt andra hållet, uppåt.
Klart, man upplever saker o ting på sitt sätt.
 
Tillbaka till ämnet. Jag har upplevt två fjäll vandringar i varmt väder. Den första var i början av 1990 talet Grövelsjön-Rogen-Femunden runt. Jobbigt och svettigt då heltäckande klädsel var ett måste pga alla stickande insekter som blev galna i hettan, men samtidigt väldigt surrealistiskt att simma runt i sjöarna i 20 gradigt vatten omgiven av fjäll🙂
Andre turen var en långtur genom Sarek 2014 (Ritsem-Kvikkjokk), med temperaturer på vissa dagar kring 25 grader gick det åt mycket vätska. Någon vattenbrist upplevde vi aldrig då det i den högalpina terrängen alltid fanns kvarvarande snöfläckar som fyllde på i jokkarna, men det gällde att dricka och fylla på vattenflaskorna varje gång man passerade ett bra vattendrag. Solskydd har tidigare inte varit ett problem vid fjällvandringar för mig men efter den turen insåg jag riskerna då solen tog ganska styggt på de hudpartier som var oskyddade speciellt då man långa sträckor går i samma riktning genom ex en dalgång.
 

Lästips

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.
Testa ta den åt andra hållet, uppåt.
Klart, man upplever saker o ting på sitt sätt.
Precis, som vi gjorde i lätt regn 2016. Passagen genom blockterrängen med alla små pölar mellan tog hur lång tid som helst pga risk för halka. Noll sikt, bara stenbumlingar stora som husvagnar, och när vi slutligen passerat stenområdet mot kvällen och började leta tältplats på slänten upp mot passet Gähppo-Vuovres visade det sig nära på omöjligt att hitta vare sig en plätt till att sätta upp tältet eller hitta vatten. Den sträckan undviker jag gärna för framtida vandringar utan brukar sätta kursen mot Suorva.
 
Efter några 30 graders fjällturer lärde vi oss att ha med en ul-tarp som användes dagtid som solskydd vid raster och nattetid som solskydd över tältet. En tarp uppspänd över tältet kan förlänga hur länge det är drägligt i tältet på morgnarna med flera timmar.
 
Det jag tyckte var svårast var att få nog med sömn och nog med mat. Det senare speciellt eftersom värmeböljan utan vind gav så mycket bitande insekter, speciellt broms, som gjorde pauser jobbiga där det inte fanns raststugor eller liknande. Men även för att aptiten helt försvann i hettan och med allt vatten som behövde drickas.
 
Jag gick en vandring runt Löfjället och Väsken i Västerbotten tillsammans med en vän 2014.
Vi drabbades av 30+ grader, och extrema mängder bromsar. Dock så blev det kyligare om nätterna som jag minns det, och sömnen inte alltför drabbad.


Nu för cirka två veckor sedan gick jag Abisko till Nikkaluokta, och det var strålande sol och värme hela vägen.
Som andra nämnt så hade jag underskattat hur mycket solkräm jag skulle behova, brände vaderna första två dagarna och gick därefter i tunna långbyxor.
Även läpparna blev brända, men resten av ansiktet klarade sig bra. Ett knep jag körde med för att kyla av mig var att ofta doppa kepsen med solhättan i kallvatten och vrida ur.
 
...
Som andra nämnt så hade jag underskattat hur mycket solkräm jag skulle behova, brände vaderna första två dagarna och gick därefter i tunna långbyxor.
Även läpparna blev brända, men resten av ansiktet klarade sig bra. Ett knep jag körde med för att kyla av mig var att ofta doppa kepsen med solhättan i kallvatten och vrida ur.
Jag är löjligt värmekänslig och vet numer i alla fall om det. Brukar sommar och tidig höst använda tunna vandringsbyxor med zip-off till shorts, en tunn skjorta som också doppas i vatten och kramas ur om det är riktigt varmt samt en funktionell men inte jättesnygg hatt med brätte runtom som är gjord för att doppas i vatten för att kyla huvudet. (Aussie chiller tror jag den heter). Kräver dock tillgång till kallt vatten... annars vete f-n.
Insekter är en plåga med shorts och tunn skjorta däremot. Mygghuva över hatten hjälper förstås, men resten av kroppen får lida.
 
Jag tar mig friheten att bryta mot TS regel därför att denna erfarenhet kan vara nog så relevant i fjällen, även om den är "vunnen" på annat håll.

Alla har lärt sig att man får dricka mer än vad kroppen signalerar när det är varmt, men svettas man mycket kan man även få saltbrist fortare än man tror. Man får inga tidiga varningssignaler, och fattar kanske inte var håglösheten och huvudvärken kommer ifrån. För mig gick det så långt som till småkramper i vaderna innan jag fattade galoppen, och ändå hade jag vandrat mycket längre söderut än den gången, och det var inte extremt varmt.

Så glöm inte salta maten lite extra, alt lös något pulver/tabletter för isotonisk vätskeersättning i dricksvattnet.
Själv tycker jag de smakar vidrigt och klarar mig fint utan, men att tillsätta något i vattnet (i mitt fall en knivsudd askorbinsyra) lär göra att det stannar bättre i kroppen i stället för att bara rinna igenom och kissas ut.
 
Jag tar mig friheten att bryta mot TS regel därför att denna erfarenhet kan vara nog så relevant i fjällen, även om den är "vunnen" på annat håll.

Alla har lärt sig att man får dricka mer än vad kroppen signalerar när det är varmt, men svettas man mycket kan man även få saltbrist fortare än man tror. Man får inga tidiga varningssignaler, och fattar kanske inte var håglösheten och huvudvärken kommer ifrån. För mig gick det så långt som till småkramper i vaderna innan jag fattade galoppen, och ändå hade jag vandrat mycket längre söderut än den gången, och det var inte extremt varmt.

Så glöm inte salta maten lite extra, alt lös något pulver/tabletter för isotonisk vätskeersättning i dricksvattnet.
Själv tycker jag de smakar vidrigt och klarar mig fint utan, men att tillsätta något i vattnet (i mitt fall en knivsudd askorbinsyra) lär göra att det stannar bättre i kroppen i stället för att bara rinna igenom och kissas ut.
Det där med saltbrist när det är höga temperaturer på sommaren slog en kvinna från livsmedelsverket fast som en myt på radion härom dagen. Tror det var P4 med Anders i tisdags . 6 gr om dan behöver man och sällan mer om man inte tränar hårt och svettas kopiösa mängder. Äter man normalkost så behöver sällan mer. Vi äter redan för mycket salt generellt.
tisdags. ca 1:16:20
 
Det där med saltbrist när det är höga temperaturer på sommaren slog en kvinna från livsmedelsverket fast som en myt på radion härom dagen. Tror det var P4 med Anders i tisdags . 6 gr om dan behöver man och sällan mer om man inte tränar hårt och svettas kopiösa mängder. Äter man normalkost så behöver sällan mer. Vi äter redan för mycket salt generellt.
tisdags. ca 1:16:20
Att vandra i stekande sol några dagar är knappast någon normal situation.
 
Fjällvandring lär räknas både som "träna hårt" och "svettas kopiösa mängder", jag drack 0.5-1 liter per timme och låg lite back vid måltider där det blev nån liter till för att släcka törsten.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips