Firning från topprepsankare

[Gamling]

Prusik-var?

Hej Jimmy!

Jag måste fråga om din kompis som blev hängande: Hade han satt prusiken på det "gamla" sättet, ovanför åttan? Då kan jag förstå om den brände fast. Numera rekommenderas att man sätter en kort fransk prusik i en karbin från benslingan och på repet innan åttan, alltså exakt där man håller bromshanden. (Det lät som om killen som startade tråden gjort just så).

Fördelar: Dels får du inte alls samma påkänningar på prusiken, den låser snabbare och åttan tar en del friktion. Dels slipper man risken (för nybörjare) att man tar i med "fel hand" och drar med sig prusiken nerför repet i ett fall.

Men originalfrågan kvarstår: Är det farligt att gå ner en bit med slacka slingor? Ja, det är det ju förstås. Slingorna är statiska och ger i princip ett faktor 2-fall om man faller. Jag har inte tänkt på det förut, firar ofta ner själv på detta sätt. Och jag kommer nog att fortsätta, något mer koncentrerad än förut...

Ett alternativ kom jag på just som jag skriver! Måste man gå riktigt långt ner innan slingan är sträckt, är det smart att ta ett annat rep i stället för slinga. Dels är det dynamiskt, dels kan man fira ner till karbinen på en åtta, koppla ur den och fira vidare på det undre repet i den andra åttan som man kopplade redan innan man gick ner. Smart va?

Björn

 

[Kriken]

Så sant Björn, prusiken satt på det gamla sättet.
Jag har inte själv provat vad du kallar det nya sättet men det blir det nog till att göra.
Tilläggas kan är att vi hade mer en ett rep vid detta olyckliga tillfälle och en annan kompis fick fira sig och hjälpa till, annars hade det blivit bra mycket jobbigare.

 

[lromberg]

Tack för tipsen

Kul att det blev en konstruktiv diskussion av den här tråden!

Jo, jag har backupprusiken på det "nya" sättet, dvs under åttan/bromsen. Man får bara se upp med att den verkligen går fri från bromsen. Därför sätter jag bromskarbinen bara i selens firningsögla (och inte runt båda inknytningspunkterna) så kommer bromsen några centimeter högre upp.

Iden att vara inknuten med en åtta i firningsrepet medan jag tar mig ner till firningspositionen ska jag testa. Låter riktigt betryggande.

Metoden att hoppa ner låter som ett intressant sätt att testa att allt verkligen är bombsäkert... Det borde bli ett häftigt ryck eftersom toppankaret är riggat med statiskt rep och/eller slingor, och man just inte han någon dynamik i systemet.

Sen var det det där med firningens risker igen. Jag tycker inte det är fel att få lite övning under förhållanden där man slipper en del av riskmomenten. Jag brukar varken vara utsvulten eller utmattad efter att ha topprepat ett par timmar, ankaret är bombsäkert, jag behöver inte skarva firningsrepen, det händer inget om repet fastnar osv... Men visst, det är fortfarande en del kvar att tänka på.

/ Lennart

 

[Henke]

Istället för prusik eller åttaknut

använder jag mig hellre av en slinga med två karbiner i som jag fäster i selen och i standplatsen. När jag väl är över kanten är det lätt att klippa ur den ena karbinen (förslagsvis den i standplatsen) och fira ner. Jag tycker det är ett enkelt sätt och man slipper böket med att få upp åttaknuten på repet när man väl hänger där med ena handen fast på repet.
Det är naturligtvis inget bombsäkert sätt men det är enkelt och fungerar för mig.

Annars gillar jag att, som någon annan nämnde, att sträcka och hålla i standplatsslingorna och gå över kanten, det minskar rycket rejält om något skulle gå fel. Att hoppa över kanten är inget jag är sugen på.
Tjo
/H

 

[eh]

varför

jag sitter här hemma och försöker komma på några bra orsaker till att fira från ett topprepsankare men har svårt att komma på några- nån som kan hjälpa mig?

håller med om att det är kul att det blir lite tänkande här på forat- det blir rätt tråkigt m diskussioner om bästa nybörjarskorna och var i världen de är billigast

 

[lromberg]

Därför!

Några bra anledningar:
1) Roligare än att gå ner.
2) Ger övning i att fira.
3) Säkrare. Man riskerar inte att slå ihjäl sig, som man kan göra om man snubblar på nervägen, eftersom man sitter fast i repet när man firar. (Oj, nu måste jag nog ta på hjälmen och ducka, för nu smäller det väl).

/ Lennart

 

[Henke]

En anledning...

förutom ovan nämnda kan vara att leden går från en hylla mitt på väggen till toppen av väggen. Till toppen går det bra att ta sig för att lägga topprep men till hyllan är det ruggig väg. Tja, då brukar i varje fall jag välja att fira från topprepsankaret.
Tjo
/H

 

[eh]

hmm

jo jag tänkte lite i era banor men kom fram till att om man klättrat upp till ankaret så kan man väl bara luta sig tillbaka å låta sig bli nerfirad av säkringsmannen. om man vill ta sig upp förbi ankaret för att tex käka lunch i solen eller nåt så kan man väl lägga två minuter på att rigga om ankaret innan nedfirning så att det blir lite kortare (visst håll koll på vinklar i slingor osv men eftersom man inte längre hoppar utför kanten så kommer ankaret inte utsättas för några större krafter).

Hyllproblemet förstår jag inte riktigt heller- kan inte klättraren bli nerfirad till "fast mark" av säkringsmannen och sen firar säkringsmannen av på från sin hylla?

om man vill öva på att fira så hade jag velat göra det från ett "riktigt" firningsankare.

eller missar jag fortfarande nåt?

/korkade erik

ang firningsolyckor: jag inbillar mig att många firningsolyckor sker när erfarna klättrare börjar slappna av lite för mkt och tumma på prusiksnören osv vid slutet på långa dagar osv
som nybörjare är man ju oftast rätt paranoid (man borde vara det iaf) och har förhoppningsvis nån mer erfaren med sig som dubbelkollar allt innan man lutar sig tebaks.

 

[lromberg]

Jo, förstår du Erik,

firar från topprepsankaret gör jag när jag just riggat ett nytt ankare och ska ta mig ner för att börja klättra.

När jag klättrat upp använder jag mig just av den metoden du beskriver, dvs att luta mig bakåt och be säkringsmannen ta ner mig.

/ Lennart

 

[Gamling]

Hmmm hmmm...

Hej Erik!

Jag tror att situationen vi diskuterar är att man gått runt klippan och upp för att sätta ett topprep, inte att man leder upp. Detta är något åtminstone jag gör rätt ofta, då jag är för feg för att onsighta obekanta svåra tradleder. Och då är det inte alltid så bekvämt att det finns en hylla med ankare inom räckhåll.

Man kan till exempel tänka sig följande situation: En led som börjar med överhäng (den del man vill träna in) och slutar med sva. Då är det lämpligt med tanke på repslitage att få ner karbinen från svat över kanten. Men svat kanske är 15 meter och närmaste ankare där ovanför. Då står man där och river sig i huvet och blir nervös.

En annan situation: Man vill topprepa en vägg på 35 meter. Repet räcker inte. OK, är man ett par stycken kan man säkra uppifrån, är man tio och ska hålla på hela dan blir det för trist att sitta där. Då får man skippa de sista 5 metrarna på leden och hänga ner slingorna en bra bit så repet når ner i backen.

I båda dessa tänkta fall är naturligtvis berget långt och brant och det är extremt obekvämt att gå ner igen (typ Stora berget i Ågelsjön).

Björn

 

[freek]

Gå runt opm möjligt

Eller så är metoden att använda en åttaknop under dig bra, eftersom den kommer att stoppa en evenutellt okontrollerad firning. Det vanligaste misstaget (tror jag) när man ska över en kant är att man håller repet för kort för då blir det ett väldigt snabbt och ryckigt fall ned. Bättre är att mata ut en meter rep eller så och ta ett lite längre men mjukare "steg" över kanten. En annan variant, om möjligt, är att gå ut åt sidan och pendla in i firningen, det blir betydligt mjukare än att stå rakt över firningspunkten och hoppa ned.

Håller med om att det är obehagligt och jag ogillar själv dylika firningar. Har man ett långt plattband (5-10 meter eller mer) kan man lägga det runt t.ex. ett träd en bit upp för att hålla i sig i när man ska ner och stabilisera sig i firningen och sedan dra ner det, men det är nog inte "kosher" för det är en rätt osäker metod (om än mindre läskig).

Lycka till

 

[eh]

nygjort ankare

då är jag med på att det kan vara krångligt.