Detta gör båten väldigt svår (eller omöjlig) att hantera i riktigt hårt väder med hög brytande sjö, där man ofta hamnar i tvångssurf både i medsjö och i sidosjö.
Då skulle jag nog stanna i land istället för att paddla till Åland ;-)
Detta gör båten väldigt svår (eller omöjlig) att hantera i riktigt hårt väder med hög brytande sjö, där man ofta hamnar i tvångssurf både i medsjö och i sidosjö.
Hur då tejpa kapellet? Menar du att du tejpar fast kapellet i båten eller är det något jag inte förstår?
Dessutom har de alltid en ganska lång, rak köllinje som kräver roder för att styra.
Detta gör båten väldigt svår (eller omöjlig) att hantera i riktigt hårt väder med hög brytande sjö, där man ofta hamnar i tvångssurf både i medsjö och i sidosjö.
Motions/slätvattenracers är konstruerade för att ha ett roder. Det ändrar kajakens balans så därför tas rodret med i beräkningarna redan i konstruktionsstadiet. Moderna racers har större böj på köllinjen än de flesta havskajaker, typ Tiderace.
Att motions och slätvattenracers inte är så lätthanterade i havssjö är vi nog överens om. De är byggda för att vara bäst på slätvatten.
Ifall man inte tränar fart i kajak blir man inte bra på det och det var nog Erik B's poäng. Kan farten gå från ~5 km/h till 9-10 km/h under ca 1 km minskas riskerna med hälften vid kniviga passager med mycket trafik. Samma argument som för bilar. En bil som accelererar från 0-100 km/h på 10 sekunder ger säkrare omkörningar än en som tar 20 sekunder.
Är det samma logik som: "En bil har störst risk att krocka när den befinner sig i en korsning. Därför ska man köra så fort som möjligt genom korsningen. Då minimeras olycksrisken"
/Peter (retas bara)
Jodå, så är det. Se på den här autentiska 24 sekunder långa polisvideon från England. Mycket pedagogiskt.
Youtube
Om du ska paddla till Åland är det nog ganska bra att ha lite bråttom. Annars får du räkna med att övernatta i kanoten.
Mellan udden norr om Grisslehamn och Åland (inte småöarna väster om) är det drygt 20 sjömil.
Håller du 2 knop i snitt får du paddla 10 tim 15 min,
Håller du 3 knop i snitt får du paddla 6 tim 50 min,
Håller du 4 knop i snitt får du paddla 5 tim 7 min,
Håller du 5 knop i snitt får du paddla 4 tim 6 min.
Är du en 2-knopare så har bråttompaddlaren hunnit över, ätit, diskat, slagit upp tältet och sovit några timmar innan du ens är i land.
Bråttompaddlaren har också hunnit över innan sjörapporten har blivit inaktuell och kan planera sin paddling efter när sjöbrisen ligger åt rätt håll.
Bråttompaddlaren vet också att det är tät fartygstrafik i nord-sydlig riktning mellan Sverige och Åland. Han vet också att fartyg "inte ser" så små fluglortar som kanoter. Men han zick-zackar och hinner över i luckorna mellan mellan fartygen.
Fart ger säkerhet!
Det var just det jag menade. Som "långsam njutningspaddlare" (sjögång och andra svårigheter inkluderat) är inte vägen över Ålands hav intressant. Bara en lång "platt" överfart/bragd att skryta med sedan.
Jag blir alltid lite konfunderad över den här motsättningen mellan "bråttompaddlare" och "långsampaddlare". Tycker att alltihop i grunden handlar om verkningsgrad – om att så mycket som möjligt av instoppat muskelarbete resulterar i att kajaken rör sig åt det håll man vill, och att så lite som möjligt slösas bort på att röra om i vattnet, slingra kajaken, trycka ner luft i vattnet eller slänga vatten upp i luften.
Vad man sedan använder sin muskelkraft till är såklart valfritt: hålla hög fart, paddla långt utan att anstränga sig, paddla långsamt med låg puls och stor aktionsradie eller använda spurten för att fånga surfvågor.
Då och då kommer verkningsgraden till nytta för att snabbt assistera någon annan paddlare med problem, för att snabbt ta sig över en farled eller för att ta sig fram i hård motvind.
Men inte är väl dålig paddelteknik något att kokettera med, även om man råkar föredra att paddla sakta?